Det är för kallt. Det funkar inte, på riktigt.

Det är som en betongtung pms som har lagt sig över hela nationen. Den kväver allt som är positivt, den har sönder tunnelbanorna, den får snoret att frysa i min näsa.

Det är inte okej.

Fast vet ni vad, om en vecka åker jag till Ungern och där var det idag 26 grader varmare där än vad det var här idag. Sinnessjukt.

Nu ska jag duscha.

Etiketter:bilder, Budapest, opepp, vinter

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

Etiketter:Födelsedag, helg, mat, plugg, vinter

Okej, de superseriösa matsäcksmackorna är tillrädda (glutenfritt bröd, stekt ägg och falukorv), varmkläderna är framlagda och väckarklockan är ställd på 04:40 (jag förmådde mig inte att ställa den på 04:30. Det gjorde för ont.)

För ni förstår att i morgon så bär det av till Romme. Jajamensan, Allis Lindqvist ska för första gången på 5 (4?) år ställa sig på ett par skidor, det kommer att bli en syn för gudar.

Annars så frågade min käre far mig nu ikväll om jag ville följa med honom på bloggalan. Och jag sa nej. “Nej, jag måste gå upp kvart i fem imorron.” När blev jag så tråkigt mogen?
Nu är jag avundsjuk istället… Jag vill också gå på bloggalan!

Men nej, istället sitter jag hemma och tittar på Super size me. Fest.

Etiketter:bloggosfären, pappa, träning, vinter

Jag tänkte att man skulle kunna skriva en lista på saker som underlättar tillvaron när allting är såhär kallt och besvärligt. Saker som gör än, eller i alla fall mig, lite gladare. Så att jag ska komma ihåg dem… Jag glömmer så lätt att allting inte alls bara är jobbigt, utan att ganska mycket är rätt så bra.

Så, kanske inte så mycket för er skull som för min

Laga soppor

Så många som möjligt så ofta som möjligt. Idag så lagade jag till exempel den här supertomatsoppan, dock la jag till solrosfrön, koriander, basilika och lite kanel (när jag blir en misslyckad skådespelare med ett matlagningsprogram på tv400 och folk frågar  hur jag gör det, så kommer svaret alltid att vara kanel, jag har det i allt.) sen bjuder du någon som du tycker om också så blir det ännu bättre.

Läs böcker som får dig att tänka på något annat.

För tillfället läser jag den här;

Fågeln som vrider upp världen  av Haruki Murakami (samma författar som skrev Norwegian wood). Jag började egentligen att läsa den i Egypten men valde istället att läsa om Norwegian wood (vilka förhoppningar ni får nu va?), i alla fall asocierar jag nu hela känslan i boken med Egypten, och värmen och det är allmänt bra.

Temafester.

Jag behöver väl inte säga så mycket mer? Förutom att ge en eloge till Oskar, Lovi och Ester som firar sina födelsedagar på lördag med det eminenta temat ist, alltså ord som slutar på ist. Fiffigt där! Jag är just nu i full färd med att försöka övertala någon att klä ut sig till Allis Lindqvist men det går sådär…

Res bort.

Idag är det prick en månad till Budapest (en stad som enligt myten ser ut ungefär såhär)! Jag är taggad till tusen, mer än tusen till och med. Men om man nu inte har råd eller tid att åka till Budapest, eller Berlin eller London eller Paris… så kan man ju alltid bara åka till Värmdö eller så, då behöver du bara ett sl kort! Att det inte är särskilt kul på Värmdö spelar inte så stor roll. Hagaparken kan man åka till också! Det är långt bort, och fint med snön dessutom.

Lyssna på Kings of convenience.

Bara för att de är lite som gjorda för februaridagar när man inte riktigt orkar vara med.

Tänk inte så jävla mycket.

Jag vet att det låter klyschigt och så, men ärligt talat, kan vi inte bara försöka leva i nuet? Det räcker väl med att tänka på att man har hemskt fina vänner och att flytande honung är godare än sån där som man måste gräva i. Allt annat löser sig ju så småningom, det är ingen vits att stressa upp sig! Det är så mycket smidigare att skratta sig igenom vintern, ellerhur? Jag tror dessutom att den kommer att gå över fortare då.

Sov.

