För er som blev oroliga och rädda kan jag meddela att jag slutade att stirra apatiskt på min uppsats och skrev den istället. Den blev klar klockan två inatt och jag vågar verkligen inte läsa igenom den.

Försov mig gjorde jag också. Egentligen borde jag lämna mitt hem just prick nu, men icke, här sitter jag framför datorn och dricker mitt kaffe och är inte klar för fem öre. Men det var lite som att den där uppsatsen blev klar och med den var allt skolarbete som måste göras den här terminen klart och allt engagemang bara rann ur mig. Som en liten flod av brunt äckelvatten sipprade hela plugg-inställningen bort och lämnade bara alldeles klart, lugnt, blått vatten vars enda vilja är att få ligga alldeles alldeles stilla.

Och det är mindre än tre veckor till sommarlovet och jag är så väldigt sams med livet.

Jag har nationella i matte B nu. Om jag klarar det så behöver jag aldrig mer läsa matte i hela mitt liv.

Skräckblandad förtjusning.

Hej.

Det är sol ute.

Jag ska inte vara i solen.

Jag ska ha matte B, två lektioner på rad.

Hej då.

Jaha. Man kommer hem, tänker “Ja nu ska jag umgås med min gose-familj eftersom jag inte kommer att se dem imorron.” Sicken härlig dotter man är, tycker man.
Men vad möts man av om inte hela den manliga delen av familjen som ska på fotboll “Nä det finns ingen mat… Men om du gör man så kan du ju göra till Lena också! Hejdå!”
Modern jobbar och ensam sitter man i sitt kök och lagar carbonara.

Fast det är okej, för det är vår ute och jag har fått fräknar på min näsa. Tack Gud för långluncher. Inte en chans i världen att jag skulle överleva dessa dagar om det inte var för tvåtimmarsraster på Södras skolgård. Tvåtimmarsraster som egentligen kanske borde ägnas åt plugg…
Men ärligt talat, det finns inte mycket logik i verkligheten, men om det är någonting jag vet så är det att det att det viktigaste är att vara glad. Annars klarar man sig inte. Det är viktigare att sitta i solen med fina klassen och låta bortglömda fräknar titta fram. Och kanske ångrar jag det om ett par år, men då tar jag det då. Och saker och ting löser sig hur som helst alltid, speciellt när det är vår. För ni vet, bra saker händer bra människor. Och jag tror att nästan alla människor är bra människor, så det fixar sig! Jag hänvisar till min nya livsfilosofi, ett citat jag snubblade över för ett tag sedan

Och så avslutar jag det här nästan överdrivet optimistiska blogginlägget med att citera min hemskt fina vän Alma: “Men Allis! Har du läst ut den där Seans lilla röda?”

Det var kul.

Puss på er.

Det är sol ute. Idag också. Tänk va! Jag sa ju att det skulle bli vår det här året också, jag sa ju det.

Om 5 minuter ska jag sätta på mig mina skor och traska till tunnelbanan.

4 minuter.

För övrigt är jag halvtransparant och blommig. Ett tillstånd som jag hade planerat att befinna mig i precis hela sommaren.

3 minuter.

Min arm ser ut som en albinotändsticka. Så hett.

1 minut.

Hej då!

Om sissådär 50 minuter beger jag mig till skolan. Hejdå lov, hej hej Södra Latin.
Fast, jag har ändå saknat den lite. Ska inte låtsas klaga här inte.

Annars så ser det ut som om det har trillat ner ett moln på våran gård. Antagligen är det straffet för att jag inte var ute i solen igår (gick på bio med mor min istället An Education. Mer om det vid ett senare tillfälle.) “Nähe, vill hon inte ha någon fin vår då ska det minsann inte vara någon fin vår” tänker de. Jävlarna. De = vädergudarna, om ni inte förstod det.

Förresten så kan ni aldrig tro vad jag ska göra för kul i efetermiddag, eller ikväll kanske mer. Ni behöver inte anstränga er med att gissa, det är bara för bra för att det ska gå att klura ut det.

Vad ska du göra Allis? Vaaaad?

Jo kära vänner, jag ska dricka fyra liter laxermedel inför min tarmundersökning i morgon!

ÅHHHH VAD ROLIGT!

Jag vill dö lite grann, på riktigt. Fyra liter. Fyra liter. Det är fyra mjölkpaket. DET ÄR ÄCKLIGT!
Varför har jag en så engagerad husläkare? Kunde hon inte bara ha gett mig medicin sagt du har IBS så tack och hej. Men nej nej… Hon gav mig visserligen medicin (som har hjälpt!) sa du har IBS men avslutade istället med “och så gör vi en koloskopi* också, för att vara på den säkra sidan.”

