Det är produktionsvecka. I en mörk dramasal ter det sig ungefär såhär

Hur roligt det än är så tror jag inte att jag kommer att bli ljustekniker. Någonsin. Jag tycker inte om stegar… Men det är i alla fall hemskt trevligt ändå, jag tror att vi har en bra vecka framför oss.

Dock har dagen (i kombination med att jag inte kunde sova inatt och helt enkelt inte har sovit alls underlovet) gjort mig hemskt trött. Planen är därför liten kvällspromemix med André och sen ska jag sova.

Jag älskar att sova.

Festlig tjej.

Jag förstår inte varför jag inte är trött. Jag har ju knappt sovit över huvud taget på hela lovet… Antagligen är det min kropp som insett att det inte är någon vits att hoppas, den kommer inte att få sova ändå.

Och i morgon är det måndag. Om det inte var för att vi bara har teater den här veckan så skulle jag antagligen ha lagt mig och dött någonstans.
Men nu tänker jag att det nog ska lösa sig… Det enda som gör mig lite ledsen är att det är vinter i det här landet. Jag tyckte mer om tillvaron när det var vår.

Mitt hår ter sig så hemskt mycket bättre i solsken.

Det var en gång för länge länge sedan en dag i november, den 22 november om jag inte minns fel, som det började snöa. Och det slutade aldrig.
Seriöst, jag börjar tro att vi närmar oss en ny istid. Jag kommer fan i mig inte ihåg senast det snöade såhär mycket, inte såhär tidigt i alla fall… Fast det är lite mysigt faktiskt. Det blir liksom tystare, mjukare.. Snön isolerar på något vis.

Annars så är det måndag idag, igen. Tiden springer förbi så jävla fort… Jag lovar innan vi hinner blinka så kommer det att vara julafton.
För övrigt så saknar jag min blonda dramaqueen, Herr Jordås. Så, jag tycker att du borde träffa mig sötnos, har sååå mycket att analysera. Älsk <3
(Han gjorde för övrigt min kväll nu med finaste smset…)

Och för tillfället tittar jag på  kunskapskanalen de pratar om hur kvinnor inte kan kissa och bajsa i kåkstäderna eftersom de bara blir våldtagna. Ibland undrar jag om världen inte är ond trots allt…

Men antagligen är det bäst att inte tänka på sånt.
Så jag sitter här, tittar på kunskapskanalen och lyssnar på Coldplay…

You might be a big fish
In a little pond
Doesn’t mean you’ve won
‘Cause along may come
A bigger one

Halloj. Snön vägrar sluta falla och jag tänker på inga villkor gå ut förän i vår!
I dag har jag varit glad och såg ut ungefär såhär;

Vaknade vid tjugo över fem i morse av att min hamster sprang runt i sitt extremt osmörjda gnisel-hjul. Hemskt. Jag hatar att vakna innan jag måste gå upp, om jag så bara är vaken i tio minuter så känns det som om man har förlorat den absolut bästa sömnen… Ja, jag tycker om att sova. Jag tycker om att ha pyjamas på mig och ligga mellan varma rena mjuka lakan och bara låta en helt annan dimension ta ansvar. Bättre än knark.

Skolan var annars helt okej… Mest allmänt flumm och en mycket förvirrad teaterlektion. Och sen var jag så festlig att jag gick med Karin och Julian till Skanstull efter skolan. Det är alltid lika faschinerande att prata med folk som man annars aldrig riktigt pratar med. Men som folk i min klass, jag umgås knappt med någon av dem, men som jag ändå har träffat så gott som varje dag i över två år… Saken är den att de faktiskt är riktigt gulliga när man väl pratar med dem, de flesta i alla fall. De går från grå massa till individer, det är lite tufft på något sätt.

Och ute snöar det. Jag orkar inte vinter… Inte än! Det kan få vara snö över jul och nyår men inte nu. Jag orkar inte…

God kväll, jag sitter här och är fett tant, stickar framför brasan med filtar och tossor. Känner mig som en liten muminmamma. Men måste nog dock ta mig en kopp te för att det ska bli perfekt… Jag ska så bli en sån tant när jag blir gammal! En sån där pytteliten tant med lockigt hår, som alltid har karameller i handväskan och stickar sockor och alltid säger att “allt blir bra” så att alla tror på det. Ibland kommer alla min barnbarn hem till mig och då samlas vi runt brasan med filtar om oss och jag berättar fantastiska historier om när jag var barn… När telefonerna inte var avlyssnade och man fortfarande kunde åka flygplan. Höhöhö… Sen ska jag ha två små hundar och en liten katt. Och jag bor i ett grönt litet hus med bara en våning, och fönster med gula gardiner. Och så bakar jag bullar! Och har äppelträd i trädgården, och päronträd… Ni vet som huset i Tillsammans är man mindre ensam där mormorn bor. Och så har jag minst ett litet gästrum där man får sova om man kommer på besök, och så är det lapptäcken i alla sängar som jag har sytt alldeles själv.
Jag längtar… Livet vore sååå mycket roligare om man var en liten tant med äppelkinder.

