Det är en sån kväll. Natt. Vad du vill.

Vi ses imorron.

Då kommer jag hem. Det är bra.

Då åker Henni bort. Det är dumt som fan.

Klart slut.

(Och nu kan alla som har varit hemma hos mig se att “Aha ljuge det där är inte ditt land! Det där är hemma hos dig i stan!” Och då kan jag svara att jo, ja, det är det. Bilden är två år gammal.
“Varför använder du en två år gammal, ganska ful bild då Allis?” Jadu… För att jag är trött? För att jag är på ganska dåligt humör? För att inlägget skulle se längre ut?
Förklaringarna är otaliga. Det enda jag vet är att den här parentesen är på tok för lång och att jag måste sova. Så, hej då. Träffa mig imorron! När jag är hemma, och på mindre dåligt humör.
God natt)

Snart är det dags för god natt, ska bara vänta tills min ansiktsmask har torkat in och den stora tröttheten anlänt. Det är aldrig så skönt att sova som efter att ansiktet är helt rent och man är alldeles trött. Så under tiden sitter jag här i min säng, lyssnar på Herr Hellström och förundras över att jag kan se stjärnorna.
Känns som om det var ett tag sedan jag såg dem… Antagligen har de väl varit där hela sommaren, men jag har liksom inte tittat efter. Ibland har man inte tid att titta uppåt, man tittar bara framåt. Men nu så sitter jag här i mitt fönster och ser hur de blinkar på himmelen.

Det blev en prima kväll förresten, Thorgny kom hit och höll mig och hundarna sällskap. Och han är ju en prima pojk, så annat än prima kan det ju inte bli.

Nu är jag trött. Och klockan är snart tolv, och då är det en helt ny dag. Så det är nog dags för god natt nu. Hoppas att ni sover gott och drömmer fina drömmar. Och jag hoppas att ni hoppas att jag gör det också.

God natt.

Ibland inser man att man inte är först i världen med att tänka sina tankar och känna sina känslor.
Det suger, man skulle ha levt lite tidigare, när inte lika många tankar var tänkta, eller känslor kända. När man kunde vara först.

Sånt ligger jag i min säng och tänker på (och antagligen har tusentals medelmåttor redan tänkt det tusentals gånger innan mig) fast jag egentligen borde sova. Och lägger upp bilder som inte har någonting med saken att göra gör jag också.
Det brukar vara ett täcken på att jag är trött. Så jag ska sova.

Spännande inlägg det här… Men det kommer bättre dagar, det vet ni ju. God natt

Jag ska strax lägga mitt lilla huvud på min på tok för platta kudde för att sedan så fort jag stänger ögonen falla i dvalaliknande sömn.

Men först måste jag låta alla de stora frågorna rulla runt i mitt huvud en stund.
Frågor som; vad händer med sms som aldrig kommer fram? Åker de runt i luften för alltid, eller försvinner de bara…
Blir till pyttesmå bitar av meddelanden som flyger runt med vinden och blandar sig med avgaserna. Det är egentligen inte föroreningar i atmosfären, det är bitar av ord som aldrig hittade till rätt mobiltelefon.
Kanske är det därför man ibland blir omotiverat glad eller ledsen, för att ett glatt eller sorgligt sms just flög igenom än. Kanske är det därför man ibland kan se någon på stan som man får för sig att man känner, för att just hans alldeles mest privata och hemliga sms just flög igenom ens hjärna. Man hinner inte uppfatta orden, bara känslan liksom…

Det är fint på något vis, det är en fin tanke. Fast lite sorglig, fast lite hej och välkomna till IT-melankolin.
Fast lite jag är alldeles för trött för att tänka tankarna till slut.

Ibland önskar jag att mitt hjärta var två storlekar mindre och min hjärna två storlekar större.

Lite mer logik och lite färre förbannade känslor.

