Men man kan inte censurera internet. Eller rättare sagt, man bör inte censurera internet. Censur är det läskigaste jag vet i hela universum. Det är vi alltså emot. Som någon (jag låter lite lagom mystisk eftersom jag helt enkelt inte minns vem det var.) sa en gång att internet är lite som en bassäng med vatten. Säg att det hamnar saltvatten i bassängen, saltvattnet och det vanliga vattnet blandas och det går inte att fiska upp bara saltvattnet. Det man däremot kan göra är att fylla på med vanligt vatten och tömma ut det uppblandade vattnet och tillslut kommer det bara att vara vanligt vatten kvar.

Om Sverigedemokraterna är saltvatten måste vi alltså fylla på med vanligt vatten. och hur gör vi det då? Jo vi skriver en jävla massa blogginlägg om dem. Till exempel. Och så tycker jag att vi länkar glatt till den här siten:

http://sverigedemokraterna.de/

Sådärja. Nu har jag varit pk och pretentiös. Nu kan jag få gå och lägga mig. Gonatt!

Först så ber jag om ursäkt för den dåliga uppdateringen, jag förstår att ni alla måste vara alldeles förkrossade. Men ni förstår att det har varit långhelg och jag har varit på landsbygden (även kallat Oskars land.) med finfint folk (även kallade Mathilda, Baba, Oskar, André, Assar, Klara, Alba och Max. Och hunden, men han räknas kanske inte som folk.) och som vi alla vet finns det ju inga datorer på landsbygden. Men vansinnigt mysigt var det.

Och idag har jag varit i skolan och undrat lite varför man helt plötsligt ska ha vanliga lektioner, jävligt onödigt känns det. Trött blir man också.

Så jag sitter hemma och tittar på extremt dålig teve och äter mangosorbet. Fest på den.

Och nu ska jag laga mat.

Men det var en prima kväll igår. Den hade kunnat innehålla lite mindre resande och lite mindre pingis, men annars är jag nöjd.

Nu har jag legat vaken i min säng i tre timmar och jag kanske borde pallra mig upp. Äta frukost. Kanske till och med spåra och gå ut, det är ju sol och grejer.

Sånt önskar jag ibland. Tänker på hur bra det vore. Sen tänker jag över vad det egentligen är för saker som inte är precis som jag vill. Okej, jag måste skriva ett brev till min röst och rörelse lärare, det känns som om jag har en alien i magen när jag äter gluten eller laktos och jag kan inte prata baklänges flytande… Men förutom det så är det faktiskt, helt plötsligt, hemskt många saker som faktiskt är precis som jag vill. Eller precis, men mer eller mindre.

Det är lite märkligt. Ganska fint.

Jo att först ha världens intensivaste vecka och sen välja att testa att först äta gluten i två dagar och sen laktos i en. Ni vill inte se min mage nu… Jag har aldrig någonsin sett den såhär svullen (och jag har sett den jävligt svullen). Mitt midjemått måste på allvar ha ökat med minst en decimeter.
Det är sjukt! Det är läskigt och det är verkligen inte okej. Så nästa vecka bär det av till doktorn, den riktiga doktorn alltså inte självdiagnostisera på internet.

Nu ska jag maila min röst och rörelse-lärare sen duscha och slutligen True Blood.

Spårad kväll, spårad tjej.

Idag har jag varit i skolan i 8 och en halv timme, och då hade jag ändå behövt stanna längre egentligen. Jag hade glömt hur jobbigt det är att repa såhär intensivt! Det är ju kul, såklart, men jobbigt som attan.

Jag vill bara få äta och sova.

Och ja, roligt blogginlägg, verkligen. Men det är smällar man får ta. Eller som ni får ta. Jag vet inte riktigt.

Livet är ganska fint annars förresten, bara så att ni vet alltså. I det stora hela eller hur man nu säger. Det går ganska så bra, jag är ganska så glad. Bara så att ni vet alltså.

Skriva kan jag däremot uppenbarligen inte göra. Men det gör inte så mycket, det är nästan vår. Verkligheten håller på att falla på plats.

