Jag är så trött så trött, och ändå så kan jag såklart inte sova. Men jag är på tog för trött för att göra något vettigt…
Summan av kardemumman blir ett hemskt frustrerat dvala-tillstånd i min alldeles för varma säng. Ni vet, när man inte kan sova och vet att man måste sova eftersom man annars kommer att vara alldeles utom sig av trötthet nästa dag, men den insikten stressar bara upp än och man kan sova ännu mindre.

Ni får ursäkta att jag skriver så hemskt mycket om sömn, det blir lätt så på vintern när det är mörkt mest hela tiden.
Men det är tråkigt, jag vet. Jag kan skriva om skolan istället om ni vill? Jag kan skriva att idag fick jag tillbaka hela tre stycken prov, ett MVG (historia) och två VG + (kultur historia och referat provet) jag är stolt som tuppen!

Efter skolan hade jag tänkt åka bums hem och städa, det börjar bli öite obehagligt att befinna sig i mitt rum. Men istället, spårade som vi är, beslutade jag och Max oss för att ta en supersnabb fika. Eftersom alla alternativ var stängda traskade vi upp till String där vi möttes av André, Kajsa, Jonna och Sebastian. hemskt trevlig överaskning!
Vi köpte mackor och kaffe och värmde våra halvt ihjälfrusna tår och ringde dessutom viktiga viktiga samtal. Det var bra.

Men städat har jag alltså fortfarande inte gjort. Jag tänker i morgon, jag har över lag stora tankar för i morgon… jag ska nämligen laga engagerad soppa till min älskade familj, och då så kan jag ju passa på att städa också. Så blir det dubbla kvinnlighets-poäng.
funderar på att sno ihop några hallon- muffins när jag ändå är i farten…

För ni vet, jag heter Allis Lindqvist, och det jag gör bäst är att ta mig vatten över huvudet.

Och nu måste hag sova.
Kärlek och fred och andra bra saker i urval!

Idag skulle jag städa. Det gjorde jag inte.

Istället började jag dagen med att äta hemskt mycket frukost på Lidingö tillsammans med Max och Henni, ägg och ost och kaffe och grejer. När det slutade vara morgon så åkte jag hem till mig och duschade först och var sen tvungen att äta lunch; varm macka och mer kaffe. Sen så fastnade jag lite framför datormaskinen…
Sen frös jag så hemskt eftersom jag bara hade min morgonrock på mig (det är nästan så att min morgonrock borde på en egen etikett på den här bloggen, så mycket som jag pratar om den.) så jag la mig under täcket i min säng där det var varmt, och somnade ungefär precis när jag la huvudet på kudden. Ni förstår att jag sov inte så mycket inatt, vilket var dumt. Jag gillar att sova.

Klockan halv sex vaknade jag och klädde slutligen på mig. Och just prick nu i denna sekund befinner jag mig i mitt kök i väntan på att middagen skall serveras.

Vet ni vad jag ska göra sen? När jag har ätit min middag alltså.

Jo ni förstår att då ska jag minsann bege mig till Hammarby sjöstad och hem till Karin. Nej förresten, först ska jag möta Max och Oskar vid Skanstull, sen ska vi bege oss till Hammarby sjöstad. Och där mina vänner, där ska vi boka flygbiljetter och hotell och göra av med alla våra pengar.

För om 7 veckor då är vi i det här landet;

I en stad med en flod och hemskt många broar. Ni kan inte tro hur taggad jag är!

Men städat har jag alltså inte gjort…

Och nu; fisksoppa.

Ja, än en gång; uppdateringen suger. Jag vet. Men ni förstår att det här jullovet är så fint och bra och jag har helt enkelt inte haft tid att slå mig ner framför en dator särskilt många gånger, eller ni vet, prioriteringsproblem liksom.

Men nu sitter jag här i mitt kök och äter pasta carbonara med för mycket ärtor i min ensamhet och har ju faktiskt all tid i världen.
Och då kommer jag såklart inte på någonting att säga…

Jag kan säga att jag ska på teater ikväll och att det är bra.

Jag kan säga att jag sover på tok för lite nu för tiden och det är dumt.

Jag kan säga att 2009 tar slut om två dagar och det är läskigt. Och lite kul.

Jag kan säga att jag har tittat klart på hela True Blood nu och funderar på att se alltihop igen.

Jag kan säga att jag hatar mellandagsrean.

Jag kan säga att den här låten har jag lyssnat på flest gånger 2009, jag vet inte riktigt om det är bra… Men Fanny kan känna sig hedrad.

Jag kan säga att jag har slutat spela farmville.

Jag kan säga att Stockholm är jävligt kallt och det är irriterande.

