Japp, alla hjärtans dag. Och hur firar vi det Allis?

Jo vi pluggar historia och matte B och lyssnar på The Smiths. Och känner oss lite ensamma.

Och viar oss själva.

Nej men jag vet inte riktigt om jag orkar med alla hjärtans dag just idag. Idag är jag lite stressad och trött och vill helst bara äta mycket och gömma mig. Jag vill inte känna mig ensam. Jag har inte tid att känna mig ensam.
Jag har inte tid att titta ut i luften och tänka på hur saker och ting skulle kunna vara istället, hur saker och ting borde vara istället.

Jag har inte tid att vara besviken. Och jag har verkligen inte tid att skriva äckelkänslosamma blogginlägg.

Men jag gör det ändå. Och det är inte mitt fel! Det är alla hjärtans dags fel. Ni får ha överseende.

Skicka mig glada tankar, jag behöver det litegrann.

Eller kom hit. Det funkar det med. Ta med varma händer.

God morgon vänner!

Idag kör vi heroin chic med en persikofärgad twist

Eller: Jag ska plugga idag och tänker därför inte klä på mig förrän det blir kväll.

Ni får välja själva.

Just nu sitter jag här och äter lunch. Min standardlunch för dagar då jag inte orkar äta låtsasmat, men heller inte är allt för engagerad. Vill ni veta hur man gör? Ja det vill ni!

Man tar lök, helt enkelt den lök man har hemma, idag blev det gul lök och purjolök, och fräser i stekpannan.
Sen har man i olika grönsaker som gör sig bra när de steks (jag tog broccoli) och om man vill och hittar något bra kött (jag hittade en grillad kyckling).
Man steker alltihop och har i en buljongtärning och en sked dijonsenap också. Sen slänger man i redan kokat ris i pannan och häller på soja och så får det gosas ihop.

Det går superfort och ser vansinnigt svårt ut. Dagens husmorstips.

Nu ska jag plugga…

Det här är en sån där vecka då man undrar varför man inte valde florist på St Eriks (ja, jag är fördomsfull. Jag är sån. Ni får leva med det). Klasskamraterna, ett av de finaste orden som finns för övrigt, bryter ihop en efter en och jag måste erkänna att jag började gråta över min uppsats imorse. Och då är det illa!

Jag hann inte helga vilodagen igår heller… Jag satt istället och pluggade och pluggade och pluggade, förlåt Gud. Lyckades klämma in en mycket kort promenad med Oskar och en miniliten kopp kaffe med Max dock, men det räknas knappt. Sova hann jag inte heller göra ordentligt, så det det har blivit att leva på kaffe hela dagen.

Och nu kände jag att jag gjorde hemskt dålig reklam för min skola… Och det är ju inte bra. Min skola är fin, något annat får ni inte tro! Mest av allt är det ju trots allt ett hemskt stort hus som rymmer nästan alla människor jag tycker mest om och jag skulle inte byta för allt smör i Småland. Det är bara ibland, som den här veckan, som man måste ha en verklighetsdistans av guds nåde. Jag vet inte om verklighetsdistans är ett ord… Men det borde vara det.

Jag ska nog överleva. Det är inte så farligt, vi gråter inte bara, vi skrattar mycket också, bara så att ni vet.

Nu ska jag göra mig en kopp te och sätta mig och plugga historia. Fest.

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

Jag borde skriva på min uppsats om medeltida sexualitet (fråga inte.)

Jag borde lära mig text inför provfilmning i morgon.

Jag borde städa mitt rum.

Jag borde plugga matte.

Jag borde börja tänka på mitt engelska-arbete

Jag borde i alla fall kika lite i min historiabok.

Men kan ni tänka er va att ändå så sitter jag här i min säng, i mysekläderna, och växlar mellan Vänner och facebook. Jag är så härligt produktiv…
Men vafan, det är ingen idé att stressa upp sig över saker och ting, det gör än bara olycklig. Och idag är det dessutom söndag och säga vad man vill om kristendomen, men det här med att helga vilodagen anser jag vara mycket väsentligt.

Jag kan göra allt det där en annan dag. Texten lär jag mig på de två timmar som jag har att slå ihjäl från att jag slutar till själva provfilmningen. Och nu hoppas vi att ingen från filmbolaget läser det här (om ni gör det så lovar jag att jag är engagerad egentligen, jag vill bara verka tuff! Jag är bara en ensam flicka maktlös inför grupptryckets murar! Jag överdriver den här parentesen! Det är inte kul längre!). Det är för övrigt ett kriminaldrama vid namn Den Fördömde som regisseras av Daniél Espinosa och jag ska provfilma för en mycket mycket liten roll. Men kul ändå. Såklart!

Nu tänkte jag göra mig lite juice. Och sen får vi se vad som händer.

I morgon slutar jag att vara sjuk. Det är inte roligt.

Fast idag kom Freja och höll mig sällskap i min sjuk het (= tittade på amerikanska teveserier). Max svängde också förbi en mycket liten stund och åt upp all min mat.

Jag har inte så många ord att skriva. Är trött, lite småsur. Känns dumt att ens försöka.

