Vi hade inga chips hemma, så den planen funkade inte.

Istället ska jag möta Oskar om ett tag och sen bege mig hem till Frida. Kanske ses vi där, kanske gör vi det inte. Er som jag inte kommer att träffa önskar jag i alla fall en förträfflig lördag.

Vi gillar blogginlägg med alldeles för få ord som egentligen bara är en täckmantel för att få ladda upp lite för stora photo booth-bilder sig själv. Ja det gör vi.

Hej då.

Det är lov. Jag har inte så mycket mer än så att säga.

Idag har jag varit hemma, ätit och tittat på 12 vänneravsnitt. Jag gillar såna dagar.
Igår var jag däremot superproduktiv och hann med både finaste Hannahs artonårsmiddag och kalas hemma hos April.

Nu försöker jag komma fram till om jag ska stanna hemma och äta chips eller släpa mig ut på äventyr ikväll… Det lutar ganska starkt åt chipsen. Men vi får väl se.

I morgon åker Henni tillbaka till London, jag gillar inte.
Alla åker iväg, är det inte London så är det Berlin.

Fast jag åker ju faktiskt jag också, om tre dagar. Och jag kan informera er om att i Budapest är det just prick nu 8°C och sol. Bara så att ni vet alltså.

Vet ni vad som gör den här veckan tusen gånger bättre än alla andra veckor? Förutom att det är veckan innan sportlovet alltså.

Jo Henni är i Sverige!

Jag är så glad så glad så glad! Vintern känns lite mindre kall och mörkret lite mindre mörkt.

Annars så har jag idag valt bort teater och istället helgat vilodagen tillsammans med Oskar och André (och Henni och Max, fast de var bara med och åt frukost, sen valde de bort att lyda det tredje och bästa budet och for sin väg). Film, mat och halvdvala, perfekt söndags-sysselsättning helt enkelt.

Det är så bra att andra människor anstränger sig och släpar med sig sina stora otympliga kameror när jag inte orkar. Så nu kan ni få se hur svår jag var igår! Och inte bara det, ni får också sehur  min vansinnigt snygga kompis Joakim Lang ser ut nu för tiden.

Titta på min spökarm också!

Det var en rolig kväll, absolut. Fast vid halv ett fick jag nog av gungiga båtar och åkte hem till Alba istället, det var bra.

Nu ska jag duscha. Puss

Idag skall Charlies vuxendag firas!

Jag tar chansen och kickar mittbena

Rena rama galenskapen.

Men det slutar inte där mina vänner, för här kör vi med hela paketet; svart transparant klänning! Men den får ni inte se någon bild på eftersom min kamera som känt är död för tillfället.

Jag är så alternativ, jag är så vild, jag är så galen.

Det bästa är ändå min och Tinas dialog innan jag köpte klänningen;

- Det är så tråkigt att man bara köper likadana svarta kläder jämt.
- Jamen verkligen, svart och genomskinligt, svart och spets… Ingen fantasi alls.
- Nä, man borde börja ha BARA färgglada kläder!

Därför är klänningen nu döpt till Det-är-läskigt-med-förändring-klänningen.

Och nu ska jag äta middag innan jag åker iväg. Hoppas att ni får en underbar kväll! Puss

Gårdagskvällen var fin förresten, måste jag ju säga så att inte allting låter helt miserabelt. Den spenderades hemma hos Håkan med prima sällskap. Väldigt mycket tonår. Men det är ju bra, svart och svårt och lite för mycket. Som det ska vara, som det allt som oftast är.

Gud vad jag inte kan formulera mig… Jag ber ödmjukast om ursäkt. Men det är väl en sån dag.

Vid tre så släpade jag i alla fall med mig Max hem till mig. För det är sån jag är, jag drar med mig små oskyldiga pojkar hem mitt i natten.
Fast nej, det är väl snarare så att jag har såna extrema moderskänslor att jag inte låter honom åka själv hem till lidingö. Så han fick sova på min soffa, jag är så snäll. Han sover som en prinsessa ska ni veta, och jag är bara så bra på att marknadsföra mina vänner. Men seriöst, kom och haffa, han kan göra fattiga riddare och pratar franska.

Och nu är jag på hemskt mycket bättre humör och Freja kommer hit snart och det är bra.
Funderar på att skita i att hela min kropp blir upfuckad och baka en kaka med bara massor av gluten och laktos. Det är nästan så att det skulle vara värt gravidmage i ett par dagar.

