Det är för kallt. Det funkar inte, på riktigt.

Det är som en betongtung pms som har lagt sig över hela nationen. Den kväver allt som är positivt, den har sönder tunnelbanorna, den får snoret att frysa i min näsa.

Det är inte okej.

Fast vet ni vad, om en vecka åker jag till Ungern och där var det idag 26 grader varmare där än vad det var här idag. Sinnessjukt.

Nu ska jag duscha.

Jag satt här i mitt vardagsrum och kände mig alldeles omöjlig. Kanske för att det är hemskt tidigt på morgonen, kanske för att det är mörkt ute, kanske för att livet känns lite som ett rullband (och kanske orkar jag inte förklara det där).

Men så kastade jag en blick på min kalender och insåg att det är faktiskt bara 21 dagar till jag tar flygplanet till Ungern med tre små människorna som jag tycker så hemskt mycket om.

Och jag vet att jag låter sådär fånigt gullegulle-jag-använder-pikanta-adjektiv-och-langar-bilder-som-jag-inte-ens-har-tagit-själv. Men ni får leva med det. Jag lever med det.

Nu ska jag gå till skolan. Ni får lyssna på den här i väntan på att jag kommer tillbaka.

Nej, bilen har inte tinat… Det ser inte ut som om jag kommer att komma hem förrän i morgon eftermiddag.
Och det är så dumt! För jag är väl en tönt, men jag vill faktiskt börja skolan i morgon, jag tycker om min skola, det är en hemskt trevlig plats att vara på. Och jag vill faktiskt träffa min klass i morgon också, för jag har saknat dem hemskt mycket (har träffat på tok för få av dem under lovet).

Och jag vill vara hemma ikväll och på ett stillsamt imorron-börjar-skolan-sätt säga hej då till jullovet med de där människorna som jag tycker så mycket om.

Mitt landställe är hemskt fint, det är det absolut. Men jag har inte riktigt tid att vara här just nu! Jag behöver komma hem nu. Jag saknar min stad där det bara är 15 minusgrader istället för 30.

Dagens outfit: Röda fleecelångkalsonger och ungefär alla tröjor jag äger. Hetare än så blir det inte.

Det är en sån kväll. Natt. Vad du vill.

Vi ses imorron.

Då kommer jag hem. Det är bra.

Då åker Henni bort. Det är dumt som fan.

Klart slut.

(Och nu kan alla som har varit hemma hos mig se att “Aha ljuge det där är inte ditt land! Det där är hemma hos dig i stan!” Och då kan jag svara att jo, ja, det är det. Bilden är två år gammal.
“Varför använder du en två år gammal, ganska ful bild då Allis?” Jadu… För att jag är trött? För att jag är på ganska dåligt humör? För att inlägget skulle se längre ut?
Förklaringarna är otaliga. Det enda jag vet är att den här parentesen är på tok för lång och att jag måste sova. Så, hej då. Träffa mig imorron! När jag är hemma, och på mindre dåligt humör.
God natt)

Ja, än en gång; uppdateringen suger. Jag vet. Men ni förstår att det här jullovet är så fint och bra och jag har helt enkelt inte haft tid att slå mig ner framför en dator särskilt många gånger, eller ni vet, prioriteringsproblem liksom.

Men nu sitter jag här i mitt kök och äter pasta carbonara med för mycket ärtor i min ensamhet och har ju faktiskt all tid i världen.
Och då kommer jag såklart inte på någonting att säga…

Jag kan säga att jag ska på teater ikväll och att det är bra.

Jag kan säga att jag sover på tok för lite nu för tiden och det är dumt.

Jag kan säga att 2009 tar slut om två dagar och det är läskigt. Och lite kul.

Jag kan säga att jag har tittat klart på hela True Blood nu och funderar på att se alltihop igen.

Jag kan säga att jag hatar mellandagsrean.

Jag kan säga att den här låten har jag lyssnat på flest gånger 2009, jag vet inte riktigt om det är bra… Men Fanny kan känna sig hedrad.

Jag kan säga att jag har slutat spela farmville.

Jag kan säga att Stockholm är jävligt kallt och det är irriterande.

Jag kan säga att Max tappade bort sin mobil härom kvällen och nu bara har mitt nummer, vilket jag tycker är kul (fast det där är inte sant längre. Min onda plan misslyckades)

Jag kan säga att jag inte alls kan komma fram till hurvida ärtor egentligen är en grönsak. Överskattat är det hur som helst, med ärtor alltså.

Och titta! Nu har jag uppslag till hela 10 blogginlägg, som jag verkligen inte orkar skriva.