Jag kan säga att Max tappade bort sin mobil härom kvällen och nu bara har mitt nummer, vilket jag tycker är kul (fast det där är inte sant längre. Min onda plan misslyckades)

Jag kan säga att jag inte alls kan komma fram till hurvida ärtor egentligen är en grönsak. Överskattat är det hur som helst, med ärtor alltså.

Och titta! Nu har jag uppslag till hela 10 blogginlägg, som jag verkligen inte orkar skriva.

Jag går och duschar istället. Puss

Ja nu var det ju kanske så att allt blev så hemskt stressigt till kvällen, medan vi försökte baka tårta, byta om och laga mat samtidigt glömde jag ju alldeles bort att hala fram kameran… Illa Allis! Mycket illa.

Men misströsta inte, för jag har nämligen stulit en bild av Linnea

Extremt glad var jag tydligen… Och Max såg ut som en skurk från Tintin, notera även att det ser ut som om hans huvud har vuxit ut från min axel.

Men det var en rolig kväll, så det var väl bra att jag såg så glad ut.

Den avslutades även på bästa vis med att Max och Alba följde med mig hem och åt nattamat, det finns ingenting bättre än nattamat. Sen snackade vi skit hela natten och sov slutligen som små barn.

Lördagsmorgonen har också varit av bästa slag. Max lagade eminenta fattiga riddare till mig (Alba lämnade oss åt vårt öde i ottan) och förmiddagen ägnades åt att göra absolut ingenting, som det sig bör om lördagarna helt enkelt.

Och nu har Max åt till Lidingö och jag funderar på om man kanske borde duscha och börja om. Men å andra sidan, man kan ju lika gärna bara sitta stilla och lyssna på julmusik också. För imorgon är det första advent och hela Stockholm har fått på sig sina julkläder. Det är fint, jag går mest bara runt och ler, och hur kan man göra något annat när det är julgranar överallt? Nä, just det.

En annan sak som var rolig igår var när Max träffade Rufus för första gången och utbrast;

“Åh Allis! Kan du inte skaffa en rolig frisyr och ta med honom på äventyr?”

Det är mycket Tintin just nu, uppenbarligen.

Hej svej

Jamen det ska ni tänka på om ni känner er lite deppiga nu i dessa mörka hösttider:
Ät mer ister!

Nu ska jag gå till skolan.

Jag har en ny plan.
Den går ut på att ta fram den gamla hederliga hemmafrun i mig. Det började igår med spontana muffins och ett blommigt förkläde.
Idag tog jag det ett steg längre genom att laga champinjonsoppa och bruschetta till min kära familj efter ett recept från Sandra Beijer aka niotillfem. Det är en himla trevlig blogg förresten, för er som inte redan läser den.

Hur som helst var det, om jag tillåts säga det själv, den godaste soppa jag har ätit på år och dagar.

En sån människa ska jag bli i alla fall, en sån som lagar mat och är glad och snäll och gör andra människor glada och snälla. En sån med rosiga kinder och lysögon.
Det vore fint.

Nu ska jag duscha.

Man vet att det snart är vinter när man alltid har mandarinsmak i munnen och den enda tanke som snurrar runt i huvudet är hurvida det här egentligen är en elefant eller en snopp?

Svaret brukar variera beroende på humör…

Annars har jag precis återhämtat mig efter fyra timmars intensivt pluggande. Mot slutet grät jag ner i historiaboken, på allvar, tårar. Bajskorv vad töntig jag är…
Konstigt nog återhämtade jag mig radikalt efter att jag hade fått middag.

Jaja, det blir plugg imorgon också, och gråt och tandagnislan… Och sen superprov på onsdag, tack gode gud att det blir lov sen. Annars skulle jag antagligen dö.
Och det vill vi ju inte.

Nu ska jag sova.

Jag är verkligen inte hungrig. Jag är snarare motsatsen till hungrig. Mätt.
Ändå sitter jag här och tvingar mig själv, mer eller mindre med våld, att äta pastapesto. För jag vet ju att om jag inte äter middag nu så kommer jag aldrig att orka gå på teater, jag kommer istället att bli trött och sur och elak. Och ingen tycker om mig när jag är trött och sur och elak, allra minst jag själv.
Men jag hatar att äta när jag är mätt. Det är det absolut äckligaste som finns, i hela världen

Jag hatar att vara ett sånt här blodsockerfallsbarn.
Tänk vad trevligt det vore att kunna skita i att äta när man är proppmätt och istället äta några timmar senare, i det här fallet när jag skulle komma hem från teatern, och komma undan med att bara vara lite extra hungrig. Hungrig kan jag nämligen vara, det är helt okej så länge jag får äta förr eller senare, det är de här förbannade ångest-agro-hulk-bernypålsson-attackerna som jag har problem med. Att förlora all tro på livet bara för att man har glömt att äta mellis. Ni förstår inte hur handikappande det är.

