Idag är det inte bara 491 år sedan Leonardo Da Vinci dog, eller 12 år sedan EU beslutade att införa euron som gemensam europeisk valuta (hör du det Sverige, 12 år sedan. Tolv.)

Idag är det även 17 år sedan som min favoritlatino trängde sig ut ur sin moders sköte. Något jag är vansinnigt glad att han gjorde, jag skulle inte alls tycka lika mycket om verkligheten om han inte fanns i den.

Jag tycker himla mycket om dig bästevän, från judelockarna till de pinsamt dåliga ordvitsarna

Grattis mitt hjärta!

Etiketter:Födelsedag, fint, Oskar

Hej mina hjärtan! Jag äro hemma igen. Lite tröttare, väldigt mycket fattigare, men glad och levande.

Budapest var verkligen fint som snus. Och eftersom jag inte orkar skriva massa så slänger jag istället upp en massa bilder. Dock är jag ju aningens paranoid (eller smart, det beror väl på hur man ser det) och därför fick kameran aldrig följa med efter mörkrets inbrott.

Så här kommer 40 gulliga turistbilder. Enjoy:

På Skavsta hade Karin en regnbåge i ansiktet.

Den första morgonen var det vår utanför vårt fönster.

Karin tittar på våren.

Max tittar på våren.

Sen åt vi ost med fitt-smak och tyckte att det var lite för kul.

Sen gick vi ut och gick. Långt gick vi.

Vi promenerade hela vägen upp till slottet.

Vi gick över en bro.

Vi tittade på kartan. (och den här bilden är så missvisande i och med att jag aldrig någonsin kastade ett öga på kartan, förutom här då. De andra fick sköta hittandet.)

Vi hittade en kyrka och jag kunde tydligen inte hålla kameran rakt.

Bara för att vi är så nördiga att vi lyckades översätta det där helt själva. Inte okej.

Såhär såg det ut om man stod på trappan. Bra att veta. Sådär såg inte himlen ut på riktigt, min kamera luras.

Masken i choklad. CHOKLAD.

Det blev en ny dag, utan sol. Jag hittade en gata som hette Fashion street(!) och tyckte att det var kul.

Vi gick över en annan bro. Vi skulle till Gellertbadet! Fast det har jag inga bilder på. Tyvärr. Efter Gellert gick vi till café New York och betalade med en 10000-sedel och sa “keep the change”. Jag har aldrig känt mig så rik. Någonsin.

En spårvagn.

Jag har tuffast kompisar.

En dag med sol och blåst tvingade Karin oss att gå och titta på parlamentet. Det var inte så kul, men vi var glada ändå.

Sen tog vi en spårvagn och hamnade i en saluhall.

Och nu orkar jag inte mer. Men det var eminent!

Nu ska jag äta mat och sen ska jag ut och träffa människorna som jag har saknat (fyra dagar är lång tid.).

Pussar och kramar

Etiketter:bilder, Budapest, glad, Karin, Max, Oskar, resa

Japp, en timme och 40 minuter senare sover Oskar fortfarande och jag har då rakt inte hjärta att väcka honom. Sömn är ju ändå det bästa jag vet, så jag vill ju inte ta ifrån någon annan det enkla nöjet.

Jag har lyckats bli fit for fight med blommiga ben och allt

Nu när hela världen drunknar i snöslask så kändes det rätt i alla fall ha våren på benen.

Och nej, det är inte så kul med photo booth, men tills imorron så har jag ju liksom inget alternativ.

Det är heller inte så kul med innehållslösa blogginlägg. Det är inte så kul att skriva dem heller, kan jag trösta er med.

Etiketter:Oskar, sömn, tråk

Hej svej!

Oskar sover i min säng, såhär ser han ut då:

Jag skrattar lite. Sen skrattar jag lite mer.
Sen tycker jag inte att det är så himla kul längre. Men ni vet att det betyder otur att väcka någon som sover, så jag får väl sitta här i min ensamhet och lyssna på snarkningar.

Annars så har jag idag tagit avsked av Henni, hennes plan går om en timme. Men hon kommer hem om en månad, och en månad är faktiskt ingen tid alls! Så det så.

Mitt hår luktar billigt shampo. Vilket inte är något större mysterium eftersom mitt dyra shampo är slut.

Jag har tråkigt. Jag fördriver tiden. Det går sådär.

