Idag skall Charlies vuxendag firas!

Jag tar chansen och kickar mittbena

Rena rama galenskapen.

Men det slutar inte där mina vänner, för här kör vi med hela paketet; svart transparant klänning! Men den får ni inte se någon bild på eftersom min kamera som känt är död för tillfället.

Jag är så alternativ, jag är så vild, jag är så galen.

Det bästa är ändå min och Tinas dialog innan jag köpte klänningen;

- Det är så tråkigt att man bara köper likadana svarta kläder jämt.
- Jamen verkligen, svart och genomskinligt, svart och spets… Ingen fantasi alls.
- Nä, man borde börja ha BARA färgglada kläder!

Därför är klänningen nu döpt till Det-är-läskigt-med-förändring-klänningen.

Och nu ska jag äta middag innan jag åker iväg. Hoppas att ni får en underbar kväll! Puss

Idag har jag försökt spendera pengar tillsammans med den här mannen

Det har inte gått bra. Det har gått dåligt. Mycket tråkigt, fast ganska bra för min plånbok, i och för sig.

Igår förresten så lagade jag världens godaste panbiffar till pojken ovan (även kallad Max för er som av någon anledning inte visste det), Oskar och mig. Jag börjar få in matlagarsnitsen alltså. Fast pannbiffar är i och för sig ungefär det lättaste som finns att laga… Man rör iprincip bara ihop olika goda saker (igår var det soja, hönsbuljong, dijonsenap, salt, peppar, kanel och fetaost. Och ströbröd och ägg såklart) och sen så tjongar man bara ner köttfärsen och gosar ihop hela härligheten. Och det var dagens husmorstips.

Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Efterklang och tänker på att jag borde städa. Som vanligt alltså.

Kolla vad jag och mamma har köpt till varandra!

(Ja jag var lite för lat för att fota den och snodde istället bilden från body shops hemsida)

Body shops julkalender, en present varje dag, julen är räddad!

Jag betalar halva, mamma betalar halva, vi öppnar varannan lucka och delar på grejerna. Det blir den bästa advent någonsin.
Jag menar, både presenter och mysigaste tiden på hela året.

För visst är advent det bästa som finns? Först är det höst och det är mörkt och hemskt, men så blir det advent och hela världen fylls med ljus och fina färger.
Allting glittrar och man får vara precis hur klyschig man vill.

Om det bara kunde komma lite snö också så vore allting alldeles prefekt. Den här kylan känns bara allmänt ovärd när man inte ens kan få lite snö…

Och som ni kanske märker så har jag inte jättemycket jättespännande på hjärtat.

Men kanske blir ni bara glada av lite vardagligt kallprat, det är ju ändå måndag, och då orkar man inte ta in allt för briljanta idéer.

Igår var det en bra dag på alla sätt och vis. Först blev det afthernoon tea med Freja på Esters the och kaffehandel, folkungagatan 95. Fruktansvärt värt! Gå dit säger jag bara, för 115 riksdaler får man hur mycket te och scones, med marmelad och ost och gottgott, man bara orkar. Dessutom är själva cafét så gulligt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Senare på kvällen träffade jag Olga och hennes vän Siri, det var också mycket trevligt. Speciellt som jag inte har umgåtts ordentligt med Olga på jag vet inte hur länge, och det är dumt, för hon är bra, så det får vi minsann ändra på.

Och nu städar jag mitt rum, mycket halvhjärtat. Typ sådär enfjärdedelshjärtat, eller så. Men det är okej, för imorgon ska jag städa så helhjärtat att alla trillar av stolarna. Alla som sitter på stolar då alltså, de som står upp bara välter och de som redan sitter på golvet händer det ingenting med.

Och så har jag min ohutligt charmiga morgonrock från Egypten på mig, kom på att ni ju inte har blivit presenterade för varandra.

Persiko(kräks)färgat med små små orangea kameler, det är ju bara precis vad man behöver om lördagsmornarna. Det ägg och bacon, då klarar man vad som helst.

Fast nu ska jag klä på mig mina riktiga kläder, mina tråkiga tråkkläder utan orangea kameler, och sen bege mig till söder för att träffa Anton. Och det är bra, för honom har jag inte träffat på år och dar.

Jag tror att man bör belöna sig själv innan man gör någonting bra. Belöningar gör än glad och är man glad så presterar man bättre. Så tror jag att det är.