Istället ska jag ägna mig åt 50 andra ord, nämligen mina engelska-glosor. Yey! Fest!

Men i morgon är det i alla fall fredag.

Puss

Jag ska strax sova.

Tänkte bara säga att jag nu har valt mina individuella val. Det var inte så svårt…
Jag blundade och pekade, i princip, och valde bort de pretentiösa ämnena.

Så ska man jobba små barn! Viktigt val? Blunda, peka och välj bort det pretentiös.

Fast, jag överdriver lite, för mitt förstahandsval har jag faktiskt valt med i alla fall lite omsorg; Bild och Form.
2:a blev filmkunskap och 3:e foto.

Riktiga kurser är för töntar! Ingen blir gladare av att läsa matte C. Och det råkar vara mitt motto (även om det är svårt att tro); Var glad.

God natt.

Okej! Det är inte längre någon fara på taket, en okänd källa har informerat mig om att mitt tidigare glos-problem bara var en produkt av en engelsklärare (fortfarande inget a) med fruktansvärd handstil.

Det skulle vara plaque.

Tyda.se säger att plague betyder plåga, pest, farsot eller hemsökelse

Min engelsklärare (intern parentes, jag vet att du inte erkänner att du läser min blogg men mig kan du minsann inte lura… Notera hur som helst att jag inte skrev engelskAlärare. Slut på intern parentes) säger att det betyder a flat piece of stone, metal etc. with a name and dates of a person or an event.

VEM SKA JAG TRO?

Och borde jag kanske fortsätta med pluggandet och sluta med att blogga om saker som ingen bryr som om ändå?

Så många frågor… Så oerhört få svar.

Jag fick G i Matte A förresten. Glad tjej. Verkligen. Superglad.

Jag tar en supersnabb paus i det mycket seriösa pluggandet för att säga; Hej!

Hej.

Svej.

Jag vill väldigt gärna ha en vän som heter Svej… Så att jag ska kunna hälsa på honom och säga “HejSvej!”
Det finns dessvärre inte en endaste liten människa i hela Sverige som heter Svej, för det har jag kollat upp förstår ni.
Det är tråkigt. Ingen Svej till Allis. Inget kul. Bara historiaprov, inga glädjeämnen.

Men om ni verkligen tycker om mig så skulle ni ju kunna döpa om er till Svej. För min skull. För att jag ska få ha det i alla fall lite roligt. Årets julklapp!

Nu tillbaka till böckerna.

God förmiddag!

Man märker att det snart är jullov när varannan lektion består av ångestattacker och kronisk stress över allt som borde vara klart med som verkligen inte är det -

Och varannan (som denna)  som bara går ut på att lyssna på julmusik och “göra klart”. Och eftersom datakunskap är det jag gör bäst så får jag nu ägna mig åt att lite halvhjäratat hjälpa mina kära klasskamrater med photoshop fram till lunch. Jag gillar skarpt säger jag bara.

Alltså är jojo-feelingen enorm.
Men det är vä det advent handlar om? Fyra veckor av omväxlande hjärtinfarkter och lussebullemys

God morgon kamrater!

Inatt drömde jag att jag var på Ullared (fan ta er på tv5 säger jag bara, innan er visst jag inte ens vad Ullared var…)
På Ullared var det iallafall sjukt litet och trångt, sjukligt små mörka rum med otroligt högt i tak. Och så saker överallt, dyra saker. Eller, billiga saker med stora prislappar. Jag blev upprörd.
Och slutligen så fanns naturligtvis ingenting i min storlek, fast nu var allting istället för litet.

Har du någonting att tillägga Freud?

Eller förresten var bara tyst, fortsätt att vara död. Jag är lite trött på Freud.

Om en timme börjar skolan. Eller, om en timme ska jag vara i skolan. Mina lektioner börjar inte förrän klockan 11, men eftersom jag är så sjukligt seriös och har valt en så sjukligt seriös skolan, så ska jag vara där tjugo över nio och jobba med ett grupparbete i röst och rörelse.
Sen borde jag försöka hinna med att slänga ihop en liten svenska-reflektion också, och en engelska-presentation om Robert Burns, och läsa lite historia…

Och kanske byta till Tensta gymnasium?

Fast Södra är bra, lyssna nu på tant Allis alla små 94:or, Södra är fint. Och man kan gå där utan att plugga också, man kan ägna sina dagar åt att dricka kaffe och äta bullar också. Man får välja lite som man vill.
Det enda som man bör vara beredd på är att hela ens liv kommer att centreras kring denna orangea byggnad. Varken man vill det eller inte.

Även om man befinner sig i ett regnigt Stockholm, tvingad att plugga matte -

Så kan man i alla fall låtsas att man befinner sig i ett ljummet Paris, på ett litet café, omgiven av de allra vackraste människorna man vet. Och har man svårt för att låtsas så lyssnar man bara på den här, och då går det lätt som en plätt.

