PMS. Premenstruell, det rimmar på karusell. Japp det gör det.
Pendlar mellan att vilja förinta hela världen, vara superspeedad och vilja dö. Och alla gör fel, såklart. Som alltid… Det är märkligt det där att det är just när man har pms som alla är dumma i huvudet. Mycket märkligt.
Kan inte någon bara komma hit och ta hand om mig? Ge mig choklad och ignorera att jag är elak och dum i huvudet, och manisk och finnig och allmänt skitjobbig. Jag behöver inte så mycket… Sätt bara på ett Vänner-avsnitt och håll mig lite i handen, det skulle räcka fint. Kanske säga att jag är lite fin, eller ännu hellre att alla andra är fruktansvärt fula. Och hålla med mig om att hel världen är åt helvete. Det skulle jag behöva.
Men jag är alldeles ensam med min kvinno-olycka. Ensam och stackars och arg och ledsen… Tyck synd om mig i alla fall. Det skulle jag verkligen uppskatta ska ni veta.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)