Feb
09
2010
But I know you’re thinking of me ’cause it’s just about to rain. So I wont be afraid of anything ever again
Jag satt här i mitt vardagsrum och kände mig alldeles omöjlig. Kanske för att det är hemskt tidigt på morgonen, kanske för att det är mörkt ute, kanske för att livet känns lite som ett rullband (och kanske orkar jag inte förklara det där).
Men så kastade jag en blick på min kalender och insåg att det är faktiskt bara 21 dagar till jag tar flygplanet till Ungern med tre små människorna som jag tycker så hemskt mycket om.
Och jag vet att jag låter sådär fånigt gullegulle-jag-använder-pikanta-adjektiv-och-langar-bilder-som-jag-inte-ens-har-tagit-själv. Men ni får leva med det. Jag lever med det.
Nu ska jag gå till skolan. Ni får lyssna på den här i väntan på att jag kommer tillbaka.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)