För er som blev oroliga och rädda kan jag meddela att jag slutade att stirra apatiskt på min uppsats och skrev den istället. Den blev klar klockan två inatt och jag vågar verkligen inte läsa igenom den.

Försov mig gjorde jag också. Egentligen borde jag lämna mitt hem just prick nu, men icke, här sitter jag framför datorn och dricker mitt kaffe och är inte klar för fem öre. Men det var lite som att den där uppsatsen blev klar och med den var allt skolarbete som måste göras den här terminen klart och allt engagemang bara rann ur mig. Som en liten flod av brunt äckelvatten sipprade hela plugg-inställningen bort och lämnade bara alldeles klart, lugnt, blått vatten vars enda vilja är att få ligga alldeles alldeles stilla.

Och det är mindre än tre veckor till sommarlovet och jag är så väldigt sams med livet.

Ja alltså, nä… Ingen vidare update här inte.

Men jag har haft så mycket viktigt för mig förstår ni. Som att stirra apatiskt på min uppsats som ska vara inlämnad i morgon. Och som att pussas på Djurgården (och på kungsholmen, och i hammarby sjöstad, och lite över överallt i den här staden) och jag tror ändå att ni tycker att det är viktigare.
Kanske inte att jag stirrar apatiskt på min uppsats istället för att skriva på den, sånt beteende behöver ni inte uppmuntra! Men det andra, att jag råkade snubbla över en människa som är lika lång som min pappa (inga Freud-kommentarer på det, tack.) och som inte dricker kaffe men oboy och har hår som luktar godis, det tycker jag att ni kan ställa er positivt till.

Och gud vad jag har gått och blivit töntig på gamla dar. Men jag får. Det är okej.

Nu: uppsats.

Jag har nationella i matte B nu. Om jag klarar det så behöver jag aldrig mer läsa matte i hela mitt liv.

Skräckblandad förtjusning.

Jag såg precis vårens allra första luftballong och igår behövde man inte ens ha på sig sin kofta. Det blir visst sommar i år också.

förresten så ber jag om ursäkt för den keffa uppdateringen, jag förstår att ni måste vara i upplösningstillstånd.
Men jag skyller på den hemskt fina långhelgen, jag har helt enkelt haft mycket bättre saker för mig. Som att gosa och sova och äta pizza och sitta i parker lyssna på regnet på balkonger. Och sånt där, som man inte har tid med annars. Som måste hinnas med någon gång. Även om det innebär bortprioritering av matte b.
Fast jag tror ändå att det är viktigare att ligga i en säng en hel dag och säga att man ska gå upp snart, om ett tag… Men man ligger där till halv fem, eftersom det inte riktigt är någon vits med att lämna den där sängen. Eftersom allt man behöver finns ju liksom ändå precis där.

Och plugga kan jag hur som helst göra i morgon.

Annars så har jag fått jobb! Hela långa juni kommer att spenderas på förskolan Spårvagnen. Känns alldeles eminent faktiskt. Miljoner gånger bättre än ett tråkigt sitta-inne-jobb.

Nu ska jag tröstäta. Puss på er.

Jag är sjuk. Det är så synd om mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Sen så undrar jag varför man aldrig ser sådär romantiskt feber-skör ut som de alltid gör i filmer, i verkligheten?

Albinohamster utan hals blir det istället.

Och jag har inte riktigt tid att vara sjuk… Jag måste ju plugga matte b (jag har lärt mig att lösa andragradsekvationer nu förresten! I förrgår! Sissådär 2 veckor innan nationella, känns bra alltså.), skriva en uppsats om Sovjets fall, gå på Tomtits imorron… Det här funkar ju inte alls

Jag undrar lite vilken del av “gå hem och plugga matte b” jag missuppfattade till “gå hem och sätta upp håret i en tofs för att sen klippa av tofsen”.

Tur att man har lockigt hår alltså, det kan vara precis hur ojämnt som helst utan att det syns. Det bara lockar till sig och så ser alltihop ungefär likadant ut. Vansinnigt smidigt .

Annars så är jag lite manisk. Men glad.

Har inte så mycket mer att tillägga.

Pöss

Jag sitter här och tänker (ljuge, du sitter och borde lära dig att kvadratkomlettera. För du har matte B prov imorron. Dålig människa!) på det här med att Södra Latin skulle vara skolan där alla får anorexi och tar livet av sig. En ganska spridd fördom, som i och för sig har blivit bekräftad ett par gånger… Jättehemskt, jättesorgligt, jävligt onödigt. Men å andra sidan så tror jag inte att Södra kan vara så otroligt mycket värre än andra gymnasium, vilket nästan är ännu hemskare, i och för sig. Fast jag ska inte vara seriös och jobbig och prata om Stockholms ungdomars psykiska hälsa just nu, det sparar vi till en annan dag.

Det jag satt och tänkte på är varför det inte går fler tjockisar på Södra? Seriöst, vi har plugg jämt, vi småäter konstant och vi kan aldrig sova ordentligt. Just nu sitter jag till exempel och pressar i mig chips för att fylla hålet inom mig, som för länge sedan borde ha fyllts av kunskapen om hur man löser andragradsekvationer.

