Allis Lindqvist

Mitt namn är Allis Lindqvist.
Just nu, idag, kanske det namnet inte säger dig så mycket. Idag är det bara ett namn bland alla andra namn. Men jag lovar dig, att det ska komma en dag när du kommer att titta upp när du hör det. “Allis Lindqvist…” kommer du att säga “är inte det den där rödhåriga skådespelaren? Eller? Jo, men fan det är det väl? Hon var med i… i… men helvete! Kan du googla på Allis Lindqvist? Ja, jo jag vet… Hon den rödhåriga? Ja jag sa ju det!” Så kommer du att säga.
För när jag blir stor ska jag bli skådespelare. Kanske kan man på något vänster redan säga att jag är det, men det låter ju så himla töntigt, så det gör jag inte.

För tillfället kallar jag mig bara för mycket vanlig tonårsflicka. Jag är född 1993 i Stockholm, det är också den plats som jag har spenderat största delen av mitt liv på. Och antagligen även den plats jag älskar mest av allt i hela vida världen. Men vem älskar inte Stockholm? Antagligen bara folk som aldrig har varit här… Eller folk som inte har vyshats till sömns av bilarna ute på gatan hela sin barndom.

Men tillbaka till den ganska vanliga tonårsflickan… Jag tycker om fina kläder och konsumerar gärna alldeles för mycket när jag är lite ledsen, eller glad, eller helt enkelt överhuvudtaget. Är inte helt bra på att hålla i mina pengar.
Jag tycker också mycket om djur, och har två hundar, en som är stor och svart och en som är liten och vit. Andra saker jag tycker om är fina filmer som får hela hjärtat att svälla, att promenera i nattluften (den passar så bra i mina lungor förstår ni) och att vara med människor som får mig att skratta. Kaffe tycker jag om också! I enorma mägnder hela tiden. Och när folk verkligen intresserar sig för saker jag säger, hur dumt det än är.
I smyg tycker jag också väldigt mycket om människor som kan spela instrument, men det skulle jag aldrig erkänna, jag är alldeles för stolt.

Jag tycker däremot inte om att sova ensam (fast vem gör det egentligen?) utan sover alltid allra bäst om jag får räkna någons andetag, och bäst av allt är det om denna någon skulle vilja smeka min nacke lite försiktigt och dra fingrarna genom mitt hår.
Jag tycker heller inte om när jag nekas måltider, jag blir en fruktansvärd människa om jag inte får äta… Mensvärk tycker jag inte heller om, och inte nyckelpigor (en vacker dag ska jag skriva ett långt spännande inlägg om varför)

Ja, ni förstår, jag är nog inte jättespeciel, ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland är jag rolig, ibland inte.
Och mycket mer än så tror jag inte att jag behöver skriva här. Jag menar, resten står ju i bloggen liksom… Det är en liten blogg om mitt liv, mitt hjärta och min hjärna, som jag blir mycket glad om du orkar läsa.

All kärlek