Hej svej.
Här sitter jag och dricker kaffe i min kräkfärgade morgonrock och förstår inte riktigt hur klockan har lyckats bli kvart i fem. Vad hände? Fast det är okej, för världen tror att det är vår så solen skiner ändå. Och vet ni vad? Jo när jag var ute med Rufus för sissådär två timmar sedan så hade de sopat trottoaren, den var alldeles torr och slät och man halkade inte alls. Och jag tänkte “Tänk va! Den smälter i år också. Det kunde man inte tro.”
Igår var allting mycket bra förresten. Kvällen började med förträfflig middag hemma hos Karin (jajamensan det var jag som lagade maten) med fint folk och ljus och grejer.
När klockan blev tio över nio så satte jag, Alba, Max och Oskar på oss våra skor och begav oss till Tallkrogen. En plats i universum som jag aldrig besökt förut, varit övertygad om låg på pendeltågsavstånd och blev alldeles lyrisk när jag insåg att det bara tog 11 minuter från Skansktull. Jag måste vidga min världsbild.
I alla fall så var det så att Natasja hade bakat hundra cupcakes och bjöd på cocktailparty av bästa slag. Lite tråkigt bara att min mage inte tillåter mig att äta några cupcakes… Nästan ännu tråkigare att jag framåt småtimmarna valda att ignorera detta. Stackars magen, förlåt. Eller alltså, det var ju jag som blev lidande så det går väl på ett ut. Och det var dessutom fanimig nästan värt det.
Slutligen hade alla åkt sin väg utom jag, Natsasja, André, Malin och Max och det blev sovdags. Sovandet gick dock sådär, och jag är trött.
Och nu är klockan fem över fem och jag ska klä på mig och ta en promenix med Oskar och hunden.
På återseende
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)