Därför har jag nu, inför en eftermiddag och kväll av plugg köpt mig två klänningar att bära i Egypten! För er som har lyckats missa det så åker ju jag och mamma dit om sissådär en vecka .

Mjuka bomullsklänningar och fina mönster är grejen.

Jag är så taggad! Hela långa (okej ganska korta, men ändå) höstlovet kommer jag bara att ligga i solen. Alldeles stilla… Det känns som något jag har ägnat mig mycket lite åt på senaste tiden, stillastående.

Och nu ska jag plugga.

God morgon!
Igår spenderade jag pengar

Ett par fruktansvärt tjusiga skor för. Som gjorda för snöprinsessor och krispig nattluft.

Och ett inte riktigt lika tjusigt, men hemskt trevligt linne med kaniner för vanliga dagar.

Sen festade jag till på ett par nya tights till teatern också, men de är inte så himla roliga att titta på.

Annars var det mysepyse hemma hos Lovisa också, vi tittade på Hair och åt nudlar. Det var fint, de är hemskt fina de där människorna som går i min klass, det ska ni veta. Fina som snus.

Och idag har jag studiedag, men tro inte att jag ligger på latsidan för det inte. Nej nej, jag ska strax kila iväg ner till pappas kontor för att jobba med honom och Danne. De håller och flyttar en sajt till wordpress, och behövde någon som kan göra tråkigt jobb och som kan wordpress, och det är ju helt enkelt jag i ett nötskal.

Och sen ikväll blir det bio och middag med världens bästa filmfolk. Jag är glad.

Ska strax kila iväg till slutfesten. Så jag smugglar in något som skulle kunna vara ett outfitinlägg… Men det är det såklart inte, inte alls. Inte skulle väl jag? Aldrig!

Dagmar

Balenciaga

Fröken söt

Jag är väldigt väldigt kär i klänningen som införskaffades idag (efter Weekday-traumat) att den dessutom var på 70 % skadade ju inte. Köpt på Grandpa är den, en betydligt trevligare affär.

Jag är arg. Och kränkt, in i själen.

Det är nämligen på det här viset att jag var på Weekday härom dagen, i förrgår för att vara exakt och införskaffade denna förträffliga Carin Wester-kappa för att försäkra mig om att jag inte fryser ihjäl heller denna vinter.

(Den är finare på, men eftersom jag redan är svettig som en gris orkar jag helt enkelt inte sätta på mig den för fotografering)

Det var bara det att kappan även har ett skärp att knyta om midjan och den vänliga expediten glömde att ta bort larmet från det här skärpet. Lätt hänt eftersom både kappan och skräpet hade larm, lite irriterande alltså, men fullt förståeligt, jag skulle antagligen också bara leta efter ett larm.
Lite jobbigt för mig alltså, men inte världens undergång, “Jag går bara tillbaka till med skärpet och kvittot” tänkte jag, som jag antar att vem som helst av er också skulle ha tänkt?
Så idag skulle jag ändå ut och leta efter något att ha på mig på slutfesten ikväll, så jag svängde förbi Weekday för att få bort larmet. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort.
Jag förklarar sakligt situationen för finlandsvenskan bakom disken och ber henne att ta bort larmet. Hon skrattar bara lite hånfullt och ger mig en blick som ungefär säger “Men lilla lilla lilla gumman tror du verkligen att jag är så dum att jag tänker larma av ditt STÖLDGODS” För det första, varför i helvete skulle jag vilja stjäla det här skärpet? Det går absolut inte att använda till någonting annat än den här kappan… Och om jag nu skulle försöka ta skärpet, varför inte hela kappan? Och varför skulle jag kvittot om jag inte redan hade köpt kappan? Och om jag nu alltså redan hade köpt kappan varför skulle jag vilja stjäla ett extra skärp?
Hon suckar “Jag måste ser vaaaaran” MEN VAFAN DIN JÄVLA FINNE VARAN LIGGER JU FRAMFÖR DIG! Men det fattar inte hon, för hon är uppenbarligen dum i huvudet. Och så tar hon mitt skärp och säger med drypande högfärdighet att jag ju “kan komma tillbaka lite senare med kappan” med undertonen av “där fick jag dig din lilla småtjuv tro inte att du är någonting”

Fast det är egentligen inte så farligt, jag förstår om hon måste se hela kappan, på något plan, även om jag tycker att det är onödigt. Det är bara den där förbannade blicken. Som om hon var flera ljusår bättre än mig och jag bara var en fattig liten ungjävel som måste stjäla onödiga skärp (eller skärp, det är inte ens ett skärp, det är mer ett band man knyter) den där förbannade överseende blicken, som krossar all ens värdighet.
Jag hatar att bli anklagad för saker jag inte har gjort. Jag hatar när folk inte tror på mig.