Jag går och duschar istället. Puss

Man vet att det snart är vinter när man alltid har mandarinsmak i munnen och den enda tanke som snurrar runt i huvudet är hurvida det här egentligen är en elefant eller en snopp?

Svaret brukar variera beroende på humör…

Annars har jag precis återhämtat mig efter fyra timmars intensivt pluggande. Mot slutet grät jag ner i historiaboken, på allvar, tårar. Bajskorv vad töntig jag är…
Konstigt nog återhämtade jag mig radikalt efter att jag hade fått middag.

Jaja, det blir plugg imorgon också, och gråt och tandagnislan… Och sen superprov på onsdag, tack gode gud att det blir lov sen. Annars skulle jag antagligen dö.
Och det vill vi ju inte.

Nu ska jag sova.

PMS. Premenstruell, det rimmar på karusell. Japp det gör det.
Pendlar mellan att vilja förinta hela världen, vara superspeedad och vilja dö. Och alla gör fel, såklart. Som alltid… Det är märkligt det där att det är just när man har pms som alla är dumma i huvudet. Mycket märkligt.

Kan inte någon bara komma hit och ta hand om mig? Ge mig choklad och ignorera att jag är elak och dum i huvudet, och manisk och finnig och allmänt skitjobbig. Jag behöver inte så mycket… Sätt bara på ett Vänner-avsnitt och håll mig lite i handen, det skulle räcka fint. Kanske säga att jag är lite fin, eller ännu hellre att alla andra är fruktansvärt fula. Och hålla med mig om att hel världen är åt helvete. Det skulle jag behöva.

Men jag är alldeles ensam med min kvinno-olycka. Ensam och stackars och arg och ledsen… Tyck synd om mig i alla fall. Det skulle jag verkligen uppskatta ska ni veta.

Nu kommer svininfluensan.
Fast jag tror ju inte på svininfluensan… Därför ignorerar jag huvudvärk och febergråt, satsar istället på att gå och lägga mig typ nu och förlita mig på mitt eminenta immunförsvar. Och faktumet att svininfluensan är en bluff såklart. Och jag får inte några bluffsjukdommar. Dessutom har jag helt enkelt inte tid att bli sjuk.
Så planen är alltså att hoppa över samlingen i morgon och alltså komma till skolan vid tio. Det blir bra. Jag tänker inte bli sjuk. Det är bara töntar som blir sjuka, veklingar. Jag är ingen vekling, jag är en överlevare.

Så godnatt på er. Nu är det supereffektiv sömn som gäller.

Idag lyssnar jag på Coldplay och mår illa.
Det är sådär kul faktiskt. Speciellt som det finnas massa choklad i min kyl som jag är supersugen på, men som sen bara blir till aska i min mun när jag försöker äta den.
Jag hatar aska.

Och ute blåser det, jag blir alltid arg av blåst… Jag tror att jag har ärvt det av min mor.

Och jag ska inte ens försöka blogga, för det blir bara tråkigt ändå.

Så vi pimpar till det med en ännu tråkigare egobild.

Förlåt, det kommer bättre dagar.

Ibland önskar jag att mitt hjärta var två storlekar mindre och min hjärna två storlekar större.

Lite mer logik och lite färre förbannade känslor.

Om en stund så kommer Anton hit och äter middag med mig, det blir fint, har inte träffat honom på mycket länge.

Och då har jag dessutom gjort någonting lite produktivt idag… Hittils har jag typ bara ätit chips och spelat tetris. Men jag antar att man behöver såna dagar också.

Speciellt som det kommer att bli en fruktansvärd dag imorron. Det är nämligen den 29:onde imorron, vilket innebär att det är dagen då jag får reda på vilket gymnasium jag kommit in på.
Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning, okej mest skräck.

Mest för att det har gått så jävla fort! Det känns ju alldeles nyss som man satt med paniken i halsen och försökte förstå hur gymnasieintagningen fungerade.
Nu är det plötsligt på riktigt och nej, jag förstår verkligen inte hur det har gått till. Jag är ju på tok för liten för att börja gymnasiet!

Aja, imorron så kommer ni då alltså antingen se mig hoppa av lycka, eller höra mig, med potatisen i halsen säga “Amen det var ju inte som om jag ville gå på södra, egentligen.”

Jag har så fruktansvärt tråkigt. Det suger att vara sjuk… Och man skulle ju kunna tänka att om jag nu har så tråkigt, så kan jag ju inte vara så jävla sjuk? Då kan jag väl bara gå upp och se till att göra saker och ting lite roligare? Mjo, det är bara det att jag är rastlös och uttråkad så länge jag ligger i sängen, så fort jag går upp blir jag istället helt utmattad och börjar hosta.
Och jag måste ju vara frisk tills på måndag…

Och ja, jag vet att det här måste vara sjukt tråkigt att läsa om. Det är ganska tråkigt att skriva om också… Det är helt enkelt mest för att fördriva tiden.
Man kunde tycka att jag borde komma på något roligare att skriva, eftersom både ni och jag skulle vinna på det. Men eftersom hela mitt huvud är fullt med snor så är det liksom bara snor som kommer ut.