God morgon vänner!

Idag kör vi heroin chic med en persikofärgad twist

Eller: Jag ska plugga idag och tänker därför inte klä på mig förrän det blir kväll.

Ni får välja själva.

Just nu sitter jag här och äter lunch. Min standardlunch för dagar då jag inte orkar äta låtsasmat, men heller inte är allt för engagerad. Vill ni veta hur man gör? Ja det vill ni!

Man tar lök, helt enkelt den lök man har hemma, idag blev det gul lök och purjolök, och fräser i stekpannan.
Sen har man i olika grönsaker som gör sig bra när de steks (jag tog broccoli) och om man vill och hittar något bra kött (jag hittade en grillad kyckling).
Man steker alltihop och har i en buljongtärning och en sked dijonsenap också. Sen slänger man i redan kokat ris i pannan och häller på soja och så får det gosas ihop.

Det går superfort och ser vansinnigt svårt ut. Dagens husmorstips.

Nu ska jag plugga…

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

God morgon vänner!

Det är söndag. Nu igen. Men det är rätt okej.

Helgen har varit fin, i fredags firades finaste Julias födelsedag med pompa och ståt. Mycket lyckad kväll. Förutom att jag tyckte att det var en bra idé att sätta båda fötterna bakom huvudet (bara för att jag kan liksom) och André tyckte att det var en bra idé att lyfta upp mig medan jag hade båda fötterna bakom huvudet och sen släppa ner mig… Tack gode gud på mjukt underlag, men min rygg är ändå inte vad den en gång var. Men men, det är väl smällar man får ta om man prompt ska visa sen brist på leder, eller sitt överflöd av leder eller vad det nu är som gör att jag får upp fossingarna i nacken.
Men i alla fall, det var en prima kväll, och jag hade tänkt vara den jobbiga tjejen med kameran, men det misslyckades totalt, så ni får tyvärr inga bilder.

Och igår så var det lördag och jag var så trött att jag inte visste vad… Så det blev först superfrukost med Max och sedan slötittande på vänner fram till niotiden. Då fick jag dock sån panik på mitt hem (som var fullt med pojkar i åldrarna 11 – 14) att jag flydda hem till Moa och spenderade resten av kvällen med henne och Ellie, te och godis. Himla mysigt och precis lagom ansträngande.

Och nu är det alltså söndag och jag funderar lite på om man kanske borde klä på sig, eller om man kanske slipper det på söndagarna.

Jag orkar inte dra hela helgen.
Den har varit värd hur som helst… Och gick väl ungefär ut på följande:

På lördagen firades först Estelles födelsedag (stora gratulationer!) det sjöngs och åt tårta. Sen kom det en bil som körde mig till Haninge där det fanns mycket fint folk och en tunna med mycket varmt vatten som man kunde sitta i precis hela kvällen. Vi dansade, lekte, skrattade och grät. Det var fint. Mycket fint till och med.

Och idag har jag lockat Max hår, för det är såna maskulina aktiviteter vi ägnar oss åt. Sen så har vi bakat lussebullar, Ben, Karin och Alma kom och var med.
När bullarna var klara och inte det minsta brända så begav vi oss till kyrkan där Mathilda hade ljus i håret och var söt som spunnet socker.

Om jag var en sån som orkade dra med mig kameran överallt så skulle ni få se bilder. Men jag är inte en sån.

Och nu ska jag titta på random svensk svårmodig film och sen ska jag sova. Pussar

Alba glömde sina glasögon här igår;

Så nu sitter jag här och vill bara verkligen verkligen ha ett synfel.

Annars så är det väldigt mycket söndag. Nu igen.
Jag vidhåller att det är betydligt fler än bara en söndag i veckan. Det måste vara minst tre.

Gårdagen var rolig i alla fall. Jag hade ju då tänkt vara hemma och äta lussebullar och ha det bra, men så blev det ju inte. Det blir ju sällan så…
Men herregud, lussebullar kan jag ju äta idag istället! För mycket mer avancerade saker än så vet jag inte om jag orkar med.

Första advent är det ju också. Det är bra.

Ja nu var det ju kanske så att allt blev så hemskt stressigt till kvällen, medan vi försökte baka tårta, byta om och laga mat samtidigt glömde jag ju alldeles bort att hala fram kameran… Illa Allis! Mycket illa.

