Jag undrar lite vilken del av “gå hem och plugga matte b” jag missuppfattade till “gå hem och sätta upp håret i en tofs för att sen klippa av tofsen”.

Tur att man har lockigt hår alltså, det kan vara precis hur ojämnt som helst utan att det syns. Det bara lockar till sig och så ser alltihop ungefär likadant ut. Vansinnigt smidigt .

Annars så är jag lite manisk. Men glad.

Har inte så mycket mer att tillägga.

Pöss

Idag skall Charlies vuxendag firas!

Jag tar chansen och kickar mittbena

Rena rama galenskapen.

Men det slutar inte där mina vänner, för här kör vi med hela paketet; svart transparant klänning! Men den får ni inte se någon bild på eftersom min kamera som känt är död för tillfället.

Jag är så alternativ, jag är så vild, jag är så galen.

Det bästa är ändå min och Tinas dialog innan jag köpte klänningen;

- Det är så tråkigt att man bara köper likadana svarta kläder jämt.
- Jamen verkligen, svart och genomskinligt, svart och spets… Ingen fantasi alls.
- Nä, man borde börja ha BARA färgglada kläder!

Därför är klänningen nu döpt till Det-är-läskigt-med-förändring-klänningen.

Och nu ska jag äta middag innan jag åker iväg. Hoppas att ni får en underbar kväll! Puss

Hej Svej!

Tänkte bara säga att ikväll har Baba gått från;

Till en kombination av;

Och

Fast på ett bra sätt alltså… Nej, men han blev jättefin.

Över huvud taget en hemskt mysig kväll hemma hos Mathilda. Jag tycker så hemskt mycket om dem.

Och nu sitter jag i min säng och är lite lagom känslosam. Ska nog spåra galet och gå och lägga mig.

Puss och gonatt.

Jag har inte tvättat håret på ett par dagar. Inte överdrivet många eller så…
Men sissådär två – tre.

Och titta vad som har hänt!

(photobooth!)

Det har expanderat! Det har svällt!

Det kan också vara för att jag har Oskars tröja på mig… Och det där var inte alls roligt för er som inte känner Oskar. Men ni förstår att han har väldigt stort hår, helt enkelt.
Så jävla kul var det kanske inte.

Aja, jag ska gå till skolan och hålla alla mina tummar för att Alba har tagit med sig påsen som jag glömde hemma hos henne igår. Den innehåller nämligen mitt hemskt seriösa anteckningsblock med 12 färgade flikar.

Hej svej.

Man sitter hemma och tänker att man kanske ska ta en lite bättre bild på sin nya lugg.
Så man halar fram kameran och fotar glatt, man blir ganska nöjd över det man ser i den lilla bildrutan. Sen laddar man över bilderna till datorn och vad möts man av, om inte;

AHHH SNIGELKVINNAN!

Jag är rädd. Och tro inte att det bara var den här bilden, nej nej, det var typ hälften.
Det är illa. Det är riktigt illa.

Jag har mens och min livmoder är så svullen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den står på allvar ut typ en decimeter från resten av kroppen (okej, det där kanske då var vad man kan kalla för en lättare överdrift, men vad vore livet utan lättare överdrifter?) jag ser gravid ut. Sjätte månaden, minst.
Detta i kombination med min nya lugg som får mig att se ut att vara omkring fem år, ger ett ganska miserabelt intryck.

Det är som taget ur ett av de här fadderprogrammen där Mikael Persbrandt står och pratar framför ett gäng döende barn om hur hemskt allting är.
Förrutom att Persbrandt inte är här för tillfället då… Stackars mig. Gravid femåring utan Mikael Persbrandt!

Micke! Var är du! Jag behöver en fadder!

Det är inte lätt.

Annars funderar jag på att gå och lägga mig snart, dels för att femåringar, och då framförallt gravida femåringar, måste sova ordentligt, och dels för att jag har sovit otroligt lite den här helgen.
Jag måste ju ge mig själv någon sorts chans att i alla fall nästan fungera i skolan i morgon.

Jag vaknade för ett par timmar sedan, efter på tok för lite sömn och slogs omedelbart i ansiktet av det iskalla faktumet att det var söndag. Söndag? Hur gick det till? Den kalla stickande känslan av söndagspanik smög sig genom kroppen. Slut på helgen? Redan?

Men jag lyckades ta mig samman och insåg att det enda vettiga att göra i en sån här situation naturligtvis var att klippa lugg.
Så det gjorde jag.

Nu var det ju lite tråkigt att jag ser ledsnast ut i hela världen på bilden… Men det är smällar man får ta, jag är mycket osminkad och ganska trött och lite småäcklig. Och då är det ju lätt att man ser lite ledsen ut.