I alla fall så sitter jag alltså här och pressar ner spagetti i min redan proppfulla mage. Ska nämligen kila iväg och titta på Shopping and fucking på stadsteatern. Det är det som är bra med att gå teater förstår ni, man får gratis teaterbiljetter, och det tycker vi ju om.

Och nu känns det som om jag har mat från tårna till öronen. Jag hatar att vara så här mätt. Det är äckligt, speciellt när man har så kass matsmältning som jag. Maten lägger sig ju liksom bara i magen, och så ligger den där… Och ruttnar. Så jävla mysigt säger jag bara. Så jävla mysigt.

Aja, nu ska jag åka. Ni får update både om pjäsen och magen när jag kommer hem.
Puss på er

Jag lyssnar på Olle Ljungström och kokar soppa. Det är ganska trevligt, speciellt som jag har på mig mina bagarebyxor, men dem blir allting ganska trevligt.
Lite ensamt dock… Min familj, som jag hade tänkt skulle äta min soppa, är nämligen försvunnen. Och det är ju inte så kul, att koka soppa åt försvunna människor. Fast jag har en prima nästan-solnedgång utanför balkongen, och det är ju bra. Sen har jag en jävla massa plugg också, det är lite mindre kul.

Och nu kom större delen av familjen hem. Så nu ska jag äta. Japp… Hej svej

Igår lämnade jag Eriksdalsskolan bakom mig för sista gången. Någonsin. Efter fem år och en sommar är den äntligen slut. Jag var närmast lyrisk när Peter hade sagt “Tack för idag!” och vi bytt om gått ut ur skolportarna.
Jag började på Eriksdal när jag var elva, hade förfärligt konstiga kläder på mig och började i klass 5D. Och sen dess har jag ju gått dit varenda dag. Varje vardagsmorgon har jag satt mig på tunnelbanan, åkt till Skanstull, tagit trean eller fyran till Rosenlund för att sedan traska in i denna gula tegelbyggnad. Men nu är det slut!
Nu tänker ni kanske lite förvirrat att jag ju faktiskt ska filma i två veckor till… Och det ska jag ju, men dessa två veckor kommer att spenderas i en studio i Orminge. Det gör ingenting att Orminge ligger dubbelt så långt bort som Eriksdal, det är helt okej. Och nej, det är inte alls så att det har varit fruktansvärt hemskt i skolan, allt som oftast har det varit riktigt bra, speciellt de här senaste veckorna av filmande. Men det känns ändå så fantastiskt bra att slippa den. För nu är det som om grundskolan faktiskt äntligen är slut, på riktigt. Även fast jag slutade i juni, det har ju liksom inte kännts riktigt på riktigt när jag ändå har varit tvungen att åka dit varenda dag hela sommaren. Nu är det på riktigt. Nästa gång jag måste åka till en skola så kommer det att vara till Södra jag åker. Det känns så bra, så väldigt väldigt bra.

Annars så hade jag en mycket fin kväll igår. Jag, Tina och Fanny lekte rikemansbarn och åt på resturang. Det känns så bra tat ha så mycket pengar att man kan köpa den allra dyraste efterrätten utan att dö av ångest.
Vi åt i alla fall på Primo Ciao Ciao på Hantverkargatan, det råkar nämligen vara så att de både har den allra godaste pizzan i hela världen, och den gulligaste servitrisen i, ja universum ungefär.
Vi satt på utesververingen inlindade i tusen filtar tills de stängde och det kändes lite som om vi var med i ett sex and the city-avsnitt. Pratade om allt och ingenting och skrattade tills vi grät, ungefär så.
Jag tycker väldigt mycket om de där två. Finare flickor får man leta länge efter. Det ska ni veta.

Hej hopp, jag sitter här i mitt kök och äter snabbnudlar i väntan på att Freja ska pallra sig hit. Känner mig annars saggigast i stan, men orkar inte duscha, så jag antar att jag får skylla mig själv.
Gårdagskvällen var en av de bästa kvällar på mycket länge, det var kräftskiva/poolparty hemma hos Julia i Bromma. Otroligt värt. Och jag orkar verkligen inte skriva något ordentligt, det blir bara skit när jag försöker, och skit vill ni ju inte läsa.
Nej, har man inga bra ord så är det ingen vits med att skriva några ord alls, kanske får ni en bättre update senare, när orden har kommit tillbaka.