Här ligger vi minsann i sängen klockan nio! (Och så håller vi tummarna för att ingen orkar kolla när det här inlägget är publicerat…) Jag lovar att man blir lyckligare. Och klokare, jag kommer aldrig på så många smarta saker som när jag sover.

Lär dig vicka på alla tår var och en för sig.

Japp, jag kan vicka på storton, tån bredvid stortån och lilltån, utan att några andra tår rör på sig.
Jag har visst ett liv…

Till sist hade jag tänkt säga: Fall i kärlek -

- men sen kom jag på att det är ju så himla läskigt så det vet jag inte om jag ska uppmuntra er till. Men det är ju fint också, så om ni nu är riktigt modiga så känns det ju som ett riktigt vilt sätt att lysa upp vintern på…
Jag tror att det vore bra om man var riktigt modig.

Jag ska sova nu. God natt.

Etiketter:böcker, bilder, kärlek, livet, mat, musik, recept, vinter

Kan vi inte bara hitta oss ett hemligt rum där det är lågt i tak och väggarna är klädda i trevliga men lagom mystiska tapeter.
Där golvet är fullt av madrasser med täcken och kuddar, och det finns en tjockteve och alla filmer som vi tycker bäst om. Där vi kan ligga och äta goda saker (som löskokta ägg, polska jordgubbar och salami) och dricka te och titta på filmer som som får oss att gråta, så att vi kan trösta varandra.

Vi kan prata om allt som är viktigt, och om allt som är oviktigt.
Som hur superhjältar gör när de måste kissa? Eller varför det finns fiskar i havet som dör när de som de är kära i dör, och ifall de vet mer om kärlek än vad vi gör?

Och vi kan säger till varandra att “Vi är inte alls rädda, vi gömmer oss inte. Vi bara tar en paus… Vi bara tittar på fina filmer och väntar på våren. Inget annat.”

Men när vi har stängt av tjockteven och krupit så nära varandra att vi inte kan urskilja vår egen lukt eftersom den blandas med den andres, du kanske vi lutar oss mot ett öra och viskar

“Fast lite rädd är jag nog.”

Och det känns bra, för vi vet att vi tar hand om varandra. Det är ju så hemskt lätt att bli rädd när det är sådär förbannat mörkt ute.
Man kan behöva ett gömställe med en tjockteve och en vän eller två (eller fler, alla som får plats, och inte har jobbig hetsig måste-göra-saker-inställning, får vara med.)

Nu ska jag duscha. Sen borde jag slänga ihop en uppsats om sexualitet i medeltida litteratur…

Etiketter:mys, ord, tänk, vinter

Jag har ingen större lust att åka hem. Eller, egentligen har jag väl bara ingen lust att återgå till vardagen.

Det vore fint att bara stanna här och ta upp alla mina favoritmänniskor, då skulle det inte göra så mycket att det är 30 minusgrader utanför huset. Vi skulle alla kunna sitta i mitt i alla fall ganska stora kök och spela sällskapsspel dagarna och nätterna i ända. Och vi skulle dra alla sängar till kakeliungsrummet (det skulle kunna heta vardagsrummet, men vi kallar det alltid för kakelungsrummet) och så kunde vi ligga där och värma oss och berätta om vad som är viktigt.

Det skulle förstås bli jobbigt när vi blev hungriga… Man måste nämligen gå i ungefär 20 minuter för att komma in till en affär. Men jag antar att vi helt enkelt skulle bli tvungna att sätta på oss alla kläder vi äger, ta ett gäng med pulkor och trava in. På vägen dit så skulle vi åka på pulkorna, och på vägen hem skulle vi dra maten i dem. Vi skulle äta så goda saker! Mest grytor och soppor, för stämningens skull liksom. Och vi skulle baka hemskt mycket bröd och kakor och tårtor. Framförallt många tårtor, med ljus, och det skulle vara ett kalas varje dag.

Vi skulle så klart vara tvungna att gå ut i andra fall än bara när vi skulle handla… Ni vet, om man stänger in för många favoritmänniskor på en begränsad yta så är det så lätt att de börjar bråka. Så lite då och då skulle vi gå ut och rasta varandra. Då är det på med termobyxorna och undertröjorna och halsdukarna och mössorna och långkalsongerna och sockorna och jackorna. Sen skulle vi springa av oss i snön tills våra kinder var alldeles röda och våra hår helt vita av frost (och nu undrar jag hur många gånger jag egentligen har bytt tempus i den här texten… Men det spelar inte så stor roll.)