Alltså, 4 liter laxermedel ikväll och sen dessutom inte äta någonting efter lunch. Jag ska alltså tömma precis hela tarmen, och jag ska dessutom göra det med blodsockerfall.

*Tro inte att det är en bra idé att bildgoogla. Det var en dum idé. Jag ska gå och kräkas lite nu.

Jag ska strax bege mig till skolan. Jag menar, kan man hänga på Södra Latin på helgerna så är det väl klart att man gör det liksom! Kan man välja att sova 5 timmar och sen skutta upp och sköta ljud på sina klasskamraters föreställning klockan 13 och sen spela själv klockan 16, jamen då är det väl klart att man tar chansen! Speciellt när det helt plötsligt har blivit sommartid och klockan är tio klockan nio.

Fast jag klagar inte. Jag låtsas att jag klagar. Egentligen tycker jag ju lite för mycket om min skola och har egentligen ingenting alls emot att spendera min helg där. Det hade bara varit trevligt att få sova lite mer… Men å andra sidan så har vi ju ett helt lov framför oss som man kan ägna åt sånt.

Och idag är det alltså sista föreställningen, klockan 16. Så ni som inte har sett den än är banne mig så illa tvungna att pallara er dit.

Nu ska jag försöka lokalisera någon typ av lunch som går att ta med sig. Sen ska jag klä på mig och slutligen så ska jag lämna min bostad bakom mig.

Puss hej!

Jag tänkte bara vara blödig och lite fånig och berätta att jag nog har den finaste klassen i hela vida världen. Fast nu blev det fel, jag har för visso den finaste klassen i hela vida världen, men ikväll är det mest riktat till en fjärdedel av klassen. Nämligen den fjärdedel som jag har spelat teater med i en och en halv termin, och som jag slutligen hade premiär med ikväll.

Det var så roligt! Och ni var så duktiga, vi var så duktiga! Vi är bäst.
Ibland blir jag lite irriterad på er, visst, jag är ju sån. Men ni står ut med mig, och det är ju helt otroligt. Och ikväll så var jag inte rädd en enda sekund för att någon skulle göra fel. Jag var inte särskilt rädd för att göra fel själv heller, på något vänster var jag ganska säker på att ni skulle rädda mig om jag råkade klanta till det.

Jag avslutar med att det finns extremt få människor som jag ställer upp på gruppkramar med. Bara så att ni vet. Så mycket gillar jag er alltså. Supermycket gillar jag er.

Er alldeles egna Butterflygirl.

Så här fräck är jag när jag spelar mrs Smith

Enormt stort tack till er som orkade pallra er till Södra för premiären också. Ni är också bäst.

Jag är så glad så glad. Puss på er alla!

Hejsan svejsan vänner!

Först så ber jag om ursäkt för den dåliga uppdateringen, jag förstår att ni alla måste vara alldeles förkrossade. Men ni förstår att det har varit långhelg och jag har varit på landsbygden (även kallat Oskars land.) med finfint folk (även kallade Mathilda, Baba, Oskar, André, Assar, Klara, Alba och Max. Och hunden, men han räknas kanske inte som folk.) och som vi alla vet finns det ju inga datorer på landsbygden. Men vansinnigt mysigt var det.

Och idag har jag varit i skolan och undrat lite varför man helt plötsligt ska ha vanliga lektioner, jävligt onödigt känns det. Trött blir man också.

Så jag sitter hemma och tittar på extremt dålig teve och äter mangosorbet. Fest på den.

Och nu ska jag laga mat.

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Idag har jag varit i skolan i 8 och en halv timme, och då hade jag ändå behövt stanna längre egentligen. Jag hade glömt hur jobbigt det är att repa såhär intensivt! Det är ju kul, såklart, men jobbigt som attan.

Jag vill bara få äta och sova.

Och ja, roligt blogginlägg, verkligen. Men det är smällar man får ta. Eller som ni får ta. Jag vet inte riktigt.

Livet är ganska fint annars förresten, bara så att ni vet alltså. I det stora hela eller hur man nu säger. Det går ganska så bra, jag är ganska så glad. Bara så att ni vet alltså.

Skriva kan jag däremot uppenbarligen inte göra. Men det gör inte så mycket, det är nästan vår. Verkligheten håller på att falla på plats.

Och jag är inte ens kryptisk med flit. Bara glad, trött och hungrig. Relativt glad, det kunde vara ännu bättre.
Och nu orkar jag inte med mig själv. Så hej då.

Jag har inte tvättat håret på ett par dagar. Inte överdrivet många eller så…
Men sissådär två – tre.

Och titta vad som har hänt!

(photobooth!)

Det har expanderat! Det har svällt!

Det kan också vara för att jag har Oskars tröja på mig… Och det där var inte alls roligt för er som inte känner Oskar. Men ni förstår att han har väldigt stort hår, helt enkelt.
Så jävla kul var det kanske inte.