Och jag är inte ens kryptisk med flit. Bara glad, trött och hungrig. Relativt glad, det kunde vara ännu bättre.
Och nu orkar jag inte med mig själv. Så hej då.

Hur roligt det än är så tror jag inte att jag kommer att bli ljustekniker. Någonsin. Jag tycker inte om stegar… Men det är i alla fall hemskt trevligt ändå, jag tror att vi har en bra vecka framför oss.

Dock har dagen (i kombination med att jag inte kunde sova inatt och helt enkelt inte har sovit alls underlovet) gjort mig hemskt trött. Planen är därför liten kvällspromemix med André och sen ska jag sova.

Jag älskar att sova.

Festlig tjej.

Och i morgon är det måndag. Om det inte var för att vi bara har teater den här veckan så skulle jag antagligen ha lagt mig och dött någonstans.
Men nu tänker jag att det nog ska lösa sig… Det enda som gör mig lite ledsen är att det är vinter i det här landet. Jag tyckte mer om tillvaron när det var vår.

Mitt hår ter sig så hemskt mycket bättre i solsken.

Budapest var verkligen fint som snus. Och eftersom jag inte orkar skriva massa så slänger jag istället upp en massa bilder. Dock är jag ju aningens paranoid (eller smart, det beror väl på hur man ser det) och därför fick kameran aldrig följa med efter mörkrets inbrott.

Så här kommer 40 gulliga turistbilder. Enjoy:

På Skavsta hade Karin en regnbåge i ansiktet.

Den första morgonen var det vår utanför vårt fönster.

Karin tittar på våren.

Max tittar på våren.

Sen åt vi ost med fitt-smak och tyckte att det var lite för kul.

Sen gick vi ut och gick. Långt gick vi.

Vi promenerade hela vägen upp till slottet.

Vi gick över en bro.

Vi tittade på kartan. (och den här bilden är så missvisande i och med att jag aldrig någonsin kastade ett öga på kartan, förutom här då. De andra fick sköta hittandet.)

Vi hittade en kyrka och jag kunde tydligen inte hålla kameran rakt.

Bara för att vi är så nördiga att vi lyckades översätta det där helt själva. Inte okej.

Såhär såg det ut om man stod på trappan. Bra att veta. Sådär såg inte himlen ut på riktigt, min kamera luras.

Masken i choklad. CHOKLAD.

Det blev en ny dag, utan sol. Jag hittade en gata som hette Fashion street(!) och tyckte att det var kul.

Vi gick över en annan bro. Vi skulle till Gellertbadet! Fast det har jag inga bilder på. Tyvärr. Efter Gellert gick vi till café New York och betalade med en 10000-sedel och sa “keep the change”. Jag har aldrig känt mig så rik. Någonsin.

En spårvagn.

Jag har tuffast kompisar.

En dag med sol och blåst tvingade Karin oss att gå och titta på parlamentet. Det var inte så kul, men vi var glada ändå.

Sen tog vi en spårvagn och hamnade i en saluhall.

Och nu orkar jag inte mer. Men det var eminent!

Nu ska jag äta mat och sen ska jag ut och träffa människorna som jag har saknat (fyra dagar är lång tid.).

Pussar och kramar

Allt är alltså finfint. jag gillar livet.

Och nu vill Max att jag ska använda iphonen till att leta efter secondhand affärer istället för att skriva innehållslösa blogginlägg.

Så hej då mina vänner! Sakna mig, jag kommer att sakna er. Puss!

Och nu ska jag till tandis. Håll tummarna för min stackars gaddar, jag har nämligen aldrig någonsin haft ett hål i hela mitt liv. Och jag hade ju inte tänkt börja nu liksom…

Jag vet inte varför jag skriver korta onödiga blogginlägg. Kanske för att jag tar för givet att ni konstant går och oroar er för hurvida jag lever eller inte… Ni vet, det är lätt att dö!

Puss

Men nu är jag home and safe. Och jag tycker att ni ska lyssna på denna för det gör jag.