Och då, när vi var, är, blir alldeles hemskt trötta då skulle vi lägga oss ner på rygg, till exempel på isen, eftersom det är mörkt där (men vi skulle naturligtvis bara ligga där en mycket liten stund, ni vet att man dör om man somnar i kylan? Och några dödar vill vi minsann inte ha.) och så skulle vi titta på stjärnorna. Vi skulle bråka lite grann om hur vida det där är lilla björn eller om det där verkligen är plejaderna och hur ser egentligen tvillingarna ut… Men vi skulle inte bråka så länge.

Vi skulle gå in istället, göra lite varm choklad och tända en ny brasa.

Det vore så fint så.

Och nu verkar det nästan som om det blir så vi blir tvungna att göra om ni vill träffa mig. Våran bil har nämligen fryst sönder. Kul, verkligen. Askul. Det är 30 minusgrader ute, våran bil är fransk (läs fjollig som fan). Håll tummarna för att den hinner tina innan tåget går.

Annars ses vi väl när våren kommer.

Etiketter:fint, kärlek, landet, människor, mys, Norberg, ord, tänk, vinter

Jag sitter här och väntar på att någon ska ringa och informera mig om någon sorts plan.

Under tiden runkar jag till Logan Jack

Tack niotillfem för att du förser mig med såhär eminent mjukporr!

Och nu ringde telefonen, det blir pulkaåkning och varm choklad, känns som ett alldeles förträffligt sätt att börja jullovet.

Etiketter:bilder, fint, lov, utseende, vinter

God morgon kamrater!

Det är vinter där ute, på riktigt. Jag fruktar för att jag ska förvandlas till is så fort jag passerar ytterdörren. Och det fastän jag har på mig tre tröjor och mitt döda djur på huvudet (och byxor och sånt också). Varför glömmer man alltid att det blir såhär? Man går runt i månader och ojar sig “näee ingen snö i år heller… Buhu… Nej det har minsann inte varit någon riktigt vinter sen sekelskiftet.. ujujujuj”
Men ändå, varje år, så kommer den där jävla snön och den är superfin den första dagen, ibland till och med den andra dagen… Men när den sen är överallt och tränger in genom ens kläder och flyger in i ens ögon då är den inte superfin längre. Speciellt som ens jacka är på tok för kall eftersom det ju inte skulle komma någon snö i år heller.

Det kommer alltid snö. Och den är inte fin och mysig. Den är skitjobbig.

Om man inte är inomhus vill säga. Då är snö det bästa som finns. Att betrakta snö är underbart, det är att samverka med snön som jag har problem med.

Men men. Idag är det julavslutning, om inte allt för många timmar kommer det att vara jullov. Och det är bra.
Även om tiden har gått alldeles för fort och allt sånt där. Men det orkar jag verkligen inte bry mig om just nu.

Och slutligen så har fina Sara informerat mig om att nej, det finns ingen Svej i hela långa Sverige. Däremot finns det en Svejk… Så vad säger ni? Det kanske inte är fullt lika bra, men ändå värt en liten kraftansträngning. Jag kan ju alltid börja säga Hejk istället för Hej liksom. Så att det blir Hejk Svejk.

Så Svejk, håll i dig, här kommer jag!

Etiketter:depp, lov, ord, snö, tänk, vinter

Förutom att fascineras över era sökningar har jag fikat med världens bästa Thorgny idag på det mycket underskattade café Tjärlek. Jag glömmer alltid bort att det finns, men blir lika glad varje gång jag återupptäcker det. Det är sådär härligt avslappnat och hemtrevligt att man nästan tror att man är hemma hos en vän, speciellt som herren som jobbar där är så charmigt att man trillar av stolen. Dessutom får man två koppar kaffe när man köper en, och sånt är ju alltid trevligt.
Sen så finns det nästan alltid plats också. Superduper helt enkelt. Lägg det på minnet kära vänner, lägg det på minnet.

Och nu snöar det över Kungsholmen. Det är ganska fint ändå, i alla fall sett innefrån, med en kopp te, House och mysig tröja. Men jag bävar en aning över den dag jag kommer att bli tvungen att gå ut…
Jag som har klagat hela dagen över hur kallt det har blivit, och då var det fortfarande höst, plusgrader.
Nu kommer vintern, det blir bara kallare och kallare. Istiden. Det stora svarta mörkret, nu fryser vi ihjäl.