Aja, jag ska gå till skolan och hålla alla mina tummar för att Alba har tagit med sig påsen som jag glömde hemma hos henne igår. Den innehåller nämligen mitt hemskt seriösa anteckningsblock med 12 färgade flikar.

Hej svej.

Det här är en sån där vecka då man undrar varför man inte valde florist på St Eriks (ja, jag är fördomsfull. Jag är sån. Ni får leva med det). Klasskamraterna, ett av de finaste orden som finns för övrigt, bryter ihop en efter en och jag måste erkänna att jag började gråta över min uppsats imorse. Och då är det illa!

Jag hann inte helga vilodagen igår heller… Jag satt istället och pluggade och pluggade och pluggade, förlåt Gud. Lyckades klämma in en mycket kort promenad med Oskar och en miniliten kopp kaffe med Max dock, men det räknas knappt. Sova hann jag inte heller göra ordentligt, så det det har blivit att leva på kaffe hela dagen.

Och nu kände jag att jag gjorde hemskt dålig reklam för min skola… Och det är ju inte bra. Min skola är fin, något annat får ni inte tro! Mest av allt är det ju trots allt ett hemskt stort hus som rymmer nästan alla människor jag tycker mest om och jag skulle inte byta för allt smör i Småland. Det är bara ibland, som den här veckan, som man måste ha en verklighetsdistans av guds nåde. Jag vet inte om verklighetsdistans är ett ord… Men det borde vara det.

Jag ska nog överleva. Det är inte så farligt, vi gråter inte bara, vi skrattar mycket också, bara så att ni vet.

Nu ska jag göra mig en kopp te och sätta mig och plugga historia. Fest.

Jag borde skriva på min uppsats om medeltida sexualitet (fråga inte.)

Jag borde lära mig text inför provfilmning i morgon.

Jag borde städa mitt rum.

Jag borde plugga matte.

Jag borde börja tänka på mitt engelska-arbete

Jag borde i alla fall kika lite i min historiabok.

Men kan ni tänka er va att ändå så sitter jag här i min säng, i mysekläderna, och växlar mellan Vänner och facebook. Jag är så härligt produktiv…
Men vafan, det är ingen idé att stressa upp sig över saker och ting, det gör än bara olycklig. Och idag är det dessutom söndag och säga vad man vill om kristendomen, men det här med att helga vilodagen anser jag vara mycket väsentligt.

Jag kan göra allt det där en annan dag. Texten lär jag mig på de två timmar som jag har att slå ihjäl från att jag slutar till själva provfilmningen. Och nu hoppas vi att ingen från filmbolaget läser det här (om ni gör det så lovar jag att jag är engagerad egentligen, jag vill bara verka tuff! Jag är bara en ensam flicka maktlös inför grupptryckets murar! Jag överdriver den här parentesen! Det är inte kul längre!). Det är för övrigt ett kriminaldrama vid namn Den Fördömde som regisseras av Daniél Espinosa och jag ska provfilma för en mycket mycket liten roll. Men kul ändå. Såklart!

Nu tänkte jag göra mig lite juice. Och sen får vi se vad som händer.

Kom hem från skolan för sisådär en timme sedan (21:00). Vi hade ju som sagt öppet hus.

Det var så roligt så! Och jag kände mig så stor… Och duktig. Jag vet inte riktigt, men helt plötsligt var jag bara sådär oerhört stolt över mig själv, det var fint, det var en fin känsla.
Och nej, det här kommer inte att urarta i ett känslomässigt inferno (mycket fräckt ord som vid närmare eftertanke kanske inte passade in sådär helt klockrent… Men det går om man vill.), sån tur har ni minsann inte. Inte idag.

Men det var roligt, intensivt, mycket folk, lite luft. Jag är mycket mycket trött.

Och därför orkar jag inte formulera ordentliga meningar. Ni får leva med det.

Nu ska jag duscha. Sen ska jag läsa ut Breakfast at Tiffany’. Sådeså.

Hej svej

(Ni kan klicka på bilden om ni vill. Puss)

Jag sov tre timmar i natt. Tre timmar. Och nej, jag var inte uppe och gjorde roliga saker… Jag gick och la mig klockan elva, supertaggad på min favoritsysselsättning; sömn. Men nej, det ville sig inte, jag låg och tittade upp i taket till klockan halv fyra. Halv fyra! Det är ju inte klokt någonstans, jag brukar kunna sova var som helst, var som helst. Nemos problemos! Jag bara blundar och så somnar jag. Men icke, inte igår inte, ingen sömn för Allis. Jag känner mig lurad, bedragen, snuvad.

