Idag tänkte jag först äta frukost

Sen borde jag börja städa mitt rum, det börjar bli nästan outhärdligt äckligt nu…

Sen tänkte jag gå ut i den återkomna sommaren

Antagligen beger jag mig till Hornstull och går på loppis

Sen går jag nog hem och äter middag

Sen ska jag möta upp flickor som jag tycker om

Och gå och se Sex and the city 2!

Sen tänkte jag sova

Och sen så kommer den här dagen att vara slut.

Etiketter:bilder, Bio, köpt, mat, människor

Vaknat hemma hos André efter en förträfflig kväll i Humlegården med fint folk och på tok för lite sömn.

Ätit sissådär en halv liter glass med Freja.

Tagit en liten oskyldig tupplur för att sedan vakna klockan halvåtta i enorm förvirring

Ätit soppa i mitt mörka ensamma kök och tänkt att det nog är så mitt liv kommer att se ut när jag blir stor (tyckt ganska synd om mig själv)

Funderat på om det är okej att gå och lägga sig klockan nio…

Kommit fram till att mina bröder nog kommer att tycka att jag är en tönt då.

Beslutat mig för att koka te och titta på Fight club istället, och om jag bara skulle råka somna framför den så är det ju faktiskt inte mitt fel…

Insett att det är alldeles för jobbigt att gå till köket, valt bort teet.

Spårat liv, spårad tjej.

Etiketter:André, Freja, mat, sömn

Jaha. Man kommer hem, tänker “Ja nu ska jag umgås med min gose-familj eftersom jag inte kommer att se dem imorron.” Sicken härlig dotter man är, tycker man.
Men vad möts man av om inte hela den manliga delen av familjen som ska på fotboll “Nä det finns ingen mat… Men om du gör man så kan du ju göra till Lena också! Hejdå!”
Modern jobbar och ensam sitter man i sitt kök och lagar carbonara.

Fast det är okej, för det är vår ute och jag har fått fräknar på min näsa. Tack Gud för långluncher. Inte en chans i världen att jag skulle överleva dessa dagar om det inte var för tvåtimmarsraster på Södras skolgård. Tvåtimmarsraster som egentligen kanske borde ägnas åt plugg…
Men ärligt talat, det finns inte mycket logik i verkligheten, men om det är någonting jag vet så är det att det att det viktigaste är att vara glad. Annars klarar man sig inte. Det är viktigare att sitta i solen med fina klassen och låta bortglömda fräknar titta fram. Och kanske ångrar jag det om ett par år, men då tar jag det då. Och saker och ting löser sig hur som helst alltid, speciellt när det är vår. För ni vet, bra saker händer bra människor. Och jag tror att nästan alla människor är bra människor, så det fixar sig! Jag hänvisar till min nya livsfilosofi, ett citat jag snubblade över för ett tag sedan

Och så avslutar jag det här nästan överdrivet optimistiska blogginlägget med att citera min hemskt fina vän Alma: “Men Allis! Har du läst ut den där Seans lilla röda?”

Det var kul.

Puss på er.

Etiketter:Alma, citat, familj, glad, mat, skola, vår

Koloskopin kan ha varit det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Har inte riktigt bestämt mig än. Tillbaka till den snart.

Innan själva undersökningen gick jag bara omkring hemma i någon sorts märklig dimma, bajsade neon gult vatten (som bubblade och fräste) och förstod inte om jag sov eller var vaken. Himla obehagligt. Var inte riktigt beredd på det. Tänkte att jag skulle bajsa ut allt tarminnehåll, få lite blodsockerfall (eftersom jag inte fick äta på 27 timmar).
Fast sen kom André hit och gjorde mig sällskap, det var bra. Blev ganska mycket gladare och fick något sorts grepp om verkligheten. Så det kanske inte var så jävla farligt ändå.

Sen traskade alltså jag och min kära mor till Sabbatsbergs sjukhus.

30årig läkare med hål i örat som hette Perjohan utan varken bindestreck eller mellanrum. Men han var snäll. Han hade en liten sjuksköterska som hette Maud som också var snäll och klappade mig på pannan och gav mig en påse ifall jag skulle behöva kräkas. Men kräktes gjorde jag minsann inte! Fastän jag fick över en meter slang upp i tarmsystemet, över en meter slang med en liten kamera… Och naturligtvis fanns det en liten teve bredvid britsen. Japp, jag har sett tre av mina tarmar bli filmade, live. Och om det inte hade gjort så helvetiskt ont så hade det kanske varit lite spännande.