Men det ska nog gå bra, vi ska nog överleva ännu en vinter.

Etiketter:café Tjärlek, Fika, fint, snö, Thorgny, vinter

Förlåt mig, men vad hände med september? Min favoritmånad, den liksom bara stack in huvudet kastade in en hel hög med intryck och gick sin väg.
Det är oktober. Hur gick det till? Hur blev löven gula? Hur kan jag ha gått i skolan i en månad? Var tog tiden vägen!

Det är som om det har hänt en miljon saker som jag har varit alldeles för upptagen av… Jag har inte alls hunnit förstå att tiden har gått.
Herre Gud, snart är det jul.

Och idag tog jag fram min pälsmössa för första gången i år

27 december 2008 (orkade inte ta en ny bild, men jag ser ungefär likadan ut. Annan sjal bara, den där har tappats bort. Det är tråkigt, det var en hemskt trevlig sjal)

Det blir höst och det blir vinter. Det blir mörkt. Men ärligt talat så är det rätt okej… Jag är redo. Den här mörkertiden tänker jag nämligen inte låta mig besegras, jag skall möta dagarna då solen inte går upp med högt huvud.
Och innan vi vet ordet av kommer det att vara vår igen.

Och nu ska jag sova. För imorgon är det fredag, och jag har bara en lektion och sen blir det helg och då ska jag till Katrineholm och träffa världens finaste. Sådeså.

Etiketter:höst, helg, kläder, mörker, tid, vinter

Jag längtar efter snön. Och mörkret, det där tysta. Ni vet, när snön isolerar bort alla de onödiga ljuden. Dit längtar jag.

Det låter för mycket just nu. Och jag förstår inte varför vädret inte kan anpassa sig. Efter mig.
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara sol idag.

Men jag kanske inte är Gud trots allt.

Jag vet inte riktigt. Eller så vet jag precis.
Och förlåt för att jag skriver förvirrade, censurerade blogginlägg.
Det är en sån dag. Diffust konkret och alldeles alldeles för solig.

Men det går över.

Etiketter:depp, ord, vinter

Jag är arg. Och kränkt, in i själen.

Det är nämligen på det här viset att jag var på Weekday härom dagen, i förrgår för att vara exakt och införskaffade denna förträffliga Carin Wester-kappa för att försäkra mig om att jag inte fryser ihjäl heller denna vinter.

(Den är finare på, men eftersom jag redan är svettig som en gris orkar jag helt enkelt inte sätta på mig den för fotografering)

Det var bara det att kappan även har ett skärp att knyta om midjan och den vänliga expediten glömde att ta bort larmet från det här skärpet. Lätt hänt eftersom både kappan och skräpet hade larm, lite irriterande alltså, men fullt förståeligt, jag skulle antagligen också bara leta efter ett larm.
Lite jobbigt för mig alltså, men inte världens undergång, “Jag går bara tillbaka till med skärpet och kvittot” tänkte jag, som jag antar att vem som helst av er också skulle ha tänkt?
Så idag skulle jag ändå ut och leta efter något att ha på mig på slutfesten ikväll, så jag svängde förbi Weekday för att få bort larmet. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort.
Jag förklarar sakligt situationen för finlandsvenskan bakom disken och ber henne att ta bort larmet. Hon skrattar bara lite hånfullt och ger mig en blick som ungefär säger “Men lilla lilla lilla gumman tror du verkligen att jag är så dum att jag tänker larma av ditt STÖLDGODS” För det första, varför i helvete skulle jag vilja stjäla det här skärpet? Det går absolut inte att använda till någonting annat än den här kappan… Och om jag nu skulle försöka ta skärpet, varför inte hela kappan? Och varför skulle jag kvittot om jag inte redan hade köpt kappan? Och om jag nu alltså redan hade köpt kappan varför skulle jag vilja stjäla ett extra skärp?
Hon suckar “Jag måste ser vaaaaran” MEN VAFAN DIN JÄVLA FINNE VARAN LIGGER JU FRAMFÖR DIG! Men det fattar inte hon, för hon är uppenbarligen dum i huvudet. Och så tar hon mitt skärp och säger med drypande högfärdighet att jag ju “kan komma tillbaka lite senare med kappan” med undertonen av “där fick jag dig din lilla småtjuv tro inte att du är någonting”