Och om ni behöver ännu mer hjälp med att fly från den här hemskt otrevliga novemberdagen, så tycker jag att ni ska gå in på den här bloggen, en alldeles egen liten värd fylld av så fina foton att man bara vill slänga sin rätt in i skärmen.
(Och nej, det gör inte alls något att man inte förstår vad det står. Det gör bara det hela ännu charmigare)

Nu ska jag fortsätta ägna mig åt matte A

Man vet att det snart är vinter när man alltid har mandarinsmak i munnen och den enda tanke som snurrar runt i huvudet är hurvida det här egentligen är en elefant eller en snopp?

Svaret brukar variera beroende på humör…

Annars har jag precis återhämtat mig efter fyra timmars intensivt pluggande. Mot slutet grät jag ner i historiaboken, på allvar, tårar. Bajskorv vad töntig jag är…
Konstigt nog återhämtade jag mig radikalt efter att jag hade fått middag.

Jaja, det blir plugg imorgon också, och gråt och tandagnislan… Och sen superprov på onsdag, tack gode gud att det blir lov sen. Annars skulle jag antagligen dö.
Och det vill vi ju inte.

Nu ska jag sova.

Jag tror att man bör belöna sig själv innan man gör någonting bra. Belöningar gör än glad och är man glad så presterar man bättre. Så tror jag att det är.

Därför har jag nu, inför en eftermiddag och kväll av plugg köpt mig två klänningar att bära i Egypten! För er som har lyckats missa det så åker ju jag och mamma dit om sissådär en vecka .

Mjuka bomullsklänningar och fina mönster är grejen.

Jag är så taggad! Hela långa (okej ganska korta, men ändå) höstlovet kommer jag bara att ligga i solen. Alldeles stilla… Det känns som något jag har ägnat mig mycket lite åt på senaste tiden, stillastående.

Och nu ska jag plugga.

Soundtracket till filmen om mitt liv stavas just nu Tingsek och då framförallt Good vs Bad och Burned to the Ground. Tusen tack Hjalmar för att du intruducerade oss.

Annars så ska den här dagen vigast åt Historia och kulturhistoria. Ca 95 sidor ska jag smälla in i mitt huvud. Vi pratar om perioden mellan Homo erectus och Rommarriket. Det hände en del däremellan. Ganska mycket till och med.

Och jag kan inte annat än säga som Nalle Puh “Jag är en björn med mycket liten hjärna”

Nalle Puh har överlag svar på det mesta… Som till exempel;

“Om någon frågar dig hur en som precis flyttat dit egentligen kom dit, och du inte vet, kan du bara säga “På det Vanliga Sättet, om du förstår vad jag menar”.”

“Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.”

“Gå aldrig inomhus för att öva på en speciell Utomhus-sång som måste sjungas när det snöar”

Och nu borde jag börja med pluggandet.

Jag lyssnar på Olle Ljungström och kokar soppa. Det är ganska trevligt, speciellt som jag har på mig mina bagarebyxor, men dem blir allting ganska trevligt.
Lite ensamt dock… Min familj, som jag hade tänkt skulle äta min soppa, är nämligen försvunnen. Och det är ju inte så kul, att koka soppa åt försvunna människor. Fast jag har en prima nästan-solnedgång utanför balkongen, och det är ju bra. Sen har jag en jävla massa plugg också, det är lite mindre kul.

Och nu kom större delen av familjen hem. Så nu ska jag äta. Japp… Hej svej

Jag sitter i mitt kök. Det känns som om det var väldigt väldigt länge sedan som jag bara kunde… sitta. Hade tid att bara sitta alltså, eller tid vet jag inte. Men ni fattar? Bara sitta och inte ha något särskilt för sig. Det är lite märkligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Eller jo, jag ska plugga. Det ska jag… Det var ju faktiskt därför jag åkte hem och satte mig här. Men det är lite tjivigt att komma igång vet ni. Jag måste ju hitta något ultimat att äta, pluggmat är viktigt! Och så måste jag komma fram till vilken musik som lämpar sig bäst till matte och engelska. Och sånt, jag har så hemskt mycket problem.

Men men. Jag var på teater igår förresten, Carola och jag på teater giljotin. Se den tycker jag! Hemskt rolig självbiografisk monolog om hur det kan gå i livet om man inte heter Carola Häggkvist. Otroligt välgjord, smart och gripande.

Plugga var det ja… Vi kör på Sinatra och jornötssmörsmackor tror jag. Hejsvej

Nu har jag varit duktig!
Trots äckelpäckelfint väder har jag nu suttit hemma framför datorn i en timme och skrivit klart mitt dumma engelska-arbete, som skulle ha varit inlämnat för två veckor sen. Betygen sätts ju som känt är på fredag, så hoppet är inte riktigt ute än! Vi har en lång smör-vecka framför oss…

Fast så synd är det förästen inte om mig, lite sol har jag fått, faktiskt. Jag, Freja, Rasmus och Alba gick nämligen till skånegläntan en sväng efter skolan, och bara låg i gräset i någon timme eller så, sånt är fint med sommaren, att man kan göra sånt.
I alla fall så räcker det fint med bara en timme sol för att ge mig såhär många fräknar;

Okej, de kanske inte syns så jävla bra, på bilden, men de är där! Jag lovar.