Ska be att få filmen och sen kan jag ha med den i filmen om mitt liv. Det vore fräckt. Gud vad den skulle sälja…

När jag kom hem så åt jag mackor och glass, satte mig framför Vänner, somnade och sov till klockan kvart över fem. Vaknade, hade ont i huvudet och tyckte mycket synd om mig själv.

Och nu sitter jag slutligen i min säng, är vansinnigt pretentiös och lyssnar på Jacques Brel.

Slutet gott, allting gott

Etiketter:André, äckligt, bajs, doktor, magen, mat

Dålig uppdatering ja. Men det är ju lov. Det blir så då. Det får ni ha överseende med.

Kom hem till huvudstaden igår i alla fall, och det var vår och jag blev så glad i hela mig.
Finaste Henni och Mathilda kom hem till mig och vi lagade potatissallad. Fast nu ljög jag allt, för det var allt Henni som stod för husmorskonsterna. I alla fall så blev det hemskt gott och det kom fint folk och åt med oss. Min lägenhet är ju så himla stor att den helt enkelt måste fyllas med människor man tycker om för att det ska fungera.

Imorse vaknade jag av att det var alldeles för kallt. Någon (även kallad André) hade tänkt att det var en bra idé att sova med öppet fönster och någon annan (även kallad Farbror Nederbörd) hade tänkt att det var en bra idé att låta det bli vinter sådär på morgonkvisten. Alltså var det snö på hela fönsterbrädan. Men det gjorde inte så mycket.

Och slutligen har den här kvällen spenderats hemma hos Oskar med bästis-kvalitetstid, alltså dåliga ordvitsar, allmän update och äckligt godis. Vansinnigt välbehövligt.

Och nu sitter jag hemma i min säng och är stolt över att jag ska få tid att sova inatt.

Slutligen så kommer Max hem från Paris imorron. Det är bra. För jag tycker inte alls om när han är i Frankrike och har sig. Stockholm blir så mycket tråkigare utan honom förstår ni.

Etiketter:fint, glad, mat, människor, Stockholm, Vänner

Jag är på landet. Det är vinter här. Jag gillar sådär mycket.

Solen tittar i och för sig fram lite då och då, och jag får dåligt samvete för att jag inte är utomhus. Så jag sätter på mig alla mina varmkläder och går ut. Så fort jag stänger dörren bakom mig så försvinner solen. Jag går in igen, placerar datorn i knät och så är solen tillbaka utanför fönstret. Och så fortsätter det. Det är ju alldeles som om gud inte vill att jag ska få några fina fräknar… Eller så är det för att det är långfredagen, det här får helt enkelt vara mitt lidande. Det och att snabbkaffe är det äckligaste som finns.

Annars så roar jag mig med att små(lögn stor)äta och leka med google translate. Så vansinnigt spårat är mitt liv. Och i Stockholm har alla superkul och kommer att glömma bort mig. Jag kommer att bli den tjocka tjejen utan kompisar. Eller en толстая без друзей. Titta, roligt, ryska. Fest. Fast om man överätter tillbaka det så blir det fettri vänner… Inte lika kul. Goggle translate är så lurigt.

Men imorron är det påskafton och då ska jag få present. Och presenter tycker jag om. Godis ska jag också få. Och mat. Mitt enda glädjeämne, föda och gåvor.

Nu ska jag spela the sims 3.

Glöm inte att tänka lite på Jesus nu. Han dör nämligen om två timmar och 20 minuter.

Puss hej

Etiketter:Jesus, landet, mat, Norberg, påsk, snö, vinter

Jag sitter här och tänker (ljuge, du sitter och borde lära dig att kvadratkomlettera. För du har matte B prov imorron. Dålig människa!) på det här med att Södra Latin skulle vara skolan där alla får anorexi och tar livet av sig. En ganska spridd fördom, som i och för sig har blivit bekräftad ett par gånger… Jättehemskt, jättesorgligt, jävligt onödigt. Men å andra sidan så tror jag inte att Södra kan vara så otroligt mycket värre än andra gymnasium, vilket nästan är ännu hemskare, i och för sig. Fast jag ska inte vara seriös och jobbig och prata om Stockholms ungdomars psykiska hälsa just nu, det sparar vi till en annan dag.

Det jag satt och tänkte på är varför det inte går fler tjockisar på Södra? Seriöst, vi har plugg jämt, vi småäter konstant och vi kan aldrig sova ordentligt. Just nu sitter jag till exempel och pressar i mig chips för att fylla hålet inom mig, som för länge sedan borde ha fyllts av kunskapen om hur man löser andragradsekvationer.

