Ibland önskar jag att jag hade ett parallellt universum där allting är precis som jag vill. Jag skulle inte vara där jämt (man skulle bli galen av att alltid vara i en värld där allting är som man vill.) men ibland, när allting är lite extra besvärligt, då skulle jag kunna ta mig dit. Sen kunde jag gå omkring där och bara existera ett tag, en timme eller så, och sen skulle det riktiga universumet vara lite mer lätthanterligt.

Sånt önskar jag ibland. Tänker på hur bra det vore. Sen tänker jag över vad det egentligen är för saker som inte är precis som jag vill. Okej, jag måste skriva ett brev till min röst och rörelse lärare, det känns som om jag har en alien i magen när jag äter gluten eller laktos och jag kan inte prata baklänges flytande… Men förutom det så är det faktiskt, helt plötsligt, hemskt många saker som faktiskt är precis som jag vill. Eller precis, men mer eller mindre.

Det är lite märkligt. Ganska fint.

Etiketter:fint, livet, ord, tänk, verkligheten

Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Idag har jag varit i skolan i 8 och en halv timme, och då hade jag ändå behövt stanna längre egentligen. Jag hade glömt hur jobbigt det är att repa såhär intensivt! Det är ju kul, såklart, men jobbigt som attan.

Jag vill bara få äta och sova.

Och ja, roligt blogginlägg, verkligen. Men det är smällar man får ta. Eller som ni får ta. Jag vet inte riktigt.

Livet är ganska fint annars förresten, bara så att ni vet alltså. I det stora hela eller hur man nu säger. Det går ganska så bra, jag är ganska så glad. Bara så att ni vet alltså.

Skriva kan jag däremot uppenbarligen inte göra. Men det gör inte så mycket, det är nästan vår. Verkligheten håller på att falla på plats.

Och jag är inte ens kryptisk med flit. Bara glad, trött och hungrig. Relativt glad, det kunde vara ännu bättre.
Och nu orkar jag inte med mig själv. Så hej då.

Etiketter:glad, livet, skola, teater, trött

Ibland är livet hemskt fint. Allt som oftast egentligen… Jag tror att man måste komma ihåg det. Framförallt så tror jag att man måste komma ihåg att tänka på ur fint det är medan det pågår. Det är ju så ofta som man tittar tillbaka på det fina, saknar det och förbannar sig själv för att man inte uppskattade det ordentligt. Och det är ju bara slöseri med tid.

Jag vet att det låter pretentiöst som attan, men man kanske borde försöka att tänka bort panikartade skoladagar och istället se fina middagar med favoritmänniskor. För det är väl ändå egentligen det som räknas?

Ikväll var i alla fall en sån kväll; ett vardagsrum på st Eriksplan, sushi, några av de bästa jag vet och lite lagom stora ord om livet. Jag tror att man behöv fler såna kvällar. Det är ju hur som helst det man minns i efterhand.

Gud så känslosamt det här blev då, det var verkligen inte meningen.
Och nej, jag trodde verkligen aldrig att jag skulle bli en sån tjej som döpte sina blogginlägg till The Smiths-citat. Men jag antar att alla har en sån tjej inom sig, även om hon kan vara djupt djupt begravd.

Etiketter:fint, livet, människor, tänk

Jag tänkte att man skulle kunna skriva en lista på saker som underlättar tillvaron när allting är såhär kallt och besvärligt. Saker som gör än, eller i alla fall mig, lite gladare. Så att jag ska komma ihåg dem… Jag glömmer så lätt att allting inte alls bara är jobbigt, utan att ganska mycket är rätt så bra.

Så, kanske inte så mycket för er skull som för min

Laga soppor

Så många som möjligt så ofta som möjligt. Idag så lagade jag till exempel den här supertomatsoppan, dock la jag till solrosfrön, koriander, basilika och lite kanel (när jag blir en misslyckad skådespelare med ett matlagningsprogram på tv400 och folk frågar  hur jag gör det, så kommer svaret alltid att vara kanel, jag har det i allt.) sen bjuder du någon som du tycker om också så blir det ännu bättre.

Läs böcker som får dig att tänka på något annat.

För tillfället läser jag den här;

Fågeln som vrider upp världen  av Haruki Murakami (samma författar som skrev Norwegian wood). Jag började egentligen att läsa den i Egypten men valde istället att läsa om Norwegian wood (vilka förhoppningar ni får nu va?), i alla fall asocierar jag nu hela känslan i boken med Egypten, och värmen och det är allmänt bra.

Temafester.

Jag behöver väl inte säga så mycket mer? Förutom att ge en eloge till Oskar, Lovi och Ester som firar sina födelsedagar på lördag med det eminenta temat ist, alltså ord som slutar på ist. Fiffigt där! Jag är just nu i full färd med att försöka övertala någon att klä ut sig till Allis Lindqvist men det går sådär…

Res bort.

Idag är det prick en månad till Budapest (en stad som enligt myten ser ut ungefär såhär)! Jag är taggad till tusen, mer än tusen till och med. Men om man nu inte har råd eller tid att åka till Budapest, eller Berlin eller London eller Paris… så kan man ju alltid bara åka till Värmdö eller så, då behöver du bara ett sl kort! Att det inte är särskilt kul på Värmdö spelar inte så stor roll. Hagaparken kan man åka till också! Det är långt bort, och fint med snön dessutom.