Men om en timme eller två så ska jag bege mig till söder där Alva har kalas, fest, partaj, tillställning, samling av människor, kalla det vad ni vill. Hemskt praktiskt då jag kan säga hej då till alla på samma gång, för ni vet att jag åker ju faktiskt i övermorgon. Och imorgon är jag så vansinnigt upptagen och kommer då rakt inte hinna säga hej då till någon! Jag ska växla pengar, gå till tandläkaren, köpa ett nytt objektiv (om det inte är superdyrt vill säga), packa och provfilma.

Den du!

Och nu kommer jag inte på något mer. Så hej då.

Etiketter:Henni, kalas, Oskar, sömn, tråk

Vi hade inga chips hemma, så den planen funkade inte.

Istället ska jag möta Oskar om ett tag och sen bege mig hem till Frida. Kanske ses vi där, kanske gör vi det inte. Er som jag inte kommer att träffa önskar jag i alla fall en förträfflig lördag.

Vi gillar blogginlägg med alldeles för få ord som egentligen bara är en täckmantel för att få ladda upp lite för stora photo booth-bilder sig själv. Ja det gör vi.

Hej då.

Etiketter:bilder, helg, Oskar

Vet ni vad som gör den här veckan tusen gånger bättre än alla andra veckor? Förutom att det är veckan innan sportlovet alltså.

Jo Henni är i Sverige!

Jag är så glad så glad så glad! Vintern känns lite mindre kall och mörkret lite mindre mörkt.

Annars så har jag idag valt bort teater och istället helgat vilodagen tillsammans med Oskar och André (och Henni och Max, fast de var bara med och åt frukost, sen valde de bort att lyda det tredje och bästa budet och for sin väg). Film, mat och halvdvala, perfekt söndags-sysselsättning helt enkelt.

Etiketter:André, glad, helg, Henni, Max, Oskar

Jag har inte tvättat håret på ett par dagar. Inte överdrivet många eller så…
Men sissådär två – tre.

Och titta vad som har hänt!

(photobooth!)

Det har expanderat! Det har svällt!

Det kan också vara för att jag har Oskars tröja på mig… Och det där var inte alls roligt för er som inte känner Oskar. Men ni förstår att han har väldigt stort hår, helt enkelt.
Så jävla kul var det kanske inte.

Aja, jag ska gå till skolan och hålla alla mina tummar för att Alba har tagit med sig påsen som jag glömde hemma hos henne igår. Den innehåller nämligen mitt hemskt seriösa anteckningsblock med 12 färgade flikar.

Hej svej.

Etiketter:Alba, Hår, Oskar, skola

Idag har jag försökt spendera pengar tillsammans med den här mannen

Det har inte gått bra. Det har gått dåligt. Mycket tråkigt, fast ganska bra för min plånbok, i och för sig.

Igår förresten så lagade jag världens godaste panbiffar till pojken ovan (även kallad Max för er som av någon anledning inte visste det), Oskar och mig. Jag börjar få in matlagarsnitsen alltså. Fast pannbiffar är i och för sig ungefär det lättaste som finns att laga… Man rör iprincip bara ihop olika goda saker (igår var det soja, hönsbuljong, dijonsenap, salt, peppar, kanel och fetaost. Och ströbröd och ägg såklart) och sen så tjongar man bara ner köttfärsen och gosar ihop hela härligheten. Och det var dagens husmorstips.

Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Efterklang och tänker på att jag borde städa. Som vanligt alltså.

Etiketter:köpt, Max, Oskar, pengar, recept

Nu har jag gjort min plikt som bästevän och hängt i skolan till klockan åtta för att lyssna på Oskar när han spelar gitarr.

Okej… En så stor uppoffring var det kanske inte, och han är duktigt, jätteduktig till och med, men det är lite svårt att sitta och titta på alla de andra som spelar och inte skratta åt deras roliga miner. Men jag tycker ändå att jag klarade det riktigt bra, för att vara jag alltså.
Och förlåt för att vi kom för sent… Och blablabla. Det är faktiskt mycket svårt att ta sig fram i all den här snön!

