Hej mina hjärtan! Jag äro hemma igen. Lite tröttare, väldigt mycket fattigare, men glad och levande.

Budapest var verkligen fint som snus. Och eftersom jag inte orkar skriva massa så slänger jag istället upp en massa bilder. Dock är jag ju aningens paranoid (eller smart, det beror väl på hur man ser det) och därför fick kameran aldrig följa med efter mörkrets inbrott.

Så här kommer 40 gulliga turistbilder. Enjoy:

På Skavsta hade Karin en regnbåge i ansiktet.

Den första morgonen var det vår utanför vårt fönster.

Karin tittar på våren.

Max tittar på våren.

Sen åt vi ost med fitt-smak och tyckte att det var lite för kul.

Sen gick vi ut och gick. Långt gick vi.

Vi promenerade hela vägen upp till slottet.

Vi gick över en bro.

Vi tittade på kartan. (och den här bilden är så missvisande i och med att jag aldrig någonsin kastade ett öga på kartan, förutom här då. De andra fick sköta hittandet.)

Vi hittade en kyrka och jag kunde tydligen inte hålla kameran rakt.

Bara för att vi är så nördiga att vi lyckades översätta det där helt själva. Inte okej.

Såhär såg det ut om man stod på trappan. Bra att veta. Sådär såg inte himlen ut på riktigt, min kamera luras.

Masken i choklad. CHOKLAD.

Det blev en ny dag, utan sol. Jag hittade en gata som hette Fashion street(!) och tyckte att det var kul.

Vi gick över en annan bro. Vi skulle till Gellertbadet! Fast det har jag inga bilder på. Tyvärr. Efter Gellert gick vi till café New York och betalade med en 10000-sedel och sa “keep the change”. Jag har aldrig känt mig så rik. Någonsin.

En spårvagn.

Jag har tuffast kompisar.

En dag med sol och blåst tvingade Karin oss att gå och titta på parlamentet. Det var inte så kul, men vi var glada ändå.

Sen tog vi en spårvagn och hamnade i en saluhall.

Och nu orkar jag inte mer. Men det var eminent!

Nu ska jag äta mat och sen ska jag ut och träffa människorna som jag har saknat (fyra dagar är lång tid.).

Pussar och kramar

Etiketter:bilder, Budapest, glad, Karin, Max, Oskar, resa

Allis tar hand om sina husmoderliga plikter och vi tar hand om våra – chilla galet. Max vill lyssna på fransk musik (det sitter i hans gener) jag ba eh nej? Keisha! Det är spelas på radio = det är inne och vad vill jag vara om inte inne och följa med strömmen.

Allis öppnar en burk kokosmjölk, Max säger “is it what i think it will be?” och oh yes it is, Allis hon vet vad som går hem grönsaksakssoppa med gröna saker och morot zåhklart. Vi är buzhlighan (minus en). Max är ganska svart och svår. Dä ä inte ja. Men jag har ganska mycket smycken. Vi tackar för oss.

Etiketter:buzhligan, Henni, mat, Max

Vet ni vad som gör den här veckan tusen gånger bättre än alla andra veckor? Förutom att det är veckan innan sportlovet alltså.

Jo Henni är i Sverige!

Jag är så glad så glad så glad! Vintern känns lite mindre kall och mörkret lite mindre mörkt.

Annars så har jag idag valt bort teater och istället helgat vilodagen tillsammans med Oskar och André (och Henni och Max, fast de var bara med och åt frukost, sen valde de bort att lyda det tredje och bästa budet och for sin väg). Film, mat och halvdvala, perfekt söndags-sysselsättning helt enkelt.

Etiketter:André, glad, helg, Henni, Max, Oskar

Gårdagskvällen var fin förresten, måste jag ju säga så att inte allting låter helt miserabelt. Den spenderades hemma hos Håkan med prima sällskap. Väldigt mycket tonår. Men det är ju bra, svart och svårt och lite för mycket. Som det ska vara, som det allt som oftast är.

Gud vad jag inte kan formulera mig… Jag ber ödmjukast om ursäkt. Men det är väl en sån dag.

Vid tre så släpade jag i alla fall med mig Max hem till mig. För det är sån jag är, jag drar med mig små oskyldiga pojkar hem mitt i natten.
Fast nej, det är väl snarare så att jag har såna extrema moderskänslor att jag inte låter honom åka själv hem till lidingö. Så han fick sova på min soffa, jag är så snäll. Han sover som en prinsessa ska ni veta, och jag är bara så bra på att marknadsföra mina vänner. Men seriöst, kom och haffa, han kan göra fattiga riddare och pratar franska.