Fyfan… Vaknade i morse med helt ihopslemmad hals, det kändes ungefär som om strupen krympt till halva sin vanliga storlek. Inte mysigt alls.
Men jag åkte ändå till jobbet, för så jävla sjuk kände jag mig ju ändå inte… Sen har det varit som om någon konstant fyllt mitt huvud med hö hela dagen, och tejpat fast bomull för mina öron, och hällt olja i mina ögon, och spikat in små små spikar i mina tinnigar. Ja, ni vet.
Jag orkar inte vara sjuk! Jag har inte tid att vara sjuk. Samtidigt känns det ju jättedumt att jobba och dansa och ha sig när man är förkyld, det blir ju liksom bara värre. Jag orkar verkligen inte.

Så nej, det var inte varit någon toppendag… Fast jag blev väldigt rörd när både Julia och Tina, som jag knappt har pratat med, kom fram och frågade hur jag mådde när jag satt och slokade. Så himla gulligt, jag blir verkligen sådär nästan överdrivet glad när folk är snälla, bara sådär apropå-ingenting-snälla, ni vet. Nu kan jag ju tyvärr inte visa någon tacksamhet över det, eftersom jag är socialt inkompetent, framförallt när jag är sjuk… Så jag hoppas att de kan snubbla över min blogg.

Det är tjivigt det här med alla nya människor. Mest för att det var så sjukt länge sen jag lärde känna nya människor, som alltså inte var relaterade till gamla människor. Det är som om jag har glömt hur man gör. Man borde kunna ta en kurs eller så någonstans.

Fast jag borde egentligen inte säga någonting just nu, eftersom jag är sjuk och överkänslig och gör allting till enorma problem… (typ, jag kan inte ta honung i teet utan att spilla, jag kommer aldrig att bli framgångsrik. Den nivån)

Men jag ska satsa på att bara äta c-vitaminer hela kvällen, så är jag förhoppningsvis frisk tills imorron.

Typ den känslan. Men jag skyller på regnet och telefoner… Och orkar inte förklara.

Hittade inte tightsen, fastän jag gick in till stan i regnet, var inne i fem HM, ett Indiska och ett Monki. De finns helt enkelt inte längre. Så jag fick bita i det sura äpplet och köpa ett par mörkgrå istället. Inte alls lika roligt…

Och ja… Mitt glada humör försvann en aning. Jag får väl gå ut och köpa choklad eller nått, för på det här viset blir inga barn gjorda.

Bajskorvdag.

Dels för att min skola är ful, dels för att alla pratar för högt, dels för att det känns som om min hals skall spricka (lite oklart vad det egentligen innebär), dels för att det regnar, dels för att jag inte har ett skit att göra men ändå måste var i skolan… Sånt.

För att det är en vecka kvar i grundskolan och allting bara är så jävla onödigt. De har ju redan satt betygen, allt är ju klart, varför är jag här?
För att det regnar. Årstids-illusion, man tror att det är höst… Och då tror man ju att det är i början av skolan, typ andra veckan. Och att man alltså bara har drömt hela läsåret. Och ja, det kan knäcka den starkaste.

Det är nästan läskigt hur väderbunden jag är… Är det sol så är jag glad, regnar det så är jag sur. Alltid. Fast det har antagligen mer med ljuset att göra, än själva vädret. Det är inte konstigt att vi är så jävla ledsna i det här landet, när vi är så dumma att vi bestämt oss för att bara vara glada när det är ljust alltså.
Fast… Det kanske är så alla människor fungerar… Bara de att de andra inte har något mörker, så de vet liksom inte om det.

Ja, det här är ett fördriva-tiden-blogginlägg. Jag har svensk/engelska men inte ett skit att göra. Då blir det såhär. Tackar min underbara teaterlärare som låter mig låna lärarrummets dator, fastän elever inte får låna det (det finns en dator för elever också… Men jag tycker inte om den eftersom skärmen är riktad mot klassrummet… Jag är jobbig, jag vet)

Justdet, jag har fått reda på vad jag får betalt för filmen nu! Det blir 750 per inspelningsdag, så då det alltså är 40 inspelningsdagar blir det 30 000 kronor, innan skatt. Och det är ju helt okej…
Förutom att det är tråkigt att betala skatt. Jag lovar, man är bara socialist så länge man är arbetslös, sen går det utför. Fast det är förståss kul att kunna säga “Jaha, så det här är vad mina skattepengar går till!?”

