Tänkte bara säga att jag var med de där människorna som ungefär bäst i hela vida världen och som jag träffar alldeles på tok för sällan ikväll.

Jag är spårad och skriver fett långa meningar.

André kommer hem i morgon på riktigt! Eller idag om man räknar med fusk.
Han är för övrigt också bäst i hela vida världen.

Jag med. Bäst alltså.

När det blir morgon så ska jag gå till banken. Jag har visst blivit stor.

Puss

Etiketter:André, fint, glad

Och nu är jag alltså hemma igen i ett Stockholm där det trillar ner vatten från himmelen.

Klockan är nu efter tolv, 00.01 för att vara exakt, vilket innebär att det är den 18onde, vilket innebär att André, i teorin, kommer hem imorron! Han har nämligen de senaste två veckorna varit keff befunnit sig i Barcelona.

Jag är trött som… Jag är så trött att jag inte ens orkar hitta på någon fräck liknelse. Som attan! Trött som attan. Gick upp 5 i morse och har åkt flygplan nästan hela dagen (eller nej, har suttit och väntat på att flygplan ska lyfta). Därför tänkte jag nu spåra galet och gå och lägga mig.

Fast först måste jag bara förklara den sista bilden helt snabbt: En svala flög nästan in på balkongen. Jag reagerade instinktivt och slängde mig ner under bordet. Man är väl en överlevare.

God natt!

Etiketter:André, bilder, familj, Love, Malte, mamma, resa

Ja, jag har inte skrivit något på år och dagar.

Men det är svårt att sätta sig framför en dator när det finns så mycket bättre saker att göra, som att hänga i solen, vara kär och töntig och helt enkelt bara fokusera helhjärtat på att existera. Så det tänkte jag helt enkelt fortsätta att ägna mig åt den här sommaren.

Kanske att jag slänger in nån liten hälsning då och då. Men annars så ses vi till hösten, när jag har fått in den gamla vanliga rutinen igen.

Så ta hand om er nu. Gå ut i solen om dagarna och titta på stjärnorna om nätterna. Och när det regnar så lägger ni er i lagom stora sängar och tittar på dåliga teveserier med varma människor.

Puss!

Etiketter:bloggen, glad, kärlek, sommar

Vet ni förresten vad jag och Baba ska göra den 8 augusti?

Vi ska chilla med den här mannen i Globen

Det var nämligen så att i ett av alla de paket som jag fick i tisdags (ni ska få se vad det är i de andra lite senare) låg det två biljetter med LEONARD COHEN tryckt med stora svarta bokstäver och jag trodde att mitt hjärta skulle explodera lite grann. Ingen man har någonsin tröstat mig så mycket när jag har varit ledsen, eller sjungit för mig när jag inte kunnat sova, eller sagt klokheter när jag har varit förvirrad, eller hållit mig i handen när jag har gått genom mörka nätter eller helt enkelt bara funnits där för att skratta med mig när jag har varit glad.

Jag menar jag är ju ändå tjejen som ska döpa min dotter till Suzanne och tatuera There’s a crack in everything that’s how the light gets in.

Men så var det ju två biljetter… Jag funderade i ungefär en halv sekund, det är klart att du och jag ska gå på Cohen. Det säger ju liksom sig självt, pretto-bestis.

Det är nästan inte riktigt klokt.

Etiketter:Baba, Cohen, glad, musik, presenter

Gled hem från skolan och var sådär broken som man bara kan vara när man såg ut såhär kvällen innan:

Det var för visso en vansinnigt rolig kväll (och jag kände mig fövånansvärt nog så jävla snygg… Lite märkligt.) men det tog emot att gå upp och ha historia på morgonen…

Tyckte i alla fall himla synd om mig själv och bestämde mig för att göra vad varje kvinna i min situation skulle ha gjort.

Jag bakade kakor!

Så himla värt.

Etiketter:baka, kalas, kläder, trött

Min allra sista dag som sextonåring har spenderats på Gärdet. I tolv timmar har jag befunnit mig på filminspelningen av filmen Cornelis där hans spelning på Roskilde 87 skulle återskapas. Himla rolig dag med fint sällskap, rolig kostym, sol och supergod (gratis lunch), såna där faktorer som gör att det inte känns så jobbigt att vara obetald statist.