Och nu är jag på hemskt mycket bättre humör och Freja kommer hit snart och det är bra.
Funderar på att skita i att hela min kropp blir upfuckad och baka en kaka med bara massor av gluten och laktos. Det är nästan så att det skulle vara värt gravidmage i ett par dagar.

Etiketter:Freja, helg, Max, tonår

Idag har jag försökt spendera pengar tillsammans med den här mannen

Det har inte gått bra. Det har gått dåligt. Mycket tråkigt, fast ganska bra för min plånbok, i och för sig.

Igår förresten så lagade jag världens godaste panbiffar till pojken ovan (även kallad Max för er som av någon anledning inte visste det), Oskar och mig. Jag börjar få in matlagarsnitsen alltså. Fast pannbiffar är i och för sig ungefär det lättaste som finns att laga… Man rör iprincip bara ihop olika goda saker (igår var det soja, hönsbuljong, dijonsenap, salt, peppar, kanel och fetaost. Och ströbröd och ägg såklart) och sen så tjongar man bara ner köttfärsen och gosar ihop hela härligheten. Och det var dagens husmorstips.

Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Efterklang och tänker på att jag borde städa. Som vanligt alltså.

Etiketter:köpt, Max, Oskar, pengar, recept

God morgon vänner!

Det är söndag. Nu igen. Men det är rätt okej.

Helgen har varit fin, i fredags firades finaste Julias födelsedag med pompa och ståt. Mycket lyckad kväll. Förutom att jag tyckte att det var en bra idé att sätta båda fötterna bakom huvudet (bara för att jag kan liksom) och André tyckte att det var en bra idé att lyfta upp mig medan jag hade båda fötterna bakom huvudet och sen släppa ner mig… Tack gode gud på mjukt underlag, men min rygg är ändå inte vad den en gång var. Men men, det är väl smällar man får ta om man prompt ska visa sen brist på leder, eller sitt överflöd av leder eller vad det nu är som gör att jag får upp fossingarna i nacken.
Men i alla fall, det var en prima kväll, och jag hade tänkt vara den jobbiga tjejen med kameran, men det misslyckades totalt, så ni får tyvärr inga bilder.

Och igår så var det lördag och jag var så trött att jag inte visste vad… Så det blev först superfrukost med Max och sedan slötittande på vänner fram till niotiden. Då fick jag dock sån panik på mitt hem (som var fullt med pojkar i åldrarna 11 – 14) att jag flydda hem till Moa och spenderade resten av kvällen med henne och Ellie, te och godis. Himla mysigt och precis lagom ansträngande.

Och nu är det alltså söndag och jag funderar lite på om man kanske borde klä på sig, eller om man kanske slipper det på söndagarna.

Etiketter:André, Ellie, Födelsedag, helg, Max, Moa

Den här eftermiddagen har jag bränt vid en marängbotten (seriöst, jag har aldrig sett något så intensivt svart i hela mitt liv, och då går jag ändå på Södra Latin.) tillsammans med Max och lyssnat på den här låten ungefär en miljon gånger.

Enastående man det där… Frank alltså, inte Max, fast han är inte helt fy skam han heller.

Varför klär sig inte folk sådär längre? Med hatt och kavaj och slips! Det vore så hemskt mycket trevligare.

Till och med en pinky ring har han fått dit, bra där Frank, bra där.

Etiketter:baka, kläder, Max, musik

I morgon slutar jag att vara sjuk. Det är inte roligt.

Fast idag kom Freja och höll mig sällskap i min sjuk het (= tittade på amerikanska teveserier). Max svängde också förbi en mycket liten stund och åt upp all min mat.

Jag har inte så många ord att skriva. Är trött, lite småsur. Känns dumt att ens försöka.

Istället ska jag ägna mig åt 50 andra ord, nämligen mina engelska-glosor. Yey! Fest!

Men i morgon är det i alla fall fredag.

Puss

Etiketter:Freja, mat, Max, plugg, sjuk

Gårdagskvällen var fin.