Roligare än så blir det inte…

Tjabba tjena hallå.
Jag lyssnar på Belle and Sebastian och är riktigt jävla opepp på att gå till skolan, repa, träffa människor, prata, spela teater… Alla de där bajskorvsakerna.
Jag är däremot riktigt pepp på att bara gå ut och lägga mig i närmaste solbelysta gräsfläck (haha, jag skrev först gräsbelysta solfläck, på något vänster lät det himla spexigt.) och sen bara ligga där och titta på moln, lyssna på fin musik, kanske konversera någon som har lust att lägga sig bredvid mig, men mest av allt bara ligga ner och titta.
Nu blir det ju då inte så eftersom jag har dumt uppspel och måste spela teater hela dagen. Ingen lust alls, ingen lust alls!

Hallå hallå.

Om nån timme sådär ska jag bege mig till centralen och ta tåget hela den långa vägen till landet. Fast jag är sjukt pepp! Jag ska åka tåg och titta på Scrubs, kan det bli bättre? Nej det kan det inte.

Valborg var föresten mycket mycket fint, jag träffade fint folk och andades vårluft.
Henni och Freja åt middag hos mig och sen så gick vi ner till rålis och träffade Ebba, Moa och Elli med sällskap. Mycket fint.
Blev dock aningen besviken när det inte var någon eld i rålis, vad var grejen med det? Jag menar, vattnet ligger ju precis bredvid, och brandstationen typ fem minuter bort… Näe, fånigt är vad det är. Fånigt.
Men vi klarade oss bra utan eld också, det var en fin kväll.

Och nu ligger jag i min säng, lyssnar på Olle Ljungström (vilket även större delen av natten ägnades åt, men det är något visst med den mannen. Som för övrigt är Hennis gudfar, den du.) och orkar inte riktigt packa. Men jag ska. Om ett tag.

Och idag så är det föresten en månad till min födelsedag! Prick en månad tills jag fyller 16 och blir hur stor som helst. Fast… Ebba fyller i och för sig 18 om två månader… Inte helt okej. Hur stor jag än blir så ska hon alltid vara ännu större.

Aja, jag försöker bara fördriva tiden här. Jag ska packa. Jag ska.

Hejsvej

Hejsan hoppsan.
Idag är det spex-dag, innebär ungefär att man gör mest ingenting och har sovmorron till klockan tio. Kul, verkligen.
Jag däremot har inte sovmorron till klockan tio, jag är nämligen i världens hurtigaste so-grupp och ska istället bege mig till Sollentuna nu på morgonkvisten. För vem vill väl ha sovmorron när man kan åka till ett hinduiskt tempel klockan åtta på morgonen? Vem?
Jag är bitter. Jag måste åka pendeltåg, på morgonen. I vanliga fall åker jag inte ens tunnelbanan längre än fem stationer från T-centralen.
Dessutom är det moln. Och kallt. Och grått. Och jag kan inte ha mina fina skor.
Men tro inte att jag deppar ihop för det inte, nej nej. Sollentuna here I come!

Dagens outfit heter Så kan det gå när man har pms och inte klarar av sociala sammanhang.
Mina humörssvängar är inte av denna världen…

Så jag hoppade över musiken (jag försvarar mig dock med att ingen i min grupp var där och jag ändå bara skulle ha suttit av tiden) och åkte hem istället. Dåligt dåligt dåligt, jag vet. Mycket dåligt. Så nu sitter jag här i mjukiskläderna och tänker att jag ska var bättre i morgon.

I och för sig har jag ganska mycket på pluskontot att ta av… Skrev hela 6 sidor och Hiroshima och Nagasaki igår, seriöst, jag satt framför datorn och skrev mellan två på dagen till halv tolv. Och sen så fick jag reda på idag att jag fick vg+ på läs och hörförståelse provet i engelska… Så helt urusel är jag faktiskt inte.

Idag ser ni kamrater, idag är det en sån dag när man tänker på att man borde göra många saker men inte riktigt orkar, och istället sitter och lyssnar på Winnerbäck, fastän man egentligen inte ens tycker särskillt mycket om Winnerbäck… Det är också en sån dag när man skriver alldeles för långa meningar. Men ni ser, punkter är för töntar.
Och ni vet, den här typen av dagar behövs också.

Det var fint igår i alla fall <3

Och nu matchar vädret mitt humör som fan… Eller så är det jag som matchar vädret, jag vet inte riktigt.

Och jag kan inte skriva något konstruktivt, så jag tror att jag skiter i att ens försöka. Glad söndag!