Sen så har Oskar klagat på att han nämns för lite i den här bloggen (och jag förklarar det med att han inte läser den, eller i alla fall påstår att han inte läser den. Så är du för tuff för att läsa bloggen så är du väl för tuff för att stå omnämnd?) så jag tänkte att jag kunde berätta för er att han är en förträfflig människa. En förträfflig människa som jag har känt sen 2007, och ni vet, det är ett tag… Och vem som helst som jag har stått ut med, och kanske en ännu större bedrift; som har stått ut med mig så länge, måste ju vara något i en klass för sig.

Även om vi i och för sig slutade att umgås en längre period för ett tag sedan… Det var dumt, jag saknade honom, såklart. Och jag kommer inte riktigt ihåg varför vi slutade att umgås, men jag antar att det blir så ibland. I alla fall så vet jag inte riktigt hur, men på något vänster så dök han upp igen i höstas, och nu kan jag inte riktigt tänka mig en tillvaro utan honom. För det finns inte särskilt många människor på den här planeten som jag kan vara så helt och hållet avslappnad med. Och jag tror att man behöver såna människor, jag tror att man exploderar annars.

Så tack för att jag inte behöver explodera.

Och nu blev ju det här sådär hemskt blödigt som det alltid blir när jag skriver om att jag tycker om människor. Men jag antar att det får vara blödigt.

Puss

Etiketter:fint, Oskar, tid, Vänner

Gårdagskvällen var fin.

Det är så roligt att blanda favoritmänniskor från alla håll och inse att det faktiskt funkar, och inte alls blir spänd stämning. Ja, jag är överdrivet rädd för dålig stämning… Ni vet inte hur avancerade omvägar jag kan gå för att undvika den. Men sen, ibland, så får man väl helt enkelt skita i att vara rädd och så hoppas på det bästa. Och ibland så funkar det ju (ibland så funkar det dock inte alls…) och då blir man så glad för att man har så socialt kompetenta vänner!

När kvällen blev till natt, eller mycket tidig morgon om man vill, så traskade jag, Oskar och Max (jag gillar att jag skriver mig själv först) hem till Oskar, åt nattamat och sov sen som bebisar.

Och nu sitter jag hemma i min säng (ja, jag har givetvis på mig min kräkfärgade morgonrock!) och lyssnar på Rikard Wolff sjunger Piaf. Det är fint, tack Max.
Mest lyssnar jag på Lovsång till kärleken (Hymne à l’amour) och det är nästan som att all bitterhet flyger iväg.

Etiketter:fint, Max, musik, mys, Oskar, Vänner

Idag skulle jag städa. Det gjorde jag inte.

Istället började jag dagen med att äta hemskt mycket frukost på Lidingö tillsammans med Max och Henni, ägg och ost och kaffe och grejer. När det slutade vara morgon så åkte jag hem till mig och duschade först och var sen tvungen att äta lunch; varm macka och mer kaffe. Sen så fastnade jag lite framför datormaskinen…
Sen frös jag så hemskt eftersom jag bara hade min morgonrock på mig (det är nästan så att min morgonrock borde på en egen etikett på den här bloggen, så mycket som jag pratar om den.) så jag la mig under täcket i min säng där det var varmt, och somnade ungefär precis när jag la huvudet på kudden. Ni förstår att jag sov inte så mycket inatt, vilket var dumt. Jag gillar att sova.

Klockan halv sex vaknade jag och klädde slutligen på mig. Och just prick nu i denna sekund befinner jag mig i mitt kök i väntan på att middagen skall serveras.

Vet ni vad jag ska göra sen? När jag har ätit min middag alltså.

Jo ni förstår att då ska jag minsann bege mig till Hammarby sjöstad och hem till Karin. Nej förresten, först ska jag möta Max och Oskar vid Skanstull, sen ska vi bege oss till Hammarby sjöstad. Och där mina vänner, där ska vi boka flygbiljetter och hotell och göra av med alla våra pengar.

För om 7 veckor då är vi i det här landet;

I en stad med en flod och hemskt många broar. Ni kan inte tro hur taggad jag är!

Men städat har jag alltså inte gjort…

Och nu; fisksoppa.

Etiketter:Budapest, Henni, Karin, mat, Max, Oskar, pepp, resa, sömn

Nu är jag på landet och lyssnar på Lua.
Henni har precis åkt hem efter att ha varit här och gjort Norberg farligt med mig (vi spelade monopol till typ halv tre, om inte det är spårat så vet jag inte vad.)