Det är så roligt att blanda favoritmänniskor från alla håll och inse att det faktiskt funkar, och inte alls blir spänd stämning. Ja, jag är överdrivet rädd för dålig stämning… Ni vet inte hur avancerade omvägar jag kan gå för att undvika den. Men sen, ibland, så får man väl helt enkelt skita i att vara rädd och så hoppas på det bästa. Och ibland så funkar det ju (ibland så funkar det dock inte alls…) och då blir man så glad för att man har så socialt kompetenta vänner!

När kvällen blev till natt, eller mycket tidig morgon om man vill, så traskade jag, Oskar och Max (jag gillar att jag skriver mig själv först) hem till Oskar, åt nattamat och sov sen som bebisar.

Och nu sitter jag hemma i min säng (ja, jag har givetvis på mig min kräkfärgade morgonrock!) och lyssnar på Rikard Wolff sjunger Piaf. Det är fint, tack Max.
Mest lyssnar jag på Lovsång till kärleken (Hymne à l’amour) och det är nästan som att all bitterhet flyger iväg.

Etiketter:fint, Max, musik, mys, Oskar, Vänner

Idag skulle jag städa. Det gjorde jag inte.

Istället började jag dagen med att äta hemskt mycket frukost på Lidingö tillsammans med Max och Henni, ägg och ost och kaffe och grejer. När det slutade vara morgon så åkte jag hem till mig och duschade först och var sen tvungen att äta lunch; varm macka och mer kaffe. Sen så fastnade jag lite framför datormaskinen…
Sen frös jag så hemskt eftersom jag bara hade min morgonrock på mig (det är nästan så att min morgonrock borde på en egen etikett på den här bloggen, så mycket som jag pratar om den.) så jag la mig under täcket i min säng där det var varmt, och somnade ungefär precis när jag la huvudet på kudden. Ni förstår att jag sov inte så mycket inatt, vilket var dumt. Jag gillar att sova.

Klockan halv sex vaknade jag och klädde slutligen på mig. Och just prick nu i denna sekund befinner jag mig i mitt kök i väntan på att middagen skall serveras.

Vet ni vad jag ska göra sen? När jag har ätit min middag alltså.

Jo ni förstår att då ska jag minsann bege mig till Hammarby sjöstad och hem till Karin. Nej förresten, först ska jag möta Max och Oskar vid Skanstull, sen ska vi bege oss till Hammarby sjöstad. Och där mina vänner, där ska vi boka flygbiljetter och hotell och göra av med alla våra pengar.

För om 7 veckor då är vi i det här landet;

I en stad med en flod och hemskt många broar. Ni kan inte tro hur taggad jag är!

Men städat har jag alltså inte gjort…

Och nu; fisksoppa.

Etiketter:Budapest, Henni, Karin, mat, Max, Oskar, pepp, resa, sömn

tja alla kompisar! det här är max, oskar och henny som busbloggar från allis dator. vi är buzlighan!

Etiketter:buzhligan, Henni, Max, Oskar

Mitt rum har de senaste dagarna förvandlats till Allis Hostel, trebädsrum med gemensamt kök och toalett. Det är ganska mysigt.
Inatt var det Baba och Max zom ockuperade min bädsoffa, och igår hade jag Henni och Oskar här. Himla fint.

Tror nästan att jag ska starta ett kollektiv i mitt rum, jag har ju ändå sovplatser för i alla fall fem personer (om man inte har någonting emot kroppskontakt vill säga, om man har det så är det kanske mer tre sovplatser).

Nu har dock alla mina sovgäster åkt hem och jag ska städa och slå in julkappar. Det är ju ändå dan för den för dan.

Jullovet går bra. Jag är för. Pulkaåkning och timslånga samtal om absolut ingenting, är det inte precis så man bör spendera dessa snötäckta månader? Jo, det är det.

Max och Baba, inte helt för kameror…

Allis; den lila kvinnan.

Och kan ni tänka er att den fräcka lila vitamindryckan fick jag gratis! seveneleven-applikationen är min bästaste vän.

Och ja, jag tycker verkligen om att bara lägga upp fula bilder på mig själv. Ni måste ju få se mitt rätta jag liksom, inget hyckleri här inte!

För övrigt är min, Max, Oskars och Karins Budapest-resa nästan spikad nu! Hotellet är hittat, billigt flyg är hittat, allt går som på räls, Ungern; vi kommer och tar dig i mars. Jag ska bara lära mig att spara pengar…

Men nu; städning.