Fast det är egentligen inte så farligt, jag förstår om hon måste se hela kappan, på något plan, även om jag tycker att det är onödigt. Det är bara den där förbannade blicken. Som om hon var flera ljusår bättre än mig och jag bara var en fattig liten ungjävel som måste stjäla onödiga skärp (eller skärp, det är inte ens ett skärp, det är mer ett band man knyter) den där förbannade överseende blicken, som krossar all ens värdighet.
Jag hatar att bli anklagad för saker jag inte har gjort. Jag hatar när folk inte tror på mig.

Så nu måste jag ta med mig den här förbannat stora och otympliga kappan in till stan igen. Inte så mycket för skärpets skull, skärpet spelar inte så stor roll… Egentligen är kappan nästan finare utan det där jävla skärpet. Men för min värdighets skull, för upprättelse. För att den där jäveln inte ska få gå och tro att jag stjäl skärp.

Etiketter:arg, köpt, kläder, vinter

Mitt hår kör sitt eget race idag… Inte helt okej. Men ändå, är det inte lite charmigt på något vänster?

Ser lite ut som om jag alltid går runt med en fläkt under mig… Eller faller, neråt. Och det är ju najs.

Som ni kanske märker så är jag på herrans bra humör idag! I alla fall just nu…
Jag menar, inte ens den här synen utanför mitt fönster kan riktigt tvinga ner mina mungipor

Och då tycker jag ju också riktigt illa om snö!

Etiketter:glad, Hår, snö, vinter

Helvete vad kallt det är ute! Fortsätter det så här så får det väl bli nyårsafton i scoterbyxor. japp, nu tyckte jag minsan att jag var rolig… Som tur är har jag ju världens bästa mössa, så jag överlever.

Annars så har jag nu i kväll varit och sätt Vicky Christina Barcelona eftersom min gudfar fyller år och vi alltid går på bio när han fyller år. Filmen var bra… Extremt vackra miljöer och bra skådespelare och blablabla, men slutet! Ack och ve säger jag bara… Här får Scarlett Johansson bo i det fantastiska huset utanför Barcelona i ett ultimat trepartsförhållande med Penélope Cruz (världens vackraste kvinna), och snygg kille. De äter, dricker, lever, knullar, gör konst och allt är ju alldeles underbart! Men neeeej neeeeeeej neeeeeeeeeej, det är tydligen inte alls tillräckligt för Christina (Johanssons karaktär) för hon vill minsan ha något bättre, ursäkta? Bättre än Penélope Cruz som galen spaniorska?
Ända sen jag kom ut ur sallongen har jag nu bara kunna tänka på hur misserabelt hennes liv kommer att bli. För vafan vill hon ha något bättre än det där så får hon ju vänta tills hon dör! Hon kommer att bli gammal och ful och bitter och allt kommer att bli hemskt…

Och slutsatsen vi drar av det hela är att jag engagerar mig alldeles för mycket i filmer jag ser…

Hur som haver är Penélope Cruz numera min nya idol <3

Etiketter:Bio, Födelsedag, film, mats, snygg, vinter

Japp, såhär ser det ut utanför mitt fönster

Fyraåringen i mig jublar, vill ut och göra snöänglar och snögubbar och sånt där.. som man gör  med snö.
Femtonåringen däremot drar fyraåringen hårt i nacken och ryter “SNÖ ÄR KALLT” (Dagens sanning) och våndas över den kilometer hon snart kommer tvingas gå för att komma till bussen… Bussen till Avesta då, för att sen ta tåget i Avesta och förhoppningsvis, vips vara i Stockholm! Med andra ord kommer jag alltså hem idag, om jag inte fryser ihjäl på vägen.
Annars så är mina bröder (som inte har insett att snö är kall) ute och gör, med deras egna ord “Djävulens kuk” i snö. Ursäkta? När jag var liten gjorde vi snögubbar, snöhundar… Vad har hänt med dagens ungdom.. Och det ät där jag kommer på att mina småbröder inte är åtta och fem längre, utan tretton och tio.. Så ovärt.

Etiketter:barn, Norberg, snö, tåg, vinter