Så nu är det alltså bara jag och min kära familj kvar. Jag kommer hem på onsdag, och tills dess ska jag bara sova, äta och titta på Weeds (pappa fick fjärde säsongen av mig i julklapp). Jag behöver det tror jag, göra Ingenting. jag har inte riktigt hunnit göra Ingenting det här lovet…

Nyårsafton var bra förresten!
Jag är lite arg på mig själv för att jag inte orkade ta med mig min kamera även om den antagligen hade blivit stulen… Jag har blivit lite paranoid av mig på senaste tiden gällandes sånt där. Tillexempel hade jag på nyårsafton knutit fast min iphone i ett snöre som jag satte fast i min ficka med en säkerhetsnål. Fast, det är inte alls att vara paranoid, det är helt enkelt bara framförhållning. Vad som skrämmer mig lite är dock att telefonen inte kom bort, däremot gjorde snöret det. Lite obehagligt bara.

Och kameran hade ju varit lite svår att knyta fast i fickan…
Hur som helst så var det en prima kväll, eller natt, eller morgon med faktiskt de allra flesta av mina favoritmänniskor (en del fattades, det var synd.)

2010 välkomnades uppe på mosebacke och vi var så glada att vi nästan grät och sa att nu, nu är det vårat decenium, det är nu vi blir stora, det är nu vi lyckas. Och vi blev så rörda så rörda och jag blev så rörd att jag halkade på en isfläck och nu har världens äckligaste blå(lilagröngul)märke på höften. Men det gjorde inte så mycket.

Sen åkte vi hem till April (som vi hade varit hemma hos innan också, och innan dess var jag hemma hos världens bästa Moa på middag, men det är ju så tråkigt att berätta saker och ting i rätt ordning). Och så bara fortsatte natten, fortsatte och fortsatte och fortsatte. Tills den helt plötsligt tog slut och alla skulle åka hem och sova… Så då tog jag och Oskar tunnelbanan till kungsholmen och gick hem till mig och åt vansinnigt engagerade hamburgare.

Min mamma ringde sedan och väckte mig (Oskar sov mycket demonstrativt vidare) vid halv elva eftersom jag skulle ta tåget till landet. Det var inte nådigt… Men jag lyckades hinna med tåget, och jag lyckades hitta Henni, eloge till mig.
Däremot lyckades varken jag eller Henni gå av tåget vilket resulterade i att vi fick sitta på en bänk i Hedemora i en halvtimme. Inget ont mot Hedemora, men jag säger NEJ.

Men så kom min ömme far och hämtade oss med den blåa bilen och vi kom slutligen till landet, åt mat, tittade på film och sov sedan i tretton timmar. Det var det bästa.
Sen igår så traskade vi in till byn och fikade på Elsa Anderssons konditori, det enda egentligen riktigt sevärda om ni någon gång skulle råka hamna i Norberg. Sen traskade vi hem igen, åt mer mat och spelade sedan monopol hela natten lång tillsammans med Love (jag vann).

Och nu sitter jag alltså här. Klart slut.

Etiketter:2010, glad, Henni, landet, Norberg, nyår, Oskar, roligt, trött

tja alla kompisar! det här är max, oskar och henny som busbloggar från allis dator. vi är buzlighan!

Etiketter:buzhligan, Henni, Max, Oskar

Till att börja med vill jag be om ursäkt för den förskräckligt dåliga uppdateringen de senaste dagarna.
men jag antar att bloggande och jullov inter den bästa av kombinationer (så länge jag är i stan alltså, vänta bara tills jag kommer till landet kära vänner; då kommer ni att bli så uppdaterade att ni inte vet vart ni ska ta vägen)

Annars så sitter jag för tillfället i Oskars kök och tycker att allt är helt okej. Lite trött möjligen, men det är smällar man får ta.

Men i alla fall, förhoppningsvis har ni också bättre saker för er än att läsa bloggar dagarna i ända… Så jag tycker inte att vi ska behöver vara arga på varandra.

Och idag ska jag träffa Henni! Det är bra, det är superduper.

Pussåhej

Etiketter:bloggen, Henni, lov, Oskar

För att knyta an till morgonens tema om Södra Latin och seriositet kan jag medela att jag idag har spenderat åtta och en halv timme i skolan. Först från halv tio till fem och sen en tvåtimmarspaus för att sedan, hör och häpna, komma tillbaka vid sju.

Som pricken över i skulle jag inte varit i skolan mer än tre och en halv timme… Om man såg till mitt schema alltså.

