Det är en väldigt fin bok det där. Kanske för att det känns som om varje ord hade kunnat vara skrivet av mig, som om det var en historia om mitt liv. Förrutom att jag inte är japan förstås.
Men ni borde läsa den (för antagligen är jag en så pass ordinärsextonåring att den handlar om era liv också) det är en liten bok om kärlek, om att vänta, om att inte riktigt förstå och om att leva ändå, lite i taget liksom.
Det är svårt att förklara, men det är en sån där bok som slår än i magen, men utan att det gör ont, den är så mjuk och smygande och nästan enkelt, men samtidigt exakt. Ja, ni får kanske helt enkelt ta och läsa boken. Norwegian wood av Haruki Murakami.
“Naoko tog upp vänsterhanden ur fickan och fattade tag i min hand. ‘Men du klarar di, du har inget att oroa dig för. Även om du skulle springa runt här mitt i kolsvarta natten skulle du aldrig falla ner i brunnen. Och så länge jag håller mig intill dig, kommer inte jag heller att göra det.’”
“Min skjorta blev först fuktig och sedan genomvåt av hennes tårar och heta andedräkt. Snart började hennes fingrar att röra sig över min rygg som om de letade efter någonting, någonting viktigt som alltid hade funnits där”
Ja, läs den.
Och i morgon är det alltså måndag igen. Fast jag tycker inte att det är sådär jättejobbigt, jag är ju nämligen en sån där tönt som tycker om sitt jobb. Och i morgon har jag till och med en replik, och det är ju gött.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)
Tack för boktipset! Jag gillar boktips, och tro det eller ej – jag har också varit 15 år. Kram!
Ett lite snudigt påpekande från din mamma, men du är faktiskt 16 år!
[...] som vrider upp världen av Haruki Murakami (samma författar som skrev Norwegian wood). Jag började egentligen att läsa den i Egypten men valde istället att läsa om Norwegian wood [...]