Gårdagen var förresten mycket bra. Bara så att ni vet. Hemskt värt.

Nu ska jag (försöka) städa.

God eftermiddag!
Gårdagen var mycket värd på alla sätt och vis. Vi var ju och hälsade på allra finaste Jocke ute på landet, Katrineholm närmare bestämt.

Bland annat fick jag visa mina grova frisör-skills på Sara

1.

2.

3.

4.

Klart! Jag tror att jag försöker mig på någon sorts Sweeney Todd look… Och det går ju, sådär.
Men Sara är i alla fall söt, och har en prima lugg.

Sen så åt vi mat också, och badade bastu, och sjöng Sing Star, och lyssnade på fin musik, och dansade, och skrattade, och pratade om små och stora saker.

Men sovit har jag inte gjort särskilt mycket… Så det tänkte jag ägna mig åt nu en liten stund. Powernaps är det bästa som finns.

Nu har det kommit upp en liten teaser på tusengångerstarkare.se, alltså ett litet smakprov ur filmen. Och jag inser att jag kommer aldrig att kunna se den här filmen. Aldrig. Jag kommer att dö. Och nej det handlar inte om att jag nu har förstått vilken fruktansvärd skådespelare jag är (jag är en fantastisk skådespelare, ingen tvekan om den saken) Nej det handlar om något helt annat; jag ser denna teaser och inser hur förjävlig jag ser ut i håret! Fruktansvärd. Och detta är alltså den bild som svenska folket ska få av mig, Tjejen med bajskorvhåret, det är ju inte alls så jag vill bli ihågkommen.

Så jag säger nu detta till alla er som faktiskt hade tänkt se den lilla filmen Tusen gånger starkare, eller i alla fall hade tänkt titta på teasern; Jag har egentligen fantastiskt hår, det har bara en väldigt jobbig längd just nu, luggen är på tok för lång och ja jag vet, det hår mina ögon att se pyttesmå ut. Men jag ber er, se förbi det fula håret.

Förutom problemet med mitt hår (eller om problemet ligger i min ytlighet…) så går det prima med inspelningen. Vi har nu på pricken fyra veckor kvar, det känns lite märkligt, att det är så lite tid kvar alltså. Fast fyra veckor är kanske inte så lite, egentligen. Det är bara det att de här fyra veckorna, eller vad det nu är, som redan har passerat har gått så jävla fort. Och även om det just nu känns som en halv evighet tills det ska ta slut, så har jag en känsla av att det kommer att gå förvånansvärt fort, det gör ju oftast det.

Tiden är märklig på det sättet, den rör sig alltid på sitt eget sätt, hur mycket vi än försöker tämja den. Tiden gör alltid som den vill, och nästan aldrig som man själv vill. Och den här sommaren undrar jag ifall den inte har rört sig i dubbelt tempo, för helt plötsligt så är det ju nu den första augusti… Och jag undrar lite hur det gick till egentligen. För det känns ju så oerhört nyss som jag träffade alla de här människorna, som jag nu har spenderat hela mitt sommarlov med och var minst och blygast i hela världen. Även om alla andra säger att jag bara var sur och verkade allmänt läskig, men det är sån jag är när jag är blyg. Ganska osmidigt på något vis.

Och nu är det alltså bara fyra veckor kvar, som tur är vet jag att det är fyra fantastiskt fina veckor. Det måste det ju bli.

Jag saknar min korta fina lugg

Och min piercing.

Och dig. Fast det vet du inte. Eller så vet du det, trots att jag är för stolt för att medge det. Ibland tänker jag att jag borde döpa om min dagbok till bok med allt för många sidor som bär ditt namn i utsuddad blyerts. Men det vet du inte, och det får du inte veta heller, jag är alldeles för stolt.

Och det där var ju kryptiskt och dumt, men jag har mens och är överkänslosam. Allt blir kryptiskt och dumt, så är det. Trött är jag ju också, det blir lätt så då, att man saknar lite för mycket och skriver alldeles för kryptiska och dumma blogginlägg.
Men du kan ju känna dig hedrad… Fast du vet kanske inte att det är du, kanske läser du det här och tänker att det kanske är du, men att det vore dumt att ta det för givet eftersom det antagligen är någon annan. Någon annan med utsuddade bokstäver. Det är det inte, men du kan gärna få tro det. För egentligen så är det väl inte dig jag saknar, utan mer… Någonting annat, någonting gammalt, någonting borttappat.
Och jag tror att det är lite sent att börja leta nu. Dessutom är jag ju ganska arg, så jag tror att vi släpper det.

Usch, jag måste lära mig att mina blogginläg går ut till alla som har lust att läsa. Ibland tänker jag att det bara är jag och en anonym skara.
Men ni får ha överseende, för ibland så måste man få vara sentimental och jobbig.