Det är märkligt.

Mitt enda svar på den här gåtan är de förjävliga trapporna som man tvingas springa upp och ner för dagarna i ända.

Där, kära vänner, har ni Södra Latin-dieten, lunch utan någon som helst näring, oändliga mängder bullar, floder av svart kaffe och så ett jävla springande upp och ner för mördartrappor.

Jag är så smart. Önskar bara att jag var smart gällande matte också… Men men, man kan inte få allt.

Etiketter:ätstörningar, mat, plugg, Södra Latin, utseende

Hej svej.

Här sitter jag och dricker kaffe i min kräkfärgade morgonrock och förstår inte riktigt hur klockan har lyckats bli kvart i fem. Vad hände? Fast det är okej, för världen tror att det är vår så solen skiner ändå. Och vet ni vad? Jo när jag var ute med Rufus för sissådär två timmar sedan så hade de sopat trottoaren, den var alldeles torr och slät och man halkade inte alls. Och jag tänkte “Tänk va! Den smälter i år också. Det kunde man inte tro.”

Igår var allting mycket bra förresten. Kvällen började med förträfflig middag hemma hos Karin (jajamensan det var jag som lagade maten) med fint folk och ljus och grejer.

När klockan blev tio över nio så satte jag, Alba, Max och Oskar på oss våra skor och begav oss till Tallkrogen. En plats i universum som jag aldrig besökt förut, varit övertygad om låg på pendeltågsavstånd och blev alldeles lyrisk när jag insåg att det bara tog 11 minuter från Skansktull. Jag måste vidga min världsbild.

I alla fall så var det så att Natasja hade bakat hundra cupcakes och bjöd på cocktailparty av bästa slag. Lite tråkigt bara att min mage inte tillåter mig att äta några cupcakes… Nästan ännu tråkigare att jag framåt småtimmarna valda att ignorera detta. Stackars magen, förlåt. Eller alltså, det var ju jag som blev lidande så det går väl på ett ut. Och det var dessutom fanimig nästan värt det.

Slutligen hade alla åkt sin väg utom jag, Natsasja, André, Malin och Max och det blev sovdags. Sovandet gick dock sådär, och jag är trött.

Och nu är klockan fem över fem och jag ska klä på mig och ta en promenix med Oskar och hunden.

På återseende

Etiketter:fint, helg, kalas, mat, människor

Vet ni vad som är en dum idé?

Jo att först ha världens intensivaste vecka och sen välja att testa att först äta gluten i två dagar och sen laktos i en. Ni vill inte se min mage nu… Jag har aldrig någonsin sett den såhär svullen (och jag har sett den jävligt svullen). Mitt midjemått måste på allvar ha ökat med minst en decimeter.
Det är sjukt! Det är läskigt och det är verkligen inte okej. Så nästa vecka bär det av till doktorn, den riktiga doktorn alltså inte självdiagnostisera på internet.

Nu ska jag maila min röst och rörelse-lärare sen duscha och slutligen True Blood.

Spårad kväll, spårad tjej.

Etiketter:doktor, magen, mat, sjuk

Allis tar hand om sina husmoderliga plikter och vi tar hand om våra – chilla galet. Max vill lyssna på fransk musik (det sitter i hans gener) jag ba eh nej? Keisha! Det är spelas på radio = det är inne och vad vill jag vara om inte inne och följa med strömmen.

Allis öppnar en burk kokosmjölk, Max säger “is it what i think it will be?” och oh yes it is, Allis hon vet vad som går hem grönsaksakssoppa med gröna saker och morot zåhklart. Vi är buzhlighan (minus en). Max är ganska svart och svår. Dä ä inte ja. Men jag har ganska mycket smycken. Vi tackar för oss.

Etiketter:buzhligan, Henni, mat, Max

God morgon vänner!

Idag kör vi heroin chic med en persikofärgad twist

Eller: Jag ska plugga idag och tänker därför inte klä på mig förrän det blir kväll.

Ni får välja själva.

Just nu sitter jag här och äter lunch. Min standardlunch för dagar då jag inte orkar äta låtsasmat, men heller inte är allt för engagerad. Vill ni veta hur man gör? Ja det vill ni!

