God morgon vänner! Eller god eftermiddag kanske. Eller skit samma.

Jag började dagen med att ligga kvar i min säng med min bästa vän, även kallad Sex and the city-boxen. Det enda vettiga sättet att inleda en söndag…

Efter sissådär tre avsnitt lämnade jag motvilligt sängen och begav mig till köket för frukost. Eftersom jag för tillfället håller på och testar att inte äta varken gluten eller laktos (något som gör alla fruktansvärt irriterade) på grund av min mage, blev det olika stekta saker:

Stekt ägg, stekta bacon och stekt potatis. Och sen alldeles förträfflig hemmagjord apelsin-morot-granatäppel-juice, men den får ni inte se någon bild på.

Och nu så skulle jag väl egentligen föredra att återgå till sängen och random amerikans sitcom… Men eftersom det börjar bli mycket uppenbart att mitt rum inte kommer att städa sig självt (jag har väntat på miraklet ända sen nyår.) så får jag väl istället rota fram lite kvinnlighet och en dammsugare.

Så önska mig lycka till!

Och Vanda, jag ska se vad jag kan göra för att få fram en bild på hans stympade manlighet

Pussar

God kväll mina vänner.

Vaknade av väckarklockan i morse. 05:30 ringde den, och jag kunde inte göra något annat än att förtvivlat titta på klockan och kvida fram osammanhängande tankar “vaaarför ringer du nu? Klockan är ju halv sex, varför ringer du halv sex? jag vill inte gå upp halv sex! Det är en dåligt tid, jag vill sova…”
Det tog mig x antal minuter att komma på att det faktiskt var jag själv som ställt klockan till att ringa denna okristliga tid, eftersom jag idag började jobba klockan sju.
Jajamensan, så festligt är det att spela in film, man får gå upp när andra går och lägger sig. Fast det var roligt idag ändå… Det var det ju, såklart, det är det ju nästan alltid.

Annars så har jag tagit den sista livmoderhalscancersprutan idag, och kommit fram till att det banne mig måste vara det längsta ordet som både finns och som faktiskt används. Livmoderhalscancerspruta. Gardasilspruta kanske man kan säga också… Men det låter ju inte särskilt kul, och ingen förstår vad man menar, så jag håller mig till livmoderhalscancerspruta.
Tog alltså den sista idag, och det var väl bra! Så att jag inte får livmoderhalscancer, superduper.
Nej alltså, inte ens jag vet varför den där meningen osade av ironisk underton. Jag är trött, skyller på det. Och har mens, det gör ont, inte roligt alls. Min hals gör ont också. Så många anledningar att klaga, så lite energi…

Jag får helt enkelt lägga mig och kolla på Scrubs istället, och sluta skriva förvirrande blogginlägg som ingen förstår hur vida de är seriösa eller inte.

Fast det var ju bara på skoj, förvirringen förblir. Scrubs var på seriöst dock. Puss på er.

Jag har nu friskförklarat mig själv! För även om näsan rinner en del och huvudet känns liite för tugnt så lyckades jag precis lösa ett helt sudoku >.^ Är alltså garanterat feberfri.

I går var Freja här på sjukbesök och vi tittade på hela tredje sessongen av scrubs, extremt värt <3

Och nu så säger mitt förnuft att jag borde skriva på min no-uppsats, när det ändå regnar ute liksom… Men sen så kommer jag ihåg att jag ju tycker om regn, men att jag inte alls tycker om att skriva no-uppsats… Kivigt det här.

Idag är dagen när jag ska fixa alla de sista små sakerna innan julafton! jag ska köpa de sista presenterna, och knåpa ihop de tre små presenter som jag har bestämt mig för att göra (jag är inte gjord av pengar!) slå in julklappar, rimma…
Ja ni vet, allt det där. Det är bara det att jag har råkat ladda ner första sässongen av Scrubs… Och nu är det väääldigt svårt att komma ur sängen, stänga av datorn och göra alla de där sakerna. Varför ska amerikanska sitcoms alltid stå ivägen för mig? Jag lovar, Vänner, Sex and the city eller Scrubs kommer att förstöra min kariär… “Ska jag verkligen söka scenskolan idag? Chandler ska ju precis fria till Monica!” Eller “Hmm, de vill ha mig som Julia på stora scenen! Men Big har ju precis åkt till Paris för att hämta hem Carrie…” Jag tror att det är något fel på mig. Vissa fastnar för heroin, andra bränner ut sig medan de försöker rädda världen, en del blir på smällen när de är femton och får ägna sitt liv åt att byta blöjor.. Så varför gjorde inte Allis Lindqvist något med sitt liv? Jo hon var hemma och drack latte och inhalerade teveserier -.-
Seriöst, jag har inte orkat läsa Dostojevski, Kafka eller Marx, men jag kan citera Vänner som ett rinnande vatten. Jo jo, jag kommer att gå långt!