Mitt hår har fått något sorts jävla ryck och vill promt lägga sig som en hjälm, det sitter där på huvudet och får helt plötsligt för sig att det vill se ut såhär;

Vad är grejen? Jag har inte sätt ut såhär sen 2007.. Knappt ens då
Varför gör mitt hår såhär? Är det bara för att vara taskig, eller är det kanske nostalgiskt… Fast varför då? Det var ju inte som om det var en särskilt kul tid för mitt hår. Det blev sönder tuperat, och sprayat och i största allmänhet bara förstört. Allt som oftast tvättat med diskmedel så att det inte skulle lägga sig så förbannat fint.
Det måste ha varit en hemsk tid för mitt stackars hår.

Men jag antar att det inte förstår sitt eget bästa, ni vet hur det är… Ibland längtar man tillbaka till en tid när man tog lite sämre hand om sig själv, och trodde sig ha lite roligare.
Jag måste nu förklara för mitt hår att det inte var bra. Att det mår bättre av inpackningar och regelbunden borstning.

Idag, govänner, har jag och Henni varit riktigt vilda och galna.
Jajemensan, vi har mött våra inre masokister och vaxat benen

Fast det gjorde inte så jävla ont… Eller de första lapparna (ja, vad ska man kalla de för då?) gjorde helt åt helvete förbannat bajskorvont, men sen så var det rätt lugnt. Festligt som fan var det, try it you like it!

Andra saker som har hänt är att jag äntligen har valt sommarjobb. Det blir beroende centrum på karolinska i tre veckor för mig. Det känns bra, mest för att det är de tre första veckorna på sommarlovet och det känns smidigast.
Sjukt seriöst är det ska ni veta, man måste lämna både piss och blodprov innan man får börja jobba. Rätt logiskt i och för sig… Men ändå, kändes himla seriöst… Och vuxet, på något vis. Som ett väldigt riktigt jobb liksom. Fastän jag får miniminiminilön (54.60 i timmen) men pengar är alltid pengar. Och visst är det något visst med pengar som man tjänar själv?

Hejsan hoppsan Lilla My frisyr Knuten är för visso inte mycket att hänga i julgranen… Jag har inte särskilt mycket hår, som ni vet. Men gud vad jag har längtat efter att kunna sätta upp mitt hår igen x)

Jag ska äta middag och sånt, och sen så ska jag fara som vinden till stads teatern, träffa Anton och titta på I väntan på Godot. Himla peppad faktiskt. Speciellt som vi bokade biljetterna i december >.^ Men den som väntar på något gott säger jag bara.

Annars så sov Henni här igår, himla mysigt ska jag säga er, vi åt popcorn, spelade kort och kom fram till att Norrland inte är något landskap… Det var mycket fint <3

Ursäkta okonstruktivt inlägg, men tänk att jag har inte kommit på meningen med livet idag heller (skäms!) men när jag gör det så lovar jag att rapportera.

Pussar

Mitt hår kör sitt eget race idag… Inte helt okej. Men ändå, är det inte lite charmigt på något vänster?

Ser lite ut som om jag alltid går runt med en fläkt under mig… Eller faller, neråt. Och det är ju najs.

Som ni kanske märker så är jag på herrans bra humör idag! I alla fall just nu…
Jag menar, inte ens den här synen utanför mitt fönster kan riktigt tvinga ner mina mungipor

Och då tycker jag ju också riktigt illa om snö!

Jag är trött… Jätte trött.
Vore kanske ett smart drag att gå och lägga sig… Men då skulle jag ju framstå som en vekling (dessutom sover jag ju i varldasgrummet now a days eftersom vi gör om mitt rum, och tydligen kommer folks behov av att titta på teve före min sömn. Detta kan vara anledningen till att jag är så trött… För att jag aldrig får sova innan folk har sätt klart sina teve-program. Ojoj vad synd det  är om mig. Och ojojoj vilken lång parantes det här blev)

Är stört skol-stressad för tillfället. Det är alldeles för mycket, och det är alldeles för lite tid och det är framförallt alldeles alldeles för mörkt och kallt ute för att göra någonting annat än att längta till sommaren…
Nej men det blir liksom att man vet att man måste satsa för att få bra betyg, det är bara det att man måste satsa x 16, eftersom det ju är sexton jävla ämnen som man ska ha bra betyg i. Och sexton är för många! Sex hade varit okej, tio hade också varit okej, men sexton är för mycket. Jag har ett väldigt litet huvud vet ni, det får inte plats så mycket i det!
Och som vanligt hanterar jag juall stress på mitt eget ack så effektiva sätt och tänker “nää det här är minsan inte rättvist, jag förtjänar inte att må så här, jag förtjänar att må bra, jag ska inte stressa, jag ska ta det lugnt, för det förtjänar jag” terapins baksida kamrater, jag säger bara terapins baksida…

Juste, så här blev håret till slut

Jonatan Lejonhjärta goes Gustav Vasa goes fyraåring-looken, änd aj lajk itt!