Man tar lök, helt enkelt den lök man har hemma, idag blev det gul lök och purjolök, och fräser i stekpannan.
Sen har man i olika grönsaker som gör sig bra när de steks (jag tog broccoli) och om man vill och hittar något bra kött (jag hittade en grillad kyckling).
Man steker alltihop och har i en buljongtärning och en sked dijonsenap också. Sen slänger man i redan kokat ris i pannan och häller på soja och så får det gosas ihop.

Det går superfort och ser vansinnigt svårt ut. Dagens husmorstips.

Nu ska jag plugga…

Etiketter:helg, mat, plugg, recept

Hej svej!

Jag tänkte vara lite härligt husmoderlig och dela med mig av supersoppan som jag improviserade ihop i lördags.
Dessvärre har ju min kamera kapitulerat och därför blir det inga fräcka bilder… Men ni får helt enkelt föreställa er.

Okej. Du behöver;

Två burkar cocosmjölk
Ett par gröna paprikor
Broccoli
Purjulök
Gul lök
Vitlök
En burk med bambuskott
Grönsaksbuljong
Chili
Spiskummin
Salt
Paprikapulver
Olja

1. Hacka purjolök, gul lök, brocooli och paprika (passa på att öppna alla brukarna också, bara för att vara förberedd.)

2. Fräs löken i olja

3. Släng i brocooli och paprika och buljong.

4. I med bambuskott och soya. Mycket soya. Eller lagom.

5. Nu ryker och fräser och bubblar det. Häll i cocosmjölken och kryddorna. Och lite vatten om du vill.

6. Låt det koka.

Och om du vill så kan du koka ris också och ha i, om man vill. Det hela tar väl sissådär tjugo minuter.

Hej och välkomna till Allis nya 40+ blogg!

Etiketter:mat, recept, vuxen-poäng

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

Etiketter:Födelsedag, helg, kalas, mat, plugg, vinter

Jag tänkte att man skulle kunna skriva en lista på saker som underlättar tillvaron när allting är såhär kallt och besvärligt. Saker som gör än, eller i alla fall mig, lite gladare. Så att jag ska komma ihåg dem… Jag glömmer så lätt att allting inte alls bara är jobbigt, utan att ganska mycket är rätt så bra.

Så, kanske inte så mycket för er skull som för min

Laga soppor

Så många som möjligt så ofta som möjligt. Idag så lagade jag till exempel den här supertomatsoppan, dock la jag till solrosfrön, koriander, basilika och lite kanel (när jag blir en misslyckad skådespelare med ett matlagningsprogram på tv400 och folk frågar  hur jag gör det, så kommer svaret alltid att vara kanel, jag har det i allt.) sen bjuder du någon som du tycker om också så blir det ännu bättre.

Läs böcker som får dig att tänka på något annat.

För tillfället läser jag den här;

Fågeln som vrider upp världen  av Haruki Murakami (samma författar som skrev Norwegian wood). Jag började egentligen att läsa den i Egypten men valde istället att läsa om Norwegian wood (vilka förhoppningar ni får nu va?), i alla fall asocierar jag nu hela känslan i boken med Egypten, och värmen och det är allmänt bra.

Temafester.

Jag behöver väl inte säga så mycket mer? Förutom att ge en eloge till Oskar, Lovi och Ester som firar sina födelsedagar på lördag med det eminenta temat ist, alltså ord som slutar på ist. Fiffigt där! Jag är just nu i full färd med att försöka övertala någon att klä ut sig till Allis Lindqvist men det går sådär…

Res bort.

Idag är det prick en månad till Budapest (en stad som enligt myten ser ut ungefär såhär)! Jag är taggad till tusen, mer än tusen till och med. Men om man nu inte har råd eller tid att åka till Budapest, eller Berlin eller London eller Paris… så kan man ju alltid bara åka till Värmdö eller så, då behöver du bara ett sl kort! Att det inte är särskilt kul på Värmdö spelar inte så stor roll. Hagaparken kan man åka till också! Det är långt bort, och fint med snön dessutom.

Lyssna på Kings of convenience.

Bara för att de är lite som gjorda för februaridagar när man inte riktigt orkar vara med.

Tänk inte så jävla mycket.

Jag vet att det låter klyschigt och så, men ärligt talat, kan vi inte bara försöka leva i nuet? Det räcker väl med att tänka på att man har hemskt fina vänner och att flytande honung är godare än sån där som man måste gräva i. Allt annat löser sig ju så småningom, det är ingen vits att stressa upp sig! Det är så mycket smidigare att skratta sig igenom vintern, ellerhur? Jag tror dessutom att den kommer att gå över fortare då.