Så nu måste jag ta med mig den här förbannat stora och otympliga kappan in till stan igen. Inte så mycket för skärpets skull, skärpet spelar inte så stor roll… Egentligen är kappan nästan finare utan det där jävla skärpet. Men för min värdighets skull, för upprättelse. För att den där jäveln inte ska få gå och tro att jag stjäl skärp.

Igår kilade jag och Ella förbi Weekday för att hälsa på höstkläderna. Jag är så otroligt glad över att sommarrean äntligen är slut och att de  där fula uttjatade kläderna äntligen har skyfflats bort… Hej höstkläder! Höstkläder är bäst.
Och det såg bra ut, mörkt och murrigt, vad som förvirrade mig en aning var bara att allt var genomskinligt. “Nej men vad fals!” tänkte jag, till att börja med.
Men sen, efter en stund, när jag tittat runt en stund så insåg jag att “Jomen, genomskinligt är nog ändå grejen…”

Efter ytterligare en liten stund rådde det ingen tvekan. Och denna skönhet fick följa med hem.

Jag är lite kär.

Och nu ska jag borsta mina tänder och sen kila till bussen, tillbaka till Orminge. Puss och hej.

Hej älsklingar! Idag införskaffades denna på Monki;

Till min förskräckelse upptäckte jag dock att ingen av mina kära vänner och kollegor som var med mig förstod storheten med en t-shirt med en riktigt ful häst på. “Ehh… Allis det är en t-shirt med en ful häst på, inget mer” sa de.
Tillslut lyckades jag få Charlie på min sida och kunde alltså ta den med mig hem… Ni vet hur det är när man verkligen vill ha ett svar (i det här fallet “Ja Allis, där är en super t-shirt, med en ful häst på), det spelar ingen roll hur många som säger tvärt om, ifall bara en håller med.

Dessutom så var den på 75% och kostade alltså 25 spänn, ganska värt om du frågar mig.

Sen så kom jag hem och åt thaimat med min mor, och nu så är kära Thorgny här… Därav det allt för korta inlägget. Av någon anledning uppskattar inte mina vänner när jag bloggar istället för att umgås. Mycket märkligt.

Jag har köpt fint linne från Fifth avenue shoe repair. Sådär vanligt från långt håll, men med trevliga små detaljer på nära håll. Vi gillar.
Dessutom var det på 50 % på Grandpa, vi gillar big time. Så nu är jag glad.

Kanske inte supersomrigt dock… Men jag kan ju hur som helst aldrig köpa kläder som passar årstiden jag befinner mig i. Det blir alltid till nästa årstid. Man ska ju tänka framåt.

Och jag längtar lite till hösten, i smyg förstås. Bara i smyg.

Jag hittade den!
Åh så glad jag är, och det tog inte ens särskilt lång tid (som ni ju själva kan räkna ut eftersom det var typ en timme sen jag gick ut…)
Jag gick in på Beyond Retro, blev först ledsen när alla väskor var små och fula, skulle precis ge upp när PANG den bara låg där vid mina fötter, nertrillad från sin krok.

Nu blev den lite blekare på bilden än vad den är i verkligheten dock…

Men den är så fin, och stor och precis som jag föreställde mig den! Hur ofta händer det egentligen? Att man går ut och letar efter något man byggt upp i sitt huvud, och hittar det? Nästan aldrig. Det är alltså en stor dag idag, en mycket stor dag.
Så nu får jag plats med datorn och manus och böcker och precis allt jag någonsin skulle vilja bära med mig. Så glad så glad.

Japp, och nu ska jag fira med en köttbullemacka och sen ska jag gå och träna. Puss på er.

Hej hej, jag sitter här och äter ägg med för mycket salt, skinkmacka och kaffe.
Känner mig som en skogshuggare, rent frukostmässigt alltså. Förutom det så finns det inte mycket skogshuggare här inte, bara begynnande mens-ilska… Därför planerar jag att snarast ta mig ut ur lägenheten, så att jag inte är en fara för någon i min familj.
Istället släpper vi ut Hulken på stadens gator i jakt på en väska, och helvete om hon inte hittar någon.

