Jag är arg. Och kränkt, in i själen.
Det är nämligen på det här viset att jag var på Weekday härom dagen, i förrgår för att vara exakt och införskaffade denna förträffliga Carin Wester-kappa för att försäkra mig om att jag inte fryser ihjäl heller denna vinter.
(Den är finare på, men eftersom jag redan är svettig som en gris orkar jag helt enkelt inte sätta på mig den för fotografering)
Det var bara det att kappan även har ett skärp att knyta om midjan och den vänliga expediten glömde att ta bort larmet från det här skärpet. Lätt hänt eftersom både kappan och skräpet hade larm, lite irriterande alltså, men fullt förståeligt, jag skulle antagligen också bara leta efter ett larm.
Lite jobbigt för mig alltså, men inte världens undergång, “Jag går bara tillbaka till med skärpet och kvittot” tänkte jag, som jag antar att vem som helst av er också skulle ha tänkt?
Så idag skulle jag ändå ut och leta efter något att ha på mig på slutfesten ikväll, så jag svängde förbi Weekday för att få bort larmet. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort.
Jag förklarar sakligt situationen för finlandsvenskan bakom disken och ber henne att ta bort larmet. Hon skrattar bara lite hånfullt och ger mig en blick som ungefär säger “Men lilla lilla lilla gumman tror du verkligen att jag är så dum att jag tänker larma av ditt STÖLDGODS” För det första, varför i helvete skulle jag vilja stjäla det här skärpet? Det går absolut inte att använda till någonting annat än den här kappan… Och om jag nu skulle försöka ta skärpet, varför inte hela kappan? Och varför skulle jag kvittot om jag inte redan hade köpt kappan? Och om jag nu alltså redan hade köpt kappan varför skulle jag vilja stjäla ett extra skärp?
Hon suckar “Jag måste ser vaaaaran” MEN VAFAN DIN JÄVLA FINNE VARAN LIGGER JU FRAMFÖR DIG! Men det fattar inte hon, för hon är uppenbarligen dum i huvudet. Och så tar hon mitt skärp och säger med drypande högfärdighet att jag ju “kan komma tillbaka lite senare med kappan” med undertonen av “där fick jag dig din lilla småtjuv tro inte att du är någonting”
Fast det är egentligen inte så farligt, jag förstår om hon måste se hela kappan, på något plan, även om jag tycker att det är onödigt. Det är bara den där förbannade blicken. Som om hon var flera ljusår bättre än mig och jag bara var en fattig liten ungjävel som måste stjäla onödiga skärp (eller skärp, det är inte ens ett skärp, det är mer ett band man knyter) den där förbannade överseende blicken, som krossar all ens värdighet.
Jag hatar att bli anklagad för saker jag inte har gjort. Jag hatar när folk inte tror på mig.
Så nu måste jag ta med mig den här förbannat stora och otympliga kappan in till stan igen. Inte så mycket för skärpets skull, skärpet spelar inte så stor roll… Egentligen är kappan nästan finare utan det där jävla skärpet. Men för min värdighets skull, för upprättelse. För att den där jäveln inte ska få gå och tro att jag stjäl skärp.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)
[...] « Hat Hat Hat Aug 28 2009 [...]