Det är märkligt.

Mitt enda svar på den här gåtan är de förjävliga trapporna som man tvingas springa upp och ner för dagarna i ända.

Där, kära vänner, har ni Södra Latin-dieten, lunch utan någon som helst näring, oändliga mängder bullar, floder av svart kaffe och så ett jävla springande upp och ner för mördartrappor.

Jag är så smart. Önskar bara att jag var smart gällande matte också… Men men, man kan inte få allt.

Japp, alla hjärtans dag. Och hur firar vi det Allis?

Jo vi pluggar historia och matte B och lyssnar på The Smiths. Och känner oss lite ensamma.

Och viar oss själva.

Nej men jag vet inte riktigt om jag orkar med alla hjärtans dag just idag. Idag är jag lite stressad och trött och vill helst bara äta mycket och gömma mig. Jag vill inte känna mig ensam. Jag har inte tid att känna mig ensam.
Jag har inte tid att titta ut i luften och tänka på hur saker och ting skulle kunna vara istället, hur saker och ting borde vara istället.

Jag har inte tid att vara besviken. Och jag har verkligen inte tid att skriva äckelkänslosamma blogginlägg.

Men jag gör det ändå. Och det är inte mitt fel! Det är alla hjärtans dags fel. Ni får ha överseende.

Skicka mig glada tankar, jag behöver det litegrann.

Eller kom hit. Det funkar det med. Ta med varma händer.

God morgon vänner!

Idag kör vi heroin chic med en persikofärgad twist

Eller: Jag ska plugga idag och tänker därför inte klä på mig förrän det blir kväll.

Ni får välja själva.

Just nu sitter jag här och äter lunch. Min standardlunch för dagar då jag inte orkar äta låtsasmat, men heller inte är allt för engagerad. Vill ni veta hur man gör? Ja det vill ni!

Man tar lök, helt enkelt den lök man har hemma, idag blev det gul lök och purjolök, och fräser i stekpannan.
Sen har man i olika grönsaker som gör sig bra när de steks (jag tog broccoli) och om man vill och hittar något bra kött (jag hittade en grillad kyckling).
Man steker alltihop och har i en buljongtärning och en sked dijonsenap också. Sen slänger man i redan kokat ris i pannan och häller på soja och så får det gosas ihop.

Det går superfort och ser vansinnigt svårt ut. Dagens husmorstips.

Nu ska jag plugga…

Det här är en sån där vecka då man undrar varför man inte valde florist på St Eriks (ja, jag är fördomsfull. Jag är sån. Ni får leva med det). Klasskamraterna, ett av de finaste orden som finns för övrigt, bryter ihop en efter en och jag måste erkänna att jag började gråta över min uppsats imorse. Och då är det illa!

Jag hann inte helga vilodagen igår heller… Jag satt istället och pluggade och pluggade och pluggade, förlåt Gud. Lyckades klämma in en mycket kort promenad med Oskar och en miniliten kopp kaffe med Max dock, men det räknas knappt. Sova hann jag inte heller göra ordentligt, så det det har blivit att leva på kaffe hela dagen.

Och nu kände jag att jag gjorde hemskt dålig reklam för min skola… Och det är ju inte bra. Min skola är fin, något annat får ni inte tro! Mest av allt är det ju trots allt ett hemskt stort hus som rymmer nästan alla människor jag tycker mest om och jag skulle inte byta för allt smör i Småland. Det är bara ibland, som den här veckan, som man måste ha en verklighetsdistans av guds nåde. Jag vet inte om verklighetsdistans är ett ord… Men det borde vara det.

Jag ska nog överleva. Det är inte så farligt, vi gråter inte bara, vi skrattar mycket också, bara så att ni vet.

Nu ska jag göra mig en kopp te och sätta mig och plugga historia. Fest.

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

Jag borde skriva på min uppsats om medeltida sexualitet (fråga inte.)

Jag borde lära mig text inför provfilmning i morgon.

Jag borde städa mitt rum.

Jag borde plugga matte.

Jag borde börja tänka på mitt engelska-arbete

Jag borde i alla fall kika lite i min historiabok.

Men kan ni tänka er va att ändå så sitter jag här i min säng, i mysekläderna, och växlar mellan Vänner och facebook. Jag är så härligt produktiv…
Men vafan, det är ingen idé att stressa upp sig över saker och ting, det gör än bara olycklig. Och idag är det dessutom söndag och säga vad man vill om kristendomen, men det här med att helga vilodagen anser jag vara mycket väsentligt.

Jag kan göra allt det där en annan dag. Texten lär jag mig på de två timmar som jag har att slå ihjäl från att jag slutar till själva provfilmningen. Och nu hoppas vi att ingen från filmbolaget läser det här (om ni gör det så lovar jag att jag är engagerad egentligen, jag vill bara verka tuff! Jag är bara en ensam flicka maktlös inför grupptryckets murar! Jag överdriver den här parentesen! Det är inte kul längre!). Det är för övrigt ett kriminaldrama vid namn Den Fördömde som regisseras av Daniél Espinosa och jag ska provfilma för en mycket mycket liten roll. Men kul ändå. Såklart!