Jag ser en portfölj framför mig, fast med axelband, och inte så seriös, mer skolpojke-aktig… Och så får den inte vara allt för stor heller, men tillräckligt stor för att rymma A4-papper.
Är det verkligen för mycket att fråga efter?

Nej man tycker inte det va.

Annars så håller jag på och lyssnar sönder Regina Spektors nya skiva Far för att se om det är en riktig vän eller inte. Och jag blir så glad så glad, för den är så bra och den är framförallt lika bra som allt annat hon har gjort… Och det gör mig alltså så glad. Framförallt Blue Lips och Laughing with är superfina.

Men nu ska jag klä på mig. Pussar

Åhh vet ni va det är dags för imorron? Köpa nytt friskis-kort! Hade fått för mig att det var stängt på sommaren, varför vet jag inte riktigt…
Men nu har jag hört efter med Anton friskisledaren Jordås och fått beskedet att inte då, de har öppet hela sommaren. Så jag ska traska dit imorron och kirra biffen. Jag vill ju inte slösa tid här, kortet började ju ändå gälla för hela fyra dagar sedan, fyra dagar missade alltså.

Imorron är överhuvudtaget min fixar dag, måste försöka hitta en ny väska… Vilket ju inte kommer att bli lätt eftersom jag älskar min väska. Det är verkligen världens bästa väska, och att hitta en ny som kan leva upp till den kommer att bli ett hårt jobb. Men jag behöver en väska som får plats med mitt manus eftersom jag ju kommer att bli tvungen att släpa runt på det varje dag nu.
Och så vore det ju jävligt skönt med en väska där man kan ha datorn…

Men nu så ska jag sova, eller jag funtar lite på att vara vild och galen och duscha först. Hmm…

God natt hur som helst. Kärlek

Har egentligen inte riktigt tid att blogga… Men jag kom att jag ju inte har visat er mina nya solisar!

Införskaffades igår för 198 riksdaler på Tjallamalla. Så himla värt säger jag bara.

Och nu måste jag kila iväg och dansa. Plingplong

God dag. I dag har jag köpt vårskor!

Indiska 149 kr, extremt värt måste jag säga.

Jag har också blivit lurad av värdret som tittar in genom fönstret och säger “åhhh det är vaaaaaaarmt” Men när man sen kommer ut så är det iskallt och blåser. Inte roligt alls.

Nu så ska jag ägna mig åt att göra mest ingenting, möjligen äta lunch… Och sen så ska jag träffa Henni.

Puss på er

Jag jobbar på omvänd belöning. Min eftermiddag skall nämligen ägnas åt hardcore uppsatsskrivning… Man får inte vara på dåligt humör när man skriver uppsatser inte! Alltså begav jag mig ut i världen och köpte mig ett linne, ett par knästrumpor och en kjol. Så nu är jag på glittrande solskenshumör! Det är helt fel att belöna sig efter att man har gjort något bra… Man bör göra snälla saker mot sig själv innan så att man är på bra humör när man ska göra det tråkiga.

Strumporna och linnet är från topshop och kjolen är från weekday, och kan du tänka dig att hela kalaset gick på 400 riksdaler. Känns som om jag har lurat systemet här.

Och det är himla svårt att fota sina kläder själv…

Fikade med Freja efter skolan, efter några små om och men blev det på Svart kaffe (Södermannagatan 23). Mysigt söderfik med goda mackor och helt okej kaffe. Dessutom supertrevlig presonal! Vi åt i alla fall brie-mackor och pratade om dinosaurier (ett av mina okända intressen…)
Sen gick vi till Grandpa som ligger precis bredvid. Och jag som levt som nykter shoppoholic i nästan en månad bröt mitt celibat och köpte dessa skönheter:

Jag är kär ^^ Och ibland måste man faktiskt ta till velour när inget annat hjälper… Få saker gör än så glad som lukten av alldeles nya, oanvända skor. Jajamänsan, jag är en riktig flicka.

Nu är jag hemma i alla fall, ska duscha och sånt tänkte jag och sen ska jag hem till Anton och träffa några av mina absoluta favorit-människor <3

pussåkram