Puss

Etiketter:Baba, bilder, Budapest, lov, Max, mys, resa, sömn

Jag fick med mig Max till Bukowskis!
Inte för att det var helt svårt… Jag behövde mest bara viska vintage chanel så var han fit for fight. Och det var så fint så fint! Och vi gick runt och undrade varför i helvete vi föddes på 2000-talet.
Sen när vi ändå var där passade vi på att kika på de andra visningarna, möbler och konst och sånt, då kände vi oss mest som ett gammalt par med för mycket pengar.

Jag hittade den här på en vägg;

Utropspris 8000, jag vill gråta litegrann.

Sen åkte vi till Odenplan och träffade Estelle, André och Kajsa och provade roliga hattar och pälsar.
Man borde ha hatt oftare… Man borde spendera fler eftermiddagar i lite för trånga secondhand-affärer. Det gör än så mycket gladare än man blir av att plugga matte.

Nu ska jag äta egenlagad viltskavspasta. Puss och hej

Etiketter:André, Andy Warhol, Estelle, fint, Kajsa, kläder, konst, Max

Ja nu var det ju kanske så att allt blev så hemskt stressigt till kvällen, medan vi försökte baka tårta, byta om och laga mat samtidigt glömde jag ju alldeles bort att hala fram kameran… Illa Allis! Mycket illa.

Men misströsta inte, för jag har nämligen stulit en bild av Linnea

Extremt glad var jag tydligen… Och Max såg ut som en skurk från Tintin, notera även att det ser ut som om hans huvud har vuxit ut från min axel.

Men det var en rolig kväll, så det var väl bra att jag såg så glad ut.

Den avslutades även på bästa vis med att Max och Alba följde med mig hem och åt nattamat, det finns ingenting bättre än nattamat. Sen snackade vi skit hela natten och sov slutligen som små barn.

Lördagsmorgonen har också varit av bästa slag. Max lagade eminenta fattiga riddare till mig (Alba lämnade oss åt vårt öde i ottan) och förmiddagen ägnades åt att göra absolut ingenting, som det sig bör om lördagarna helt enkelt.

Och nu har Max åt till Lidingö och jag funderar på om man kanske borde duscha och börja om. Men å andra sidan, man kan ju lika gärna bara sitta stilla och lyssna på julmusik också. För imorgon är det första advent och hela Stockholm har fått på sig sina julkläder. Det är fint, jag går mest bara runt och ler, och hur kan man göra något annat när det är julgranar överallt? Nä, just det.

En annan sak som var rolig igår var när Max träffade Rufus för första gången och utbrast;

“Åh Allis! Kan du inte skaffa en rolig frisyr och ta med honom på äventyr?”

Det är mycket Tintin just nu, uppenbarligen.

Hej svej

Etiketter:advent, Alba, helg, jul, mat, Max

Det var en gång en kväll bestående av två hemskt fina pojkar som kunde spela saxofon,

en omotiverat glad flicka som inte kunde spela saxofon,

en iphone som egentligen inte borde tillåtas ta bilder… Banan&chokladkaka och te.

Och så en Karin som försvann för snabbt för att få fastna på bild.

Saxofoner är nog ett av de flottaste instrument som finns, speciellt i samband med äldre välklädda herrar. Allra helst ska de stå på kullserstensgatorna där solen lyser men det inte är varmt, för det är bara februari, men man kan tro att det är vår.
Och herren har på sig handskar och basker, och det går förbi ett par som fortfarande har fjärilar i sina magar och spagetti i sina ben. De har tagit av sig sina tumvantar och går med fingrarna slingrade om varandra, för det är ju så mycket varmare än alla vantar i världen.
Herren med saxofonen spelar och himlen är blå och klackarna slår mot kullerstenarna. Pojken tänker att hon nog är den vackraste i hela vida världen, och hon tänker att det här är ett av de där ögonblicken som man måste spara. Till varje pris. För en vis typ av ögonblick finns det mycket få av.
Och så ser de på varandra, och de har fjärilar i magen och hon har tandställning och det har inte han, men herren med saxofonen spelar och kanske ler han också, det vet man inte.
Men det är ett ögonblick. Ett fabruariögonblick.

Jag vet inte riktigt… Jag tror att jag lider av en lättare kärleksabstinens.
Nu ska jag duscha

Etiketter:Ben, bilder, kärlek, Max, musik, sagor, tänk

Jag var på teater nu ikväll med Alba och Max, Beredd! på Boulevardteatern. Den var fin, en liten pjäsen om dödlighet, manlighet och kanske bristfällighet (men det kanske bara är min tolkning) baserad på översatt Jacques Brel.