Men misströsta inte, för jag har nämligen stulit en bild av Linnea

Extremt glad var jag tydligen… Och Max såg ut som en skurk från Tintin, notera även att det ser ut som om hans huvud har vuxit ut från min axel.

Men det var en rolig kväll, så det var väl bra att jag såg så glad ut.

Den avslutades även på bästa vis med att Max och Alba följde med mig hem och åt nattamat, det finns ingenting bättre än nattamat. Sen snackade vi skit hela natten och sov slutligen som små barn.

Lördagsmorgonen har också varit av bästa slag. Max lagade eminenta fattiga riddare till mig (Alba lämnade oss åt vårt öde i ottan) och förmiddagen ägnades åt att göra absolut ingenting, som det sig bör om lördagarna helt enkelt.

Och nu har Max åt till Lidingö och jag funderar på om man kanske borde duscha och börja om. Men å andra sidan, man kan ju lika gärna bara sitta stilla och lyssna på julmusik också. För imorgon är det första advent och hela Stockholm har fått på sig sina julkläder. Det är fint, jag går mest bara runt och ler, och hur kan man göra något annat när det är julgranar överallt? Nä, just det.

En annan sak som var rolig igår var när Max träffade Rufus för första gången och utbrast;

“Åh Allis! Kan du inte skaffa en rolig frisyr och ta med honom på äventyr?”

Det är mycket Tintin just nu, uppenbarligen.

Hej svej

Hej!
Jag tänkte bara slänga in en liten hälsning innan jag springer mot skolan.

Det är fredag idag, jag är glad.
Dessutom fyller fina Malin och Matilda (okejdå, Matilda fyllde faktiskt år igår, men det spelar inte så himla stor roll) år idag vilket skall firas till kvällen.
Det eminenta temat för aftonen är för övrigt färgglatt. Det kan vara så att man förstår det roliga bättre om man tittar lite på de människor jag umgås med… Men jag kan ju lägga in en liten hint och säga att jag tror att det finns ungefär fyra klädesplagg (som jag använder) i min garderob som inte är svarta, grå eller vita.

Ni ska få se kvällens utsyrsel (vad gör man inte för att undvika ordet outfit? Och herregud vad mycket parenteser det blev idag) lite senare. Jag är mycket stolt över den.

Nu ska jag kila till skolan. Pussipussi

Nä, helgens bloggande har kanske inte varit det bästa. Men det är ju ändå ingen som orkar läsa om helgerna, så vi säger att det inte gör något.

Jag har i alla fall haft alldeles för mycket saker i mina händer, och att sätta sig ner och skriva ord har liksom inte hunnits med.

Och nu när jag har tid så vet jag inte riktigt vad jag ska säga…
Det har varit en eminent helg i alla fall, en fin blandning av nya människor och gamla människor och nuvarande människor.

Och nu är det söndag. Igen.
Inatt drömde jag att jag hade decimeterlångt hår på benen. Rött var det också. Någon kommenterade det och jag sa “Haha ja, men vem orkar raka benen på vintern?”
Jag tror att det är dags att hala fram rakhyveln, man bör lyssna på sitt undermedvetna, och mitt undermedvetna verkar tycka att det har gått för långt.

Och idag är det alltså söndag, alltså vara hemma och städa och plugga. Som varje söndag, varje vecka. Mitt liv är så inrutat att ni kan börja kalla mig för Schacket (och nej, det där var inte alls kul. Jag vet).
Men jag gillar strukturer, även om de gör mig så rastlös att jag vill dö, så ger de mig en viss trygghet.

Men ännu har söndagsaktiviteterna inte hunnit börja än. Jag har faktiskt inte ens klarat av att ta mig ur sängen än. Jag ligger här i min allra charmigaste morgonrock och lyssnar på Leonard Cohen, världens bästa man.

Om det inte blir pipan så blir det de orden som ska tatueras.

Och nu ska jag försöka göra mig någon typ av frukost, eller lunch kanske det snarare blir.

Så sköt om er och så ses vi när vi råkas.

Hej älsklingar!

En bild säger mer än tusen ord

Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta…

Så jag väljer att ligga kvar i sängen, lyssna på Bright Eyes och hoppas på bättre tider.