Nu tänkte jag göra mig lite juice. Och sen får vi se vad som händer.

I morgon slutar jag att vara sjuk. Det är inte roligt.

Fast idag kom Freja och höll mig sällskap i min sjukhet (= tittade på amerikanska teveserier). Max svängde också förbi en mycket liten stund och åt upp all min mat.

Jag har inte så många ord att skriva. Är trött, lite småsur. Känns dumt att ens försöka.

Istället ska jag ägna mig åt 50 andra ord, nämligen mina engelska-glosor. Yey! Fest!

Men i morgon är det i alla fall fredag.

Puss

Jag ska strax sova.

Tänkte bara säga att jag nu har valt mina individuella val. Det var inte så svårt…
Jag blundade och pekade, i princip, och valde bort de pretentiösa ämnena.

Så ska man jobba små barn! Viktigt val? Blunda, peka och välj bort det pretentiös.

Fast, jag överdriver lite, för mitt förstahandsval har jag faktiskt valt med i alla fall lite omsorg; Bild och Form.
2:a blev filmkunskap och 3:e foto.

Riktiga kurser är för töntar! Ingen blir gladare av att läsa matte C. Och det råkar vara mitt motto (även om det är svårt att tro); Var glad.

God natt.

Okej! Det är inte längre någon fara på taket, en okänd källa har informerat mig om att mitt tidigare glos-problem bara var en produkt av en engelsklärare (fortfarande inget a) med fruktansvärd handstil.

Det skulle vara plaque.

Tyda.se säger att plague betyder plåga, pest, farsot eller hemsökelse

Min engelsklärare (intern parentes, jag vet att du inte erkänner att du läser min blogg men mig kan du minsann inte lura… Notera hur som helst att jag inte skrev engelskAlärare. Slut på intern parentes) säger att det betyder a flat piece of stone, metal etc. with a name and dates of a person or an event.

VEM SKA JAG TRO?

Och borde jag kanske fortsätta med pluggandet och sluta med att blogga om saker som ingen bryr som om ändå?

Så många frågor… Så oerhört få svar.

Jag fick G i Matte A förresten. Glad tjej. Verkligen. Superglad.

Jag tar en supersnabb paus i det mycket seriösa pluggandet för att säga; Hej!

Hej.

Svej.

Jag vill väldigt gärna ha en vän som heter Svej… Så att jag ska kunna hälsa på honom och säga “HejSvej!”
Det finns dessvärre inte en endaste liten människa i hela Sverige som heter Svej, för det har jag kollat upp förstår ni.
Det är tråkigt. Ingen Svej till Allis. Inget kul. Bara historiaprov, inga glädjeämnen.

Men om ni verkligen tycker om mig så skulle ni ju kunna döpa om er till Svej. För min skull. För att jag ska få ha det i alla fall lite roligt. Årets julklapp!

Nu tillbaka till böckerna.

God förmiddag!

Man märker att det snart är jullov när varannan lektion består av ångestattacker och kronisk stress över allt som borde vara klart med som verkligen inte är det -

Och varannan (som denna)  som bara går ut på att lyssna på julmusik och “göra klart”. Och eftersom datakunskap är det jag gör bäst så får jag nu ägna mig åt att lite halvhjäratat hjälpa mina kära klasskamrater med photoshop fram till lunch. Jag gillar skarpt säger jag bara.

Alltså är jojo-feelingen enorm.
Men det är vä det advent handlar om? Fyra veckor av omväxlande hjärtinfarkter och lussebullemys

God morgon kamrater!

Inatt drömde jag att jag var på Ullared (fan ta er på tv5 säger jag bara, innan er visst jag inte ens vad Ullared var…)
På Ullared var det iallafall sjukt litet och trångt, sjukligt små mörka rum med otroligt högt i tak. Och så saker överallt, dyra saker. Eller, billiga saker med stora prislappar. Jag blev upprörd.
Och slutligen så fanns naturligtvis ingenting i min storlek, fast nu var allting istället för litet.

Har du någonting att tillägga Freud?

Eller förresten var bara tyst, fortsätt att vara död. Jag är lite trött på Freud.

Om en timme börjar skolan. Eller, om en timme ska jag vara i skolan. Mina lektioner börjar inte förrän klockan 11, men eftersom jag är så sjukligt seriös och har valt en så sjukligt seriös skolan, så ska jag vara där tjugo över nio och jobba med ett grupparbete i röst och rörelse.
Sen borde jag försöka hinna med att slänga ihop en liten svenska-reflektion också, och en engelska-presentation om Robert Burns, och läsa lite historia…

Och kanske byta till Tensta gymnasium?

Fast Södra är bra, lyssna nu på tant Allis alla små 94:or, Södra är fint. Och man kan gå där utan att plugga också, man kan ägna sina dagar åt att dricka kaffe och äta bullar också. Man får välja lite som man vill.
Det enda som man bör vara beredd på är att hela ens liv kommer att centreras kring denna orangea byggnad. Varken man vill det eller inte.