Sov.

Här ligger vi minsann i sängen klockan nio! (Och så håller vi tummarna för att ingen orkar kolla när det här inlägget är publicerat…) Jag lovar att man blir lyckligare. Och klokare, jag kommer aldrig på så många smarta saker som när jag sover.

Lär dig vicka på alla tår var och en för sig.

Japp, jag kan vicka på storton, tån bredvid stortån och lilltån, utan att några andra tår rör på sig.
Jag har visst ett liv…

Till sist hade jag tänkt säga: Fall i kärlek -

- men sen kom jag på att det är ju så himla läskigt så det vet jag inte om jag ska uppmuntra er till. Men det är ju fint också, så om ni nu är riktigt modiga så känns det ju som ett riktigt vilt sätt att lysa upp vintern på…
Jag tror att det vore bra om man var riktigt modig.

Jag ska sova nu. God natt.

Etiketter:böcker, bilder, kalas, kärlek, livet, mat, musik, recept, vinter

I morgon slutar jag att vara sjuk. Det är inte roligt.

Fast idag kom Freja och höll mig sällskap i min sjukhet (= tittade på amerikanska teveserier). Max svängde också förbi en mycket liten stund och åt upp all min mat.

Jag har inte så många ord att skriva. Är trött, lite småsur. Känns dumt att ens försöka.

Istället ska jag ägna mig åt 50 andra ord, nämligen mina engelska-glosor. Yey! Fest!

Men i morgon är det i alla fall fredag.

Puss

Etiketter:Freja, mat, Max, plugg, sjuk

Okej! Nu tittar vi på när Allis lagar mat med roligt namn; Tom Ka Gai.

Taggad tjej, ful pose, tjusigt förkläde.

Allt det här behöver man!

Kycklingfiléer – jag hade fyra stycken, men det beror ju på hur mycket du råkar tycka om kyckling.
Champinjoner – många.
Kokosmjölk – jag tog två burkar, tar du en burk så får du mindre soppa, tar du tre så får du mer.
Lime – jag hade då en, som ni ser.
Ingefära – ungefär en sån där knöl.
kycklingbuljong – jag festade till det med två tärningar.
socker – sissådär en matsked
salt – en nypa.

Chili är bra att ha också, och jasminris!

Först så kokar man en liter vatten på en platta och lägger i sin buljong.

När buljongen kokar så klämmer man i limen och river i ingefäran (skala den först!).
Sen så ska man slänga i saltet och sockret också… och låta det puttra.

Skär champinjonern…

…och kycklingen.

Och glöm för guds skull inte att rå kyckling är livsfarligt! Jag var livrädd under precis hela matlagningen och tvättade händerna säkert 15 gånger.

Här är förresten en bild som jag bara slänger in för att bevisa för Julia att det visst finns något sånt som kycklingsaft

Ha!

Sen så häller man i kokosmjölken, champinjonerna och kycklingen i kastrullen där buljongen puttrar och låter det koka.

Under tiden kan man passa på att koka riset, det behövs inte så värst mycket.

Häll i chili och andra fräsiga krydor som du tycker behövs (till exempel koriander, fast det hade inte jag hemma.) och se till att kycklingen inte är det minsta rosa innan du bestämmer dig för att det är färdigt. Rå kyckling = DÖDEN! Nej, det är inte alls skrämselpropaganda, det är sanning.

Häll upp soppan och klutta i lite ris.

Och bli inte ledsen för att det inte blev lika fint som på bilden i kokboken… För gott blev det ju! Och snabbt gick det ju! Och du dog inte, fastän du utsatte dig för sådan extrem fara.

Receptet är förresten snott från den hör finfina kokboken;

Johanna Westman, vad skulle jag göra utan dig? Du lärde mig att rå kyckling är LIVSFARLIGT och du har en mixer som kan prata, jag älskar dig!

Och det här var kul, det här gör vi om tycker jag. För även om jag inte kan fota maten så att den ser god ut så är matbloggar bäst.

Etiketter:bilder, mat, recept

Det är inte så svårt att inte äta varken gluten eller laktos (mitt IBS-exprement) egentligen.

Frukost, lätt som en plätt! Lösstekta ägg och bacon, ärligt talat, jag skulle kunna leva ett helt liv på bara det.

Det enda svåra med lunchen är att förstå vilken allergimat som är vilken i matsalen, men när man väl har listat ut det så är det ju bara att lassa på.