Dagen har alltså varit någon sorts halvdvala. Jag har gått runt med en hinna för ögonen, omvärlden har varit som ett sånt där pretentiöst överredigerat foto, ni vet, sådär blurrigt liksom. Och naturligtvis var det här dagen då jag hade både ett miniprov på matten och seriös presentation på historian… Tjivigt läge.

Nu är jag dock hemma och försöker att hålla mig vaken, för om jag somnar nu så kommer jag ju inte att kunna sova i natt och det hela kommer bara att bli till en ond cirkel… Så det blir väl till att somna framför guldbaggegalan (jag kan förresten skryta med att jag känner någon i varje film som är nominerad till Bästa film. Cool tjej alltså.)

Annars så har jag kommit på en smart hitta-jobb-plan. Jag tänkte att jag väljer en riktigt lång gata och en dag då jag har mycket tid och så vandrar jag helt enkelt hela den långa gatan fram och går in på alla caféer och affärer och frågar ifall de behöver någon. När jag ändå är i farten så kan jag ju passa på att fråga alla som jag passerar på vägen också… Kanske dela ut lite flygblad “Hejsan svejsan jag heter Allis och kan göra i stort sett vad som helst!” Ett vinnande koncept.

Vi avslutar dagens osammanhängande blogginlägg med en osammanhängande bild på mig från 2008

Kolla, blond!

Nu ska jag underhålla min bror medan han lagar köttfärssås.

Puss

Jag ska strax sova.

Tänkte bara säga att jag nu har valt mina individuella val. Det var inte så svårt…
Jag blundade och pekade, i princip, och valde bort de pretentiösa ämnena.

Så ska man jobba små barn! Viktigt val? Blunda, peka och välj bort det pretentiös.

Fast, jag överdriver lite, för mitt förstahandsval har jag faktiskt valt med i alla fall lite omsorg; Bild och Form.
2:a blev filmkunskap och 3:e foto.

Riktiga kurser är för töntar! Ingen blir gladare av att läsa matte C. Och det råkar vara mitt motto (även om det är svårt att tro); Var glad.

God natt.

Okej! Det är inte längre någon fara på taket, en okänd källa har informerat mig om att mitt tidigare glos-problem bara var en produkt av en engelsklärare (fortfarande inget a) med fruktansvärd handstil.

Det skulle vara plaque.

Tyda.se säger att plague betyder plåga, pest, farsot eller hemsökelse

Min engelsklärare (intern parentes, jag vet att du inte erkänner att du läser min blogg men mig kan du minsann inte lura… Notera hur som helst att jag inte skrev engelskAlärare. Slut på intern parentes) säger att det betyder a flat piece of stone, metal etc. with a name and dates of a person or an event.

VEM SKA JAG TRO?

Och borde jag kanske fortsätta med pluggandet och sluta med att blogga om saker som ingen bryr som om ändå?

Så många frågor… Så oerhört få svar.

Jag fick G i Matte A förresten. Glad tjej. Verkligen. Superglad.

Jag är så trött så trött, och ändå så kan jag såklart inte sova. Men jag är på tog för trött för att göra något vettigt…
Summan av kardemumman blir ett hemskt frustrerat dvala-tillstånd i min alldeles för varma säng. Ni vet, när man inte kan sova och vet att man måste sova eftersom man annars kommer att vara alldeles utom sig av trötthet nästa dag, men den insikten stressar bara upp än och man kan sova ännu mindre.

Ni får ursäkta att jag skriver så hemskt mycket om sömn, det blir lätt så på vintern när det är mörkt mest hela tiden.
Men det är tråkigt, jag vet. Jag kan skriva om skolan istället om ni vill? Jag kan skriva att idag fick jag tillbaka hela tre stycken prov, ett MVG (historia) och två VG + (kultur historia och referat provet) jag är stolt som tuppen!

Efter skolan hade jag tänkt åka bums hem och städa, det börjar bli öite obehagligt att befinna sig i mitt rum. Men istället, spårade som vi är, beslutade jag och Max oss för att ta en supersnabb fika. Eftersom alla alternativ var stängda traskade vi upp till String där vi möttes av André, Kajsa, Jonna och Sebastian. hemskt trevlig överaskning!
Vi köpte mackor och kaffe och värmde våra halvt ihjälfrusna tår och ringde dessutom viktiga viktiga samtal. Det var bra.

Men städat har jag alltså fortfarande inte gjort. Jag tänker i morgon, jag har över lag stora tankar för i morgon… jag ska nämligen laga engagerad soppa till min älskade familj, och då så kan jag ju passa på att städa också. Så blir det dubbla kvinnlighets-poäng.
funderar på att sno ihop några hallon- muffins när jag ändå är i farten…

För ni vet, jag heter Allis Lindqvist, och det jag gör bäst är att ta mig vatten över huvudet.

Och nu måste hag sova.
Kärlek och fred och andra bra saker i urval!