Tjolahoppsan! Jag har klippt mig

Ny tapet kräver ny fristyr. Jag ser för visso sissådär fem år yngre ut… Men det är det värt det så gulligt som det är >.^ (hade dessutom förträngt att jag inte kan ha lugg eftersom mitt hår är lockigt… så nu är det fram med platttången)
Men jag är ändå nöjd. Skall dock klippa lite mer på luggen nu ikväll… Eller okej, pappa ska få klippa lite mer på luggen nu ikväll. Det är nämligen min käre far som klipper mig serru. Och jag måste säga att för att vara en heterosexuell sökmotoroptimerare är han förvånands värt bra x)

Annars så har jag och mammavarit på ikea idag. Jag älskar ikea, ikea är bäst! Det är som att spela sims fast iverkligheten liksom, så värt.
Köpte i alla fall ett litet soffbord till mitt rum, gardiner och en korg till Rufus. Hade tänkt köpa någon sorts krokar också (ett naivt försök att få mina kläder att hamna någon annanstans än på golvet) men de ända jag ville ha var slut.

Är så extremt rastlöst! Känns bara som om jag borde göra massa saker, men så har jag liksom inte lust att göra någonting. Så jag siter bara här och trummar med fingrarna… trum trum trum

Dessutom är mitt hår dumt

Det är väl blodsockerfall eller nått

Japp, jag är nu mera bevisat en riiiiiktigt gammal tant. Alternativt en mycket missförståd fyraåring…
Bevis:
Igår kväll var jag allmänt sur (läs trött) och orkade inte riktigt med någon människa över huvud taget, så jag tog med mig min dator och stickning in på mitt rum. Så jag satte scarborough fair på repeat och tänkte att jag skulle lägga mig i min säng med min stickning och tycka synd om mig själv. Det tog en mycket kort stund att inse att det var betydligt mycket mysigare att ligga i sin säng och blunda utan stickning… Och det tog ungefär tre sekunder innan jag somnade, klockan halv åtta. Vem fan kan ens sova klockan halv åtta?! Det är onaturligt! Vid elva tiden vaknade jg av att min kära mor försökte klä av mig… Ni vet hur otrevligt det är att vakna av att någon klär av än? Så jag sparkade ut henne och somnade om (?!?!?!?!) Klockan 01:13 vaknar jag sen igen, mycket förvirrad med kläder och smink intakt, ni vet även hur otrevligt det är att sova med smink… Jag går upp går på toa, klär av mig och går sen och lägger mig och somnar om IGEN. Jag har alltså sovit elva timmar inatt… Jag är en vandrande sov-maskin, jag kan sova precis hur mycket som helst, när som helst, var som helst. Kan man tjäna pengar på det tror ni?

Jag har i alla fall varit fett pigg i dag, till skillnad från mitt vanliga zombie-tillstånd… Har också haft en fantastisk hårdag! Brukar vanligtvis tvätta håret på kvällen eftersom när jag duschar på morgonen så är det alltid så varmt och mysigt så jag vill liksom aldrig gå därefrån… Men nu så tvättade jag alltså håret i morse istället och det har varit alldeles underbart sammarbetsvilligt hela dagen. Ni som känner mig vet att mitt hår annars har en tendens att bryta mot diverse naturlagar och bete sig lite hur det vill…

Annars så är det fredag i morgon! Glad är jag… Dock kommer alldeles för mycket tid av helgen behöva ägnas åt pluggande. Men men, så länge som det inte inkräktar på min sov-tid så klarar jag mig nog x)

Och i morgon ska jag träffa Henni! Pussåhej

idag är det en rosa Lacoste-dag, det är inte alla dagar som är det inte

Ella är här och stjäl min musik och låter mig inte fota henne, men det är okej… Annars praktiserar jag mina barista-skills och vi dricker gratis hemma-latte från min ack så högt älskade kaffe-maskin. Det är iskallt ute och jag är trött… Sov typ inget inatt, vilket också var ganska konstigt eftersom jag var så stört trött. Men det är tydligen ingen garanti för att få sova inte.
Imorron börjar skolan igen… Uäck. Men jag ska få tillbaka prov och det är ju alltid lika kul >.^
Bra hår-dag också btw.
Men nus ska jag underhålla Ello kokobello och kanske att vi till och med vågar oss ut i allt det iskalla..

På återseende.