Jag kan dock försvara att jag gick tillbaka till skolan vid sju, det var ju inte bara för att det är världens bästa ställe, utan också för att Oskar spelade gitarr i aulan. Och det kanske i alla fall är en lite okej anledning?

Men nu är jag hemma och tröstar mig med att det bara är tolv timmar tills jag ska tillbaka igen!
Om det fanns sovsalar på skolan så skulle jag antagligen aldrig lämna den, jag skulle bo där och när jag tillslut var tvungen att lämna den i och med att trean skulle vara slut, så skulle jag vara helt missanpassad till samhället.
Om jag inte blir lärare förstås… Då kan jag stanna på Södra Latin för alltid. Det finns ju i och för sig redan ett antal exempel på personer som valt den vägen.

Och nu ska jag sluta tjata om min skola, jag lovar.

Istället ska jag sitta stilla ett tag (min favoritsysselsättning hela dagen) och sen ska jag duscha.

Puss och natt!

Etiketter:Oskar, Södra Latin, seriöst, skola

Jag säger bara att om man har långkalsonger och tre par strumpor, då kan man vandra hur långt som helst, hur kallt det än är.
Det gjorde jag och Oskar nu ikväll, vi vandrade i tre långa timmar. Förutom att det var tre ganska korta timmar, det är lurigt det där med tid…
Det var bra i alla fall, Stockholm klär fint i höstmörker.

Fast nu är min planering helt ur led och jag får dricka mitt kvällste på tok för sent. För jag kan naturligtvis inte hoppa över mitt te, det går bara inte. En rutin är en rutin, jag är inte mer än mänsklig.

Etiketter:höst, Oskar, promenad

Igår var det alltså bal. Och det var faktiskt över förväntan roligt, framförallt för att alla var så fina. Folk borde verkligen klä upp sig oftare!

Dessvärre orkade jag inte släpa med mig min stora tunga systemkamera, så det blev bara mobilkamera-bilder… Men de kan ni ju få se

Ja, det blev bara middagsbilder, jag är dålig på att fota händelser… Jag vill fota saker som står still.

Men det var i alla fall vädligt fint, förutom att mina fötter dog, men det är smällar man får ta (lite lillasjöljungfru-syndromet, man får långa vackra ben, men varje steg känns som tusen knivar)

Etiketter:Alba, bal, bilder, Freja, Julian, kläder, Oskar, roligt

Jag sitter i mitt rum, lyssnar på Sigur rós, fönstret är öppet, det är svalt, på gränsen till kallt. Gardinerna vajar sådär lite försiktigt, och jag blev plötsligt alldeles lugn. Det har, av anledningar jag inte orkar gå in på just nu, varit en lite för känsloladdad helg för min smak. Lite för mycket på helspänn. Men nu föll den där det-ordnar-sig-känslan över mig, och det känns bra.

Usch, nu lät jag sådär jobbigt mystisk… Förlåt förlåt, förklarar en annan gång.

Dagen har i alla fall ägnats åt fina Thorgny…

…och Oskar

Det var bra. Vi trängdes på min minimala balkong, bakade sockerkaka och drack saft. Ingenting är så mycket sommar som att trängas på en alldeles för liten balkong.

Sen så åkte jag och Thorgny hela vägen till hammarby sjöstad och kom för sent till Antons föreställning Häxjakt. Det måste vara det som jag och Thorgny har gjort oftast tillsammans, springa till teaterföreställningar… På den gamlsa goda tiden, när jag fortfarande fick fri biljetter till Dramaten (av någon jävla anledning tycker de inte att man ska få det när man har slutat att jobba där… snåljåpar) så hände det mest hela tiden. Ingen har sprungit så mycket från Kungsträdgårdens tunnelbanestation som vi. Men nu var det ju ett tag sen, så det var fint att panikslaget få springa till en tom foajé igen. Vi kom dock bara någon minut försent, så det var lugna puckar. Föreställningen var bra, lite för många amerikanska namn för en trött Allis dock
Efteråt hann jag tyvärr knappt alls prata med Anton, vilket ju var lite synd. Så vi jobbar såhär istället; Tack för jätte fin föreställning baby. Du var bäst. Du borde ha präst-klänning oftare, helt klart.

Etiketter:anton, balkongen, Oskar, sommar, teater, Thorgny, vår