Puss

Jag har lyckats bli fit for fight med blommiga ben och allt

Nu när hela världen drunknar i snöslask så kändes det rätt i alla fall ha våren på benen.

Och nej, det är inte så kul med photo booth, men tills imorron så har jag ju liksom inget alternativ.

Det är heller inte så kul med innehållslösa blogginlägg. Det är inte så kul att skriva dem heller, kan jag trösta er med.

Oskar sover i min säng, såhär ser han ut då:

Jag skrattar lite. Sen skrattar jag lite mer.
Sen tycker jag inte att det är så himla kul längre. Men ni vet att det betyder otur att väcka någon som sover, så jag får väl sitta här i min ensamhet och lyssna på snarkningar.

Annars så har jag idag tagit avsked av Henni, hennes plan går om en timme. Men hon kommer hem om en månad, och en månad är faktiskt ingen tid alls! Så det så.

Mitt hår luktar billigt shampo. Vilket inte är något större mysterium eftersom mitt dyra shampo är slut.

Jag har tråkigt. Jag fördriver tiden. Det går sådär.

Men om en timme eller två så ska jag bege mig till söder där Alva har kalas, fest, partaj, tillställning, samling av människor, kalla det vad ni vill. Hemskt praktiskt då jag kan säga hej då till alla på samma gång, för ni vet att jag åker ju faktiskt i övermorgon. Och imorgon är jag så vansinnigt upptagen och kommer då rakt inte hinna säga hej då till någon! Jag ska växla pengar, gå till tandläkaren, köpa ett nytt objektiv (om det inte är superdyrt vill säga), packa och provfilma.

Den du!

Och nu kommer jag inte på något mer. Så hej då.

Istället ska jag möta Oskar om ett tag och sen bege mig hem till Frida. Kanske ses vi där, kanske gör vi det inte. Er som jag inte kommer att träffa önskar jag i alla fall en förträfflig lördag.

Vi gillar blogginlägg med alldeles för få ord som egentligen bara är en täckmantel för att få ladda upp lite för stora photo booth-bilder sig själv. Ja det gör vi.

Hej då.

Idag har jag varit hemma, ätit och tittat på 12 vänneravsnitt. Jag gillar såna dagar.
Igår var jag däremot superproduktiv och hann med både finaste Hannahs artonårsmiddag och kalas hemma hos April.

Nu försöker jag komma fram till om jag ska stanna hemma och äta chips eller släpa mig ut på äventyr ikväll… Det lutar ganska starkt åt chipsen. Men vi får väl se.

I morgon åker Henni tillbaka till London, jag gillar inte.
Alla åker iväg, är det inte London så är det Berlin.

Fast jag åker ju faktiskt jag också, om tre dagar. Och jag kan informera er om att i Budapest är det just prick nu 8°C och sol. Bara så att ni vet alltså.

Dessutom måste jag vara fit for fight ikväll då jag först ska på teater (Tröstar jag dig nu? på stadsteatern.) och sen hem till finaste Henni.

Men nu: Te och mörker.

Allis öppnar en burk kokosmjölk, Max säger “is it what i think it will be?” och oh yes it is, Allis hon vet vad som går hem grönsaksakssoppa med gröna saker och morot zåhklart. Vi är buzhlighan (minus en). Max är ganska svart och svår. Dä ä inte ja. Men jag har ganska mycket smycken. Vi tackar för oss.

Höhö…

Ni vet, någonting med lite för många ord om lukten av hud i mörker eller om fingrar som slingras kring andra fingrar. Någonting lite för klyschigt om hur andetag låter när man lyssnar ordentligt eller helt enkelt bara om ögonfransar.

Men jag tänker inte skriva något sånt. För ni kommer hur som helst inte orka läsa det. Och jag kommer inte att orka skriva det eftersom alla ord ändå bara kommer att bli fel.

Istället tänker jag äta hemskt många äpplen och läsa i min guidebok. Det är vad jag kallar tisdagsfest.

Och jag är inte töntig egentligen.