496 ord om hur fint det vore om vi helt enkelt bara flyttade hit och slutade oroa oss för saker och ting.
Jag har ingen större lust att åka hem. Eller, egentligen har jag väl bara ingen lust att återgå till vardagen.
Det vore fint att bara stanna här och ta upp alla mina favoritmänniskor, då skulle det inte göra så mycket att det är 30 minusgrader utanför huset. Vi skulle alla kunna sitta i mitt i alla fall ganska stora kök och spela sällskapsspel dagarna och nätterna i ända. Och vi skulle dra alla sängar till kakeliungsrummet (det skulle kunna heta vardagsrummet, men vi kallar det alltid för kakelungsrummet) och så kunde vi ligga där och värma oss och berätta om vad som är viktigt.
Det skulle förstås bli jobbigt när vi blev hungriga… Man måste nämligen gå i ungefär 20 minuter för att komma in till en affär. Men jag antar att vi helt enkelt skulle bli tvungna att sätta på oss alla kläder vi äger, ta ett gäng med pulkor och trava in. På vägen dit så skulle vi åka på pulkorna, och på vägen hem skulle vi dra maten i dem. Vi skulle äta så goda saker! Mest grytor och soppor, för stämningens skull liksom. Och vi skulle baka hemskt mycket bröd och kakor och tårtor. Framförallt många tårtor, med ljus, och det skulle vara ett kalas varje dag.
Vi skulle så klart vara tvungna att gå ut i andra fall än bara när vi skulle handla… Ni vet, om man stänger in för många favoritmänniskor på en begränsad yta så är det så lätt att de börjar bråka. Så lite då och då skulle vi gå ut och rasta varandra. Då är det på med termobyxorna och undertröjorna och halsdukarna och mössorna och långkalsongerna och sockorna och jackorna. Sen skulle vi springa av oss i snön tills våra kinder var alldeles röda och våra hår helt vita av frost (och nu undrar jag hur många gånger jag egentligen har bytt tempus i den här texten… Men det spelar inte så stor roll.)
Och då, när vi var, är, blir alldeles hemskt trötta då skulle vi lägga oss ner på rygg, till exempel på isen, eftersom det är mörkt där (men vi skulle naturligtvis bara ligga där en mycket liten stund, ni vet att man dör om man somnar i kylan? Och några dödar vill vi minsann inte ha.) och så skulle vi titta på stjärnorna. Vi skulle bråka lite grann om hur vida det där är lilla björn eller om det där verkligen är plejaderna och hur ser egentligen tvillingarna ut… Men vi skulle inte bråka så länge.
Vi skulle gå in istället, göra lite varm choklad och tända en ny brasa.
Det vore så fint så.
Och nu verkar det nästan som om det blir så vi blir tvungna att göra om ni vill träffa mig. Våran bil har nämligen fryst sönder. Kul, verkligen. Askul. Det är 30 minusgrader ute, våran bil är fransk (läs fjollig som fan). Håll tummarna för att den hinner tina innan tåget går.
Annars ses vi väl när våren kommer.
Möjligen en liten smula relaterat:
Inlägg (RSS)