Middag är inte heller svårt så länge allting lagas från grunden (det är ju sååå jobbigt att läsa på den lilla lilla texten på paketen för att ta reda på vad halvfabrikaten egentligen innehåller.) och sen så får pasta blir till ris eller potatis och byta ut grädden mot laktosfri. Inte svårt alls.

Det enda som verkligen gör det här jobbigt är min favoritmåltid; Mellis. Det finns banne mig inget mellis som inte innehåller laktos eller gluten. Inget! Det suger, speciellt som jag förvandlas till något sorts okontrollerbart monster när jag får blodsockerfall. Jobbigt för mig, jobbigt för alla runt omkring mig.

Nu sitter jag och äter solroskärnor… Det enda vi hade hemma som inte behövde tillagas, inte ens en ynka morot hade vi!

Och jag… Jag vet att det är mitt val och att jag inte får klaga och blablabla. Men jag gillar ju att klaga! Det är ju liksom det jag gör bäst.

Aja, nu tänkte jag skita i att ingen i min familj har hunnit komma hem än och börja laga mat. Det blir Tom Ka Gai, rolig namn, rolig mat.

Och hörni! Idé! Vi gör ett superengagerat (jag gillar att wordpress stavningsprogram inte vill rätta superengagerat, wordpress däremot tycker det inte är ett riktigt ord.) roligt matblogginlägg om det! Jaaaaa! Super smarta super Allis!

Etiketter:depp, mat, sjuk

God morgon vänner! Eller god eftermiddag kanske. Eller skit samma.

Jag började dagen med att ligga kvar i min säng med min bästa vän, även kallad Sex and the city-boxen. Det enda vettiga sättet att inleda en söndag…

Efter sissådär tre avsnitt lämnade jag motvilligt sängen och begav mig till köket för frukost. Eftersom jag för tillfället håller på och testar att inte äta varken gluten eller laktos (något som gör alla fruktansvärt irriterade) på grund av min mage, blev det olika stekta saker:

Stekt ägg, stekta bacon och stekt potatis. Och sen alldeles förträfflig hemmagjord apelsin-morot-granatäppel-juice, men den får ni inte se någon bild på.

Och nu så skulle jag väl egentligen föredra att återgå till sängen och random amerikans sitcom… Men eftersom det börjar bli mycket uppenbart att mitt rum inte kommer att städa sig självt (jag har väntat på miraklet ända sen nyår.) så får jag väl istället rota fram lite kvinnlighet och en dammsugare.

Så önska mig lycka till!

Och Vanda, jag ska se vad jag kan göra för att få fram en bild på hans stympade manlighet

Pussar

Etiketter:mat, sitcom, städa, trött

Det blev tråkigt att plugga. Det tyckte Love också, så vi gjorde juice istället!

Vi hade i allt som går att pressa; morötter, äpplen, blod apelsin, tomat och paprika. Superduper!

Pressa…

Koncentrerad, fett söt lillebror

Inte riktigt lika söt storasyster

Mmmmmm…

Seriöst alltså, det blev juice att dö för!

Etiketter:bilder, glad, Love, mat

Jag har bakat mina muffins nu… Enligt receptet skulle det bli 20 – 24 stycken. Jag fick nio.

NIO.

Jag vet inte om jag vågar äta dem, mutantmuffinsar.

Känner mig lite som tvärtom-Jesus. Han gav mat till tusen människor med bara två fiskar och ett bröd (eller hur det nu var) själv förvandlar jag 24 muffinsar till nio.
Och det blev inte ens någon smet över! Nu skulle se dem, de bara osar av svart magi… Dessvärre har jag inte orkat ladda min kamera (eller rättare sagt jag kommer aldrig på att den är urladdad förrän jag ska fota, blir arg, lägger den någonstans, glömmer bort att den är urladdad… Tills jag ska fota igen. Ond cirkel, ni vet.) så ni kan inte se dem. Men de är massiva. Jag tror att jag måste lägga dem i en låda med lås över natten, annars kommer de garanterat att vakna till liv och äta upp mig medan jag sover. Eller nej, de kommer att krypa ner i min hals och kväva mig.

Egentligen är den enda säkra lösningen jag kan se att äta upp alla de nio (läs 24) muffinsarna. Sen kommer jag att bli en tjockis, en tjockis med mutantfett som man får av mutantmuffinsar.

I och för sig så skulle jag frysa betydligt mindre. Vilket skulle sitta fint…

Och heter det verkligen muffinsar?

Etiketter:baka, kakor, mat, tänk