Den fick mig i alla fall att tänka på ett samtal jag hade med Lovisa häromdagen, vilket i och för sig inte hade någonting med själva föreställningen att göra… Men i alla fall.
Lovisa går dans (min klass är, som de flesta av er redan vet, uppdelad i hälften teaterelever och hälften danselever) och jag ojade mig över att dessa dansare bara dansar och dansar… De dansar i skolan och de dansar jag vet inte hur många timmar utanför skolan. Allt är bara dans, dans, dans.
Lovisa svarade i alla fall:
“Ja Allis, så kanske det är. Men vi slutar i alla fall att dansa ibland, vi sätter oss framför teven och tar en paus. Men ni slutar aldrig att spela teater.”

Jag tänkte inte så mycket på det då, men insåg på något vis nu hur otroligt sant det är.
Vi som har hållt på sen vi var 6 – 7 år, vi som praktiskt taget är uppväxta på scenen, hur skadade är vi inte? Folk kan få för sig att vi är egocentrerade, att det är därför vi kräver så mycket uppmärksamhet. Men det handlar inte om det. Vi är bara så oerhört vana vid att ha en publik.
Frågan är väl om vi någonsin vågar klä av oss våra roller, för även om vi allt som oftast är de allra självsäkraste av människor, så gömmer vi ju oss… Bland andra människor såklart, men kanske för oss själva också?
Är vi någonsin helt nakna? Jag vet inte riktigt. Jag vet inte riktigt om det spelar någon roll heller. Det är bara en tanke.

Etiketter:Alba, konst, Max, människor, tänk, teater

Jag vill ha en leopardkappa!

Först tänkte jag mig en riktigt vräkig en, osmakligt nyrikt äcklig, lite såhär;

Mest för att den skulle passa in så fruktansvärt illa på Södra. Mest för att det vore så oerhört charmigt.

Men sen tänkte jag om… Eller rättare sagt, jag fortsätter att googla runt och snubblar över denna;

Så himla söt! Jag dör, på riktigt… Hade jag den där så skulle jag vara lycklig, för alltid.

Hitta den hos den här lilla damen. Hon ska dö, man får inte både vara så söt och ha så fina kläder.

Annars har det varit en prima dag på alla håll och kanter. Mest för att den har innehållit så himla lite skola. Var först på teater med klassen, och sen gick jag, Max, Alba och Ben och åt lunch. På 44:an. Herre gud… Jag har inte varit på café 44 sen jag tyckte att det var tufft att ha mycket kajal och spikar i öronen.
Inte på ett ganska bra tag alltså.
Men det var inte så läskigt som jag trott, det var till och med ganska avslappnat. Och jag fick sjuk lust att börja använda mina martens igen…

Kort leopardkappa och höga Dr Martens. Allis Lindqvist gillar detta.
Sen är det bara att slänga in en basker och så skulle jag vara fit for fight.

Etiketter:Alba, Ben, fint, kläder, Max, söthet, skor

Fredagen bjöd på mycket fint (om än aningen ostrukturerat) folk, thaimat, bio, Lidingö, och allmänt mys.

Med längre ord så var Jag, Tina, Fanny, Happy, Hjalma, Julian, Julia, Pirre och Sara och såg Prinsessa, en ganska söt men lite fånig film som jag inte orkar berätta mer om just nu. Men ni kan ju alltid kolla mer här om ni är superintresserade.
Efter filmen så hämtade vi Max och begav hos hem till Hjalmar på Lidingö, och där var allting förträffligt bra ända tills solen gick upp och vi somnade på morgonkvisten.

Dock vaknade jag medan vi fortfarande befann oss på den där kvisten, morgonkvisten alltså. Så jag har inte sovit särskilt mycket, så jag är ganska trött.
Men det var en bra kväll, natt och morgon. Ni ska veta att stjärnorna är många fler på Lidingö, det kan man inte tro va. Men så är det.

Och nu sitter jag i mitt vardagsrum och tittar på Touch of pink, en annan hemskt söt och lite fånig film. Eller väldigt fånig till och med. Men man blir glad i magen av den.

Etiketter:Bio, Fanny, film, glad, Happy, Hjalmar, Julia, Julian, Max, människor, pirre, sara, Tina, trött