Så länge får ni läsa sonnet nr 18, för den har nämligen alla de bra orden.

Shall I compare thee to a summer’s day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer’s lease hath all too short a date;
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm’d;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature’s changing course untrimm’d;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow’st;
Nor shall Death brag thou wander’st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow’st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Kom nämligen att tänka på den igår, den är fin, väldigt fin till och med. Jag lärde mig den utantill när jag var tolv, och sen dess sitter den liksom där. Och ibland, när jag behöver lite bra ord så tittar den fram. Och det är bra, att det finns bra ord alltså.

Och nu flummar jag ut i kanterna, så jag återgår till mina nudlar och återkommer. Senare. Hejsvej

Hej hopp, nu sitter jag på jobbet och väntar på att någon ska säga “tystnad för repetition” inte för att det är någon allt för stor brådska, jag sitter gärna här och gör ingenting medan alla stressade människor springer runt och gör hur mycket saker som helst. Det är det som är så bra med att vara skådespelare, man gör så himla lite, innan kameran sätts igång alltså.
Fast idag så ska jag mest bara sitta och äta (vi filmar i matsalen, det är inte så att de bara har placerat mig i ett rum och sagt “du är ju inte med så mycket i den här scenen, så du får sitta här och äta istället” varför de nu skulle säga det… Jag är trött), så jag kommer väl inte göra så mycket framför kameran heller, men det är rätt lungt.
Det blir en slapp dag för Lindqvist. Men hon trivs, det är nämligen bra att ha såna dagar då och då också.
Och nu ska vi filma så iphonen måste bort, Mira har nämligen ingen iphone, stackars sate.

God kväll små vänner!
Igår gav jag och Freja oss ut på stadens gator för att fira att min plånbok hade svällt upp. En mycket trevlig tur där jag på Rizzo hittade dessa skönheter

Så himla fina! Och jag som verkligen har letat efter ett par högklackade sommarskor då alla mina klackar är anpassade för betydligt kallare klimat (senast jag hade mycket pengar). Som grädden på moset hade de dessutom kostat 1200 riksdaler men var på superduper-rea och kostade, paus för trummvirvel, 350 kronor. Det är i sånna lägen man tackar Gud för att han kom på sommar-rean.

Idag har jag och mina allra bästa fiskar i hela havet, även kallade Freja och Thorgny varit och sätt Ice Age 3D, en riktig toppenfilm må jag säga, dinosaurier i 3D, bättre än så blir det ju bara inte. Och 3D-glasögon på köpet, vilket kap! Eller inte när mina kära vänner envisas med att ha på sig glasögonen hela tunnelbaneresan… Men men. Nu har jag dessutom släppt iväg dem till vivo för att köpa mat, väntar med skräckblandad förtjusning på vad de kommer att komma hem med.

Jaha, här hade man tänkt att man skulle få komma hem till en kärleksfull familj efter en hård dags arbete.
Icke. Kom hem vid 20 över åtta (jobbade hur länge som helst) och möttes av Love, hans flickvän och kompis och min hund som lyckats låsa sig ute, klantigt värre tänkte jag, tur att han har en så gullig syster som kan släppa in honom när han är så dum.
Han ville dock inte alls bli insläppt, för han skulle någonstans och hunden hade sprungit ut och han hade inga nycklar.
“Vad bra att du kom, du kan gå in med Rufus!” sa han “han råkade dock äta upp din mat… så det finns ingen mat, tyvärr. Hej då!”
Fyfan… Och pappa är ute med sina tuffa kompisar och jag är ensam och har ingen mat. Sugit värre.

Så nu blir det varma mackor och ensamdepp.

Anton, chockladpudding och Paris je´t aime. Mycket mer behövs inte.

Jag saknar Paris…

Idag när jag vaknade möttes jag av detta som trillat ner i min brevlåda;

Fina vykortet från fina tejen som är i fina Nice. Medan jag är i fula regnstockholm… Saknar henne mycket mycket ska ni veta. Henni, kom hem!

Annars så hade jag pizzakväl med Thorgny igår, mycket bra. Ha, förutom att herr Arwidson inte är man nog att äta upp en hel pizza, vekling säger jag bara, vekling. Jag däremot, jag kan äta en hel pizza, jag kan äta en hel pizza till och med när jag har stenmage!
Och det var ju verkligen jättekul för mig, men inte så kul för min stenmage som nu är värre än någonsin. HATA.