Befinner mig för tillfället på den där platsen där både tid och rum är lite ur led. Den där platsen som man kommer till när man har gått och lagt sig med sedan vaknar av en dröm som man glömmer så fort man öppnar ögonen.
För visso liknar platsen för tillfället mitt rum… Men allting är liksom lite fel, och man ser saker på ett lite annorlunda sätt.
Istället för att se en sko i en hylla så ser man blanket på en sko, och istället för att komma på att det ju heter blänket så tänker man bara att, blanket, vafan, det kan det väl på heta?

Och allting är inte riktigt bra, men ingenting är heller riktigt dåligt.
Man är lite rädd för mörkret och man är lite rädd för drömmen som man redan glömt. Men mest av allt är den en olustkänsla, för allt är lite skevt, vattnet smakar konstigt och luften är tyngre än vanligt…
Och egentligen är allting mest bara ganska orelevant och man är så trött att man inte orkar hålla ögonlocken uppe.

Fast man somnar inte, inte på ett tag. Först måste man ligga här och tänka över sina synder en stund.
Se så kan man somna, och vakna, och det ända man har kvar av platsen mellan sömn och vaka är ett blogginlägg så äckligt pretentiöst att man bara vill kräkas.

jag har den allra finaste sängen i hela världen.

Det är bara det att den är hemskt stor… Och allt som oftast är det bara jag och Farbror Svartvit som har nöjet att sova i den. Ibland får det än att känna sig väldigt väldigt liten och ganska ensam.

När man bara har en björn och en stor säng och man själv inte tar upp tillräckligt mycket yta… Det är sånt man tänker på när man inte kan sova. Att det kanske vore lättare att sova om det fanns någon där med mer yta, någon som gjorde sängen lite mindre.
För när det är mörkt bli stora sängar större än vanligt. Antagligen blir alla sängar större, men små sängar har ju liksom mer att gå på.

Då är det tur att man har en ljusslinga som man kan tända, och en björn som man kan bita i örat. Och tänk att när ljusslingan är tänd och man har en tretton år gammal björn i sin famn så krymper sängen en aning… Lakanen blir mjukare och de viskar till huden att Nej, vi kommer inte att bitas. Och då ler man lite, för det är i alla fall tur att man har en så hemskt fin säng. Det är värre att vara ensam i en ful säng.

Men bara så att ni vet, att ni som ligger ensamma med lakan som bits, det finns en ganska så fin säng på kungsholmen, som ganska ofta behöver lite mer yta, som ganska ofta behöver krympa lite…
Bara så att ni har all fakta liksom.

Nu har det blivit natt.
Utanför mitt fönster ser himlen sådär trasig ut, som den gör när det är både moln och stjärnor på den liksom.
Jag kan inte riktigt sova så jag ligger här och tänker på stora livsproblem. Som till exempel om det finns ett riktigt namn på det som skalas av när man vässar pennan, eller om det bara är skräp… Eller hur man skulle kunna genomföra kommunismen i praktiken, utan att det blir så där jobbigt som det har blivit vid tidigare försök. Och så tänker jag på vad jag ska ha på mig på min klassåterträff när jag är vuxen och framgångsrik, eller vad jag skulle säga i mitt tacktal om jag vann ett pris. Jag funderar på vilka de bästa superkrafterna vore, och om det finns lycklig kärlek på riktigt. Om jag är så bra på att föda barn som jag tror, och hur fan ekorren lyckades komma från granen till tallen så fort i Ekorren satt i granen. Jag tänker på hur man skulle genomföra det perfekta mordet och hur man lättast blir rik. Vem man skulle ringa om man fick ett sista samtal innan man skulle dö. Om Gud finns och vem som är bäst i hela världen… Ni vet, såna där livsavgörande viktiga saker. Kommer dock inte fram till särskilt många svar. Men skulle kunna önska att det fanns fler svar… Men, kanske skulle det förstöra det roliga. Vad vet jag…

Annars så fyller Henni år idag! Eller imorron, beror på hur man räknar. Idag den 16 i alla fall. Grattis på dig sötnos <3 Saknar dig en aning vet du!

Och nu ska jag fortsätta att ställa alldeles för många frågor, och hoppas på att det slutligen leder till att jag somnar. Gonatt