Men det var en bra kväll igår, det var det. Och då kanske man bara får svälja att man ser ut som en tomtenisse på lördagsmorgonen. Eller ET, eller vad jag nu ser ut som.

Jag vaknade för ett par timmar sedan, efter på tok för lite sömn och slogs omedelbart i ansiktet av det iskalla faktumet att det var söndag. Söndag? Hur gick det till? Den kalla stickande känslan av söndagspanik smög sig genom kroppen. Slut på helgen? Redan?

Men jag lyckades ta mig samman och insåg att det enda vettiga att göra i en sån här situation naturligtvis var att klippa lugg.
Så det gjorde jag.

Nu var det ju lite tråkigt att jag ser ledsnast ut i hela världen på bilden… Men det är smällar man får ta, jag är mycket osminkad och ganska trött och lite småäcklig. Och då är det ju lätt att man ser lite ledsen ut.

Gårdagen var förresten mycket bra. Bara så att ni vet. Hemskt värt.

Nu ska jag (försöka) städa.

God eftermiddag!
Gårdagen var mycket värd på alla sätt och vis. Vi var ju och hälsade på allra finaste Jocke ute på landet, Katrineholm närmare bestämt.

Bland annat fick jag visa mina grova frisör-skills på Sara

1.

2.

3.

4.

Klart! Jag tror att jag försöker mig på någon sorts Sweeney Todd look… Och det går ju, sådär.
Men Sara är i alla fall söt, och har en prima lugg.

Sen så åt vi mat också, och badade bastu, och sjöng Sing Star, och lyssnade på fin musik, och dansade, och skrattade, och pratade om små och stora saker.

Men sovit har jag inte gjort särskilt mycket… Så det tänkte jag ägna mig åt nu en liten stund. Powernaps är det bästa som finns.

Förlåt mig, men vad hände med september? Min favoritmånad, den liksom bara stack in huvudet kastade in en hel hög med intryck och gick sin väg.
Det är oktober. Hur gick det till? Hur blev löven gula? Hur kan jag ha gått i skolan i en månad? Var tog tiden vägen!

Det är som om det har hänt en miljon saker som jag har varit alldeles för upptagen av… Jag har inte alls hunnit förstå att tiden har gått.
Herre Gud, snart är det jul.

Och idag tog jag fram min pälsmössa för första gången i år

27 december 2008 (orkade inte ta en ny bild, men jag ser ungefär likadan ut. Annan sjal bara, den där har tappats bort. Det är tråkigt, det var en hemskt trevlig sjal)

Det blir höst och det blir vinter. Det blir mörkt. Men ärligt talat så är det rätt okej… Jag är redo. Den här mörkertiden tänker jag nämligen inte låta mig besegras, jag skall möta dagarna då solen inte går upp med högt huvud.
Och innan vi vet ordet av kommer det att vara vår igen.

Och nu ska jag sova. För imorgon är det fredag, och jag har bara en lektion och sen blir det helg och då ska jag till Katrineholm och träffa världens finaste. Sådeså.

Himla fin kväll igår, om än fruktansvärt södraklyschig med Edith Piaf, Aretha Franklin och och svart kaffe. Men nu går vi ju på södra, så vi kanske får vara sådär alldeles vansinnigt pretentiösa. Det är ju hur som helst det vi är bäst på.

Nu sitter jag hemma och väntar på att superlångsamma Dante ska bli klar med vad han nu gör och kunna ses. Men han är långsam långsam. Men det är lugnt, vi tycker om honom ändå.

Och ikväll ska jag hem till världens finaste Vanda med världens finaste superkvinnor. Det blir bra, jag har saknat dem, hemskt mycket.

Och nu ska jag mycket långsamt börja ta mig ut ur lägenheten.  Tjingtjong.

God morgon.
Jag har precis vaknat och borde väl egentligen duscha och sånt… Vi ska åka till landet om en stund. Men om jag känner min familj rätt så tjänar det ändå inget till att stressa. Dessutom så ska Freja följa med, och så långsam som hon är, så tror jag att det är rätt lugnt.

Igår var det förästen en hemskt mysig kväll hemma hos Moa med mina favoriter, pizza, te och muffins. Precis som det ska vara alltså.

Och nu så är det lång helg, och när skolan börjar igen, på måndag, så är det två veckor kvar på grundskolan. Den du!