Och nu så ska jag väl egentligen åka iväg och arbeta (fastän Thorgny säger att mitt arbete inte är ett riktigt arbete… Men det spilerillar, för man kan hur som helst inte lita på någon som inte ens kan äta en hel pizza. Jag blir grovt fascinerad när jag kan äta mer än folk, som ni kanske märker.) så jag ska ut i regnet nu… Ut i det kalla blöta regnet med min begynnande förkylning. Jag kommer att dö.

Hej hopp

Hej hej, jag sitter här och äter ägg med för mycket salt, skinkmacka och kaffe.
Känner mig som en skogshuggare, rent frukostmässigt alltså. Förutom det så finns det inte mycket skogshuggare här inte, bara begynnande mens-ilska… Därför planerar jag att snarast ta mig ut ur lägenheten, så att jag inte är en fara för någon i min familj.
Istället släpper vi ut Hulken på stadens gator i jakt på en väska, och helvete om hon inte hittar någon.

Jag ser en portfölj framför mig, fast med axelband, och inte så seriös, mer skolpojke-aktig… Och så får den inte vara allt för stor heller, men tillräckligt stor för att rymma A4-papper.
Är det verkligen för mycket att fråga efter?

Nej man tycker inte det va.

Annars så håller jag på och lyssnar sönder Regina Spektors nya skiva Far för att se om det är en riktig vän eller inte. Och jag blir så glad så glad, för den är så bra och den är framförallt lika bra som allt annat hon har gjort… Och det gör mig alltså så glad. Framförallt Blue Lips och Laughing with är superfina.

Men nu ska jag klä på mig. Pussar

Det är alldeles för varmt för att skriva givande blogginlägg.
Tråkigt för er säger jag bara… Men solen har sugit ut all min hjärnkapacitet och jag kan dessvärre inte forma meningar. Alltså meningar som någon får ut någonting av att läsa.

Jag kan skriva om hur mycket jag stör mig på toaletter med lågenergilampor. Ni vet såna där lampor som aldrig riktigt börjar lysa, så att man får sitta där och kissa i halvmörker, och sen när man ska tvätta händerna då bestämmer lampjäveln sig för att börja lysa ordenkligt. Som ett hån “hähähähähääää såhär bra kan jag lysa, men det tänker jag inte göra förren du redan är färdig hähähähahahahhehehehe” Tasklampor. Bajslampor.

Större saker än så orkar min hjärna minsann inte bearbeta.
Så tyvärr får ni inte höra om den fräcka presskonferensen jag var på idag med Tusen gånger starkare. Fast ni missar nog inte så mycket, för så himla spännande var det inte. Men man fick gratis mat, och det tycker vi ju om! Det älskar vi ju faktiskt, gratis mat är bäst.

Kanske kommer det intelligentare inlägg till kvällen, när värmen har lagt sig. Eller så gör det inte det… Jag låter er leva i ovisshet mina kära små läsare, som jag förresten måste passa på att säga att jag tycker hemskt mycket om!
Ni ska veta det att jag är närmast rörd över att ni orkar ta er in på denna ganska ointressanta lilla blogg. Speciellt ni som troget kommer hit även nu när det är sommar och sol, jag blir mycket glad, det ska ni veta, mycket mycket glad.
Nästan gladare än vad jag blir över gratis mat.

Japp, det var en mycket fin dag igår!

Vi hängde på Långholmen från två – tretiden till nio. Då var nämligen pankakorna slut och vi var hungriga, så vi traskade upp till Hornstull och köpte pizza.
Efter ett tag så åkte vi hem till mig och satte oss på balkongen och åt lantchips.

Och nu lät det som om hela dagen bara krätsade runt mat… Men det är väl så det är.
Fin dag i alla fall, mycket fin.

Det är roligt när det plötsligt blir varmt och all prydhet försvinner ur världen. Och det gillar vi ju, för ju mindre kläder desto bättre.

Och nu ska jag ducha. Tjingtjong

Hejsan hoppsan små vänner!
Jag sitter här i mitt kök och tittar på Henni som gör pankakor (jag kan nämligen inte göra pankakor… Det blir mer röra, så det blir Hennpenn som får stå vid spisen). Så snart som pankakorna är klara så ska vi dra oss ut i solen och bada, anatgligen så blir det långholmen, så om ni skulle råka ha vägarna förbi där så kan ni ju komma och säga hej.

Jag är så himla glad att det både är varmt och helg, det känns som om man allt som oftast bara får det ena… Men nu är det typ 30 grader och jag är ledig och allt är helt enkelt bara allmänt skitbra.
Dessutom har jag långhelg, så jag börjar inte jobba igen fören på tisdag. Jag är glad, riktigt glad, asglad kanske till och med.

Och nu är pankisarna nästan klara, så puss på er bebisar

Photo booth är bäst, alltid.