Innan dess ska jag vara tönttonåring i massa år till och töntvuxen… Jag får ju inte ens gå i pension förän om femtio år! Så ovärt. Annars har jag kommit fram till att eftersom jag bara vill gå fräna friskolor med skrikande behov av elever behöver jag inte oroa mig över mina betyg längre. Tahada! Sen kan jag få bra slutbetyg från gymnasiet. Men vem fan bryr sig om mina betyg från nian?
Jag ska bli en ny lugn, samlad och organiserad människa. Sticka mer, dricka mer te… Gå lite långsammare, andas lite långsammare och säga mer smarta saker.
Tills jag har fått bli en mysig tant alltså…

Var på gymnasiemässan i dag. Och det var jobbigt, fast jag hade mina tur-trosor på mig… Mest pågrund av min klaustrofobi. Alltså, jag har inget problem med trånga utrymmen när jag är ensam, men jag hatar begränsade utrymmen med många människor… Sådär så att man inte kan röra sig utan att stöta in i någon och man vet att man kommer att vara tvungen att kämpa för att komma ut. Tillexempel kan jag inte åka i väldigt fulla tunnelbanor, det känns som att jag ska kvävas av alla människor runt omkring mig.
Och på gymnasiemässan är det alltså många många många människor. Men jag lyckades i alla fall att ignorera det någotsånär och pratade med lite olika gymnasium. Trodde att det skulle ledan till ännu mer förvirring och beslutsångest, men istället bekräftades de tankar jag redan hade ganska bra. Jag vill alltså gå teater och tittade därför bara på de med teaterlinjer, inte särskilt många (inte som stackars Freja som ska gå samhälle och fick tre gånger så mycket papper som jag) Stockholms estetiska som länge har legat överst på min gymnasie-lista behöll sin plats där. Fick ett väldigt bra intryck av skolan av att prata med de på mässan, både de lärare och elever som var där gav en mycket fin bild. Det känns som en trygg skola med bra inställning till teater. Södra Latin åkte däremot ner på listan. Fick lite smått panik på de oberört bakåtlutade reprecentanterna med ögon som nedvärderande lyste “Jag behöver inte prata med någon av er för jag vet att 70 % av er kommer att söka hit iallafall”. När alla andra skolor överröste än med brosyrer och information sitter södra-människorna och ler lite föraktfullt. Och ja, 70 % kommer att söka till södra, för södra kommer aldrig att vara i behov av sökande och södra kommer alltid att vara SÖDRA men jag vet inte riktigt om jag pallar det. Men men, kommer väl antagligen att söka dit ändå, bara för att.
De som skulle locka mig till St Eriks kändes mest förvirrade och jag fick inte ur dem särskillt mycket.. St Eriks kommer dock alltid ha två stora plus, Anton för det första och faktumet att det ligger tre minuter från min ytterdörr. (Och ja södra har det enorma pluset i form av Hannah, Elli, Moa och Ebba… Men även minuset att iprincip 50 % av min klass kommer att gå där, och jag tror inte att jag orkar med dem i tre år till.)

Efter gymnasiemässan gick jag och Freja och spenderade pengar. Vi började med att äta lunch på Ka´s och sen tänkte jag att jag skulle börja jobba på min nya mysiga stil, så jag köpte en sjal och ett par tights.
Nu sitter jag hemma och har ont i huvudet och tror att jag håller på att få en vagel på vänstra ögat >.<
Gatlyktorna har precis tänds och jag lyssnar på Antony and the johnsons medan regnet slår mot fönstrerna. Snart är det jul.

Jag är fett manisk! Dock ganska positivt manisk, vill liksom ta mig an tusen saker, men helst på samma gång… Därför har idag liksom av sig självt blivit Dagen Duktig! Jag har lagat lasange, simmat en kilometer, spelat gitarr och diverse andra högst beundransvärda saker. Kan även informera er om att jag klarade av matuppgiften utan större problem. Stolt över det också… För ett år sedan skulle jag aldrig ha klarat av att anteckna allt jag ätit på order av lärare och behålla mitt psyke intakt. Men eftersom jag nu för tiden inte bara är Allis utan superallis, så klarar jag allt! Ha, där fick ni. Dessutom fick jag ett sånt där papper av min mentor som man får innan utvecklingssamtal, där lärarna skriver vad de tycker om en.. Och det höjde också min hybris.

Men nu ska jag äta min extremt duktiga lasange, återkommer senare. Puss

Har spenderat kvällen med att titta på sjätte sässongen av vänner. Och känner mig nu sådär helt lugn i hela kroppen. De ger mig antidepp, de borde skriva ut konstant vänner-intag >.^ Nej men seriöst, få saker får mig att må så bra… Det är visserligen väldigt nostalgi-förknippat, och det har väl mycket med det att göra också. Ägnade hela åttan åt att titta igenom alla sässongerna med olika vackra människor som sällskap. Så vänner är väldigt förknippat med trygghet. Trygghet, kaffe och skorpor <3 Det blir lite som att åka tillbaka till en annan tid liksom. Inte hundra år, men ett halvår. Jag tycker om det…

I morgon så ska jag anteckna allt jag äter. Hemsk, bisarr, fruktansvärd, vidrig, omänsklig skol-uppgift. Men, jag sätter tydligen mina betyg framför min heder och mitt psykiska välmående… Kan jag snälla på lite medhåll i att det är en sjuk sak att göra med femtonåringar? Har vi inte redan nog med panik över våra kroppar, våra vanor, våra liv.. Måste skolan lägga sig i det också. Ska vi tvingas räkna kallorier på skoltid också, får vi inte nog av det överallt annars… Men visst, ska vi inte börja räkna BMI och mäta midjor också när vi ändå är i farten? Det är äckligt. Och säg inte att jag är töntig och överspänd när jag tycker att vi borde motverka ätstörningar i skolan. Jag har säkert fel! För visst fan vill vi hellre ha trettio skelett i klass 9B än trettio fetton.

Och nu ska jag sluta vara arg och gå och lägga mig… Gonatt <3