Nä, helgens bloggande har kanske inte varit det bästa. Men det är ju ändå ingen som orkar läsa om helgerna, så vi säger att det inte gör något.
Jag har i alla fall haft alldeles för mycket saker i mina händer, och att sätta sig ner och skriva ord har liksom inte hunnits med.
Och nu när jag har tid så vet jag inte riktigt vad jag ska säga…
Det har varit en eminent helg i alla fall, en fin blandning av nya människor och gamla människor och nuvarande människor.
Och nu är det söndag. Igen.
Inatt drömde jag att jag hade decimeterlångt hår på benen. Rött var det också. Någon kommenterade det och jag sa “Haha ja, men vem orkar raka benen på vintern?”
Jag tror att det är dags att hala fram rakhyveln, man bör lyssna på sitt undermedvetna, och mitt undermedvetna verkar tycka att det har gått för långt.
Och idag är det alltså söndag, alltså vara hemma och städa och plugga. Som varje söndag, varje vecka. Mitt liv är så inrutat att ni kan börja kalla mig för Schacket (och nej, det där var inte alls kul. Jag vet).
Men jag gillar strukturer, även om de gör mig så rastlös att jag vill dö, så ger de mig en viss trygghet.
Men ännu har söndagsaktiviteterna inte hunnit börja än. Jag har faktiskt inte ens klarat av att ta mig ur sängen än. Jag ligger här i min allra charmigaste morgonrock och lyssnar på Leonard Cohen, världens bästa man.
Om det inte blir pipan så blir det de orden som ska tatueras.
Och nu ska jag försöka göra mig någon typ av frukost, eller lunch kanske det snarare blir.
Så sköt om er och så ses vi när vi råkas.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)
jag skrattade högt åt Schacket..
Jag är 33 år och har inte en tanke på att tatuera mig, men om jag vore lite mer vältränad och lite yngre skulle jag nog tatuera ett citat och de där citatet var då inte dåligt.