Lyssna på Kings of convenience.

Bara för att de är lite som gjorda för februaridagar när man inte riktigt orkar vara med.

Tänk inte så jävla mycket.

Jag vet att det låter klyschigt och så, men ärligt talat, kan vi inte bara försöka leva i nuet? Det räcker väl med att tänka på att man har hemskt fina vänner och att flytande honung är godare än sån där som man måste gräva i. Allt annat löser sig ju så småningom, det är ingen vits att stressa upp sig! Det är så mycket smidigare att skratta sig igenom vintern, ellerhur? Jag tror dessutom att den kommer att gå över fortare då.

Sov.

Här ligger vi minsann i sängen klockan nio! (Och så håller vi tummarna för att ingen orkar kolla när det här inlägget är publicerat…) Jag lovar att man blir lyckligare. Och klokare, jag kommer aldrig på så många smarta saker som när jag sover.

Lär dig vicka på alla tår var och en för sig.

Japp, jag kan vicka på storton, tån bredvid stortån och lilltån, utan att några andra tår rör på sig.
Jag har visst ett liv…

Till sist hade jag tänkt säga: Fall i kärlek -

- men sen kom jag på att det är ju så himla läskigt så det vet jag inte om jag ska uppmuntra er till. Men det är ju fint också, så om ni nu är riktigt modiga så känns det ju som ett riktigt vilt sätt att lysa upp vintern på…
Jag tror att det vore bra om man var riktigt modig.

Jag ska sova nu. God natt.

Etiketter:böcker, bilder, kärlek, livet, mat, musik, recept, vinter

Livet är det som händer när vi väntar på Godot.

Kanske är det bara min tolkning, men men… Att medan vi väntar på räddningen vandrar livet förbi, och när räddningen aldrig kommer så sitter vi plötsligt där, och livet är slut. Jag tycker på något vis att det är bra att komma ihåg. Att saker inte händer av dem själva, Godot kommer aldrig, och vi måste rädda oss själva.
Man kan se det i mindre skala också, såklart… Trasiga relationer som man bara väntar ut, hoppas att saker och ting ska lösa sig av sig själva. Och när man väl har väntat så länge, så tänker man att man lika gärna kan vänta lite till, för vad har man att förlora?
Ja, ni fattar grejen. Jag älskar I väntan på Godot, historien, kanske för att jag har gjort samma misstag så många gånger… Väntat på räddningen som aldrig kommer…

Och om Stadsteaterns tolkning… Jo, den var bra, det var den absolut. Den krävde dock en del ansträngning, vilket jag tycker är idel positivt! Men lite jobbigt om man inte har tillräckligt mycket energi… Det gick liksom inte att bara sätta sig ner och få föreställningen levererad till sig, eller vafan, gick gjorde det väl, men jag tror inte att det skulle ge samma intryck… Men om man satte historien i ett personligt sammanhang, om man lyckades bli en del av föreställningen, så blev det riktigt mäktigt.
Och det är ju det jag tycker att teater ska vara, ett samspel mellan scen och publik. Det är då teater bli levande.
Men det kan jag dra lite mer ingående någon annan dag… För nu måste jag sova, det är ju måndag imorron.

Etiketter:livet, tänk, teater, visdomsord

Jag tänkte berätta om saker jag tycker om… För det är bra att påminna sig om såna saker, när man bara går runt och är bitter.

Jag tycker om att somna med huvudet mot en naken bröstkorg och örat mot ett bultande hjärta, någon som försiktigt plockar med mitt nackhår och andetag som blir långsammare samtidigt som mina.

Jag tycker om att gå barfota längst med långa sandstränder och låta vågorna skölja över tårna.

Jag tycker om att dricka te vid immiga fönster medan regnet slår mot asfalten.

Jag tycker om att sitta i gräset när solen skiner och man har bara ben och tunna skor och all tid i världen.

Jag tycker om att gå med höga klackar på trottoarerna och skratta åt allt och ingenting, och få vara alldeles bekymmersfri.

Jag tycker om att ligga på rygg i gräset om augustikvällarna och titta på stjärnorna och tänka att stjärnorna är bra, för allting bara ändras hela tiden, men stjärnorna är alltid de samma.

Jag tycker om när den första snön lägger sig över stadens gator och allting blir nästan tyst för att snön lägger sig som isolering.

Jag tycker om när folk finns där utan att man behöver be dem, med de där små fina sakerna som gör än så glad, som fina sms eller gömda meddelanden.

Jag tycker om när de små bilarna med borstar undertill kör över trottoarerna och borstar bort gruset och det dammar i luften och man vet att nu är det vår på riktigt.

Jag tycker om att promenera lägst vattnet när det precis har slutat regna och världen luktar sådär alldeles nytvättat.

Jag tycker om känslan av att lita så mycket på någon att man vågar sätta på sig ögonbindeln och hoppa från en tak, bara för att den sa att den skulle ta emot än.

Jag tycker om att hålla någons hand och inte släppa taget, fastän båda händerna har domnat bort för länge sen.

bilderna är lånade (läs stulna), men klicka på dem så kommer ni till ägarna.

Etiketter:bilder, kärlek, livet, människor, tänk, vackert, verkligheten