Tills det blev kallt. Och jag kom ihåg allt det där som är kefft med filminspelningar… Som att vänta i timmar på ett iskallt fält och inte ens vara säker på att man kommer att få jobba. Eller att ha levt en hel dag på grova överdoser av socker och koffein och så plötsligt falla ner från all den hyperaktivitet som det gett än.

Vi fick i alla fall en biobiljett för besväret och nu sitter jag hemma i min soffa och tänker att om en timme och 20 minuter så slutar jag vara sexton och börjar vara sjutton.

Etiketter:Födelsedag, festival, film, fint, jobb

På tisdag åker Södra Latins teater och dans-klasser tillbaka till 90-talet, därför har jag idag införskaffat skor att dö för:

Eller kanske snarare skor att dö i med tanke på att vi kommer att befinna oss på båten och jag varken har mycket till sjöben eller platåskills att skryta med. Men det ska nog gå bra! De är ju så fina.
Är himla stolt över hela outfiten faktiskt, men resten får ni se en annan dag, som en liten suprise. Så nu kan ni sitta och tagga och vara nyfikna där ute i stugorna “ojojoj” kan ni tänka “vad kan det vara som Allis ska ha på sig på tisdag?”

Det kommer att bli najs som attan. Speciellt som betygen sätts på onsdag, så att man alltså inte ens behöver ha dåligt samvete över att man går ut och har sig på en tisdag.

Etiketter:fint, kalas, köpt, pepp, skor

Idag tänkte jag först äta frukost

Sen borde jag börja städa mitt rum, det börjar bli nästan outhärdligt äckligt nu…

Sen tänkte jag gå ut i den återkomna sommaren

Antagligen beger jag mig till Hornstull och går på loppis

Sen går jag nog hem och äter middag

Sen ska jag möta upp flickor som jag tycker om

Och gå och se Sex and the city 2!

Sen tänkte jag sova

Och sen så kommer den här dagen att vara slut.

Etiketter:bilder, Bio, köpt, mat, människor

Vaknade i morse och tittade på medan världens finaste pojkvän packade sin resväska och flängde runt och var allmänt stressad. Jag låg där som en liten boll i hans säng och tänkte att 7 dagar är på tok för mycket tid. 7 dagar är en halv evighet.

Efter ganska många timmar som gick alldeles för fort så hade han åkt till t-centralen för att hoppa på en flygbuss. Jag hade åkt hem för att duscha och tänka att England är ett dumt jävla land, och Kungsten är en dum jävla skola och det här med att sova ensam är ett dumt jävla påfund. Nej hela grejen med att han skulle vara i ett helt annat land kändes mest bara ologiskt.

Sen funderade jag lite över hur det blev såhär? Att sju dagar blev en halv evighet och ensamma sängar blev märkligt stora och ekande tomma. Och då var jag ändå tvungen att medge att det hela är ganska fint, att det är ganska fint att sakna någon sådär mycket så att man inte riktigt vet vad man ska göra av sig själv. Att det är ganska fint att ha någon att sakna.

(Men du är ändå keff som är i England, André, tro inget annat.)

Etiketter:André, england, fint, resa, saknad

Vaknat hemma hos André efter en förträfflig kväll i Humlegården med fint folk och på tok för lite sömn.

Ätit sissådär en halv liter glass med Freja.

Tagit en liten oskyldig tupplur för att sedan vakna klockan halvåtta i enorm förvirring

Ätit soppa i mitt mörka ensamma kök och tänkt att det nog är så mitt liv kommer att se ut när jag blir stor (tyckt ganska synd om mig själv)

Funderat på om det är okej att gå och lägga sig klockan nio…

Kommit fram till att mina bröder nog kommer att tycka att jag är en tönt då.

Beslutat mig för att koka te och titta på Fight club istället, och om jag bara skulle råka somna framför den så är det ju faktiskt inte mitt fel…

Insett att det är alldeles för jobbigt att gå till köket, valt bort teet.

Spårat liv, spårad tjej.

Etiketter:André, Freja, mat, sömn

För er som blev oroliga och rädda kan jag meddela att jag slutade att stirra apatiskt på min uppsats och skrev den istället. Den blev klar klockan två inatt och jag vågar verkligen inte läsa igenom den.

Försov mig gjorde jag också. Egentligen borde jag lämna mitt hem just prick nu, men icke, här sitter jag framför datorn och dricker mitt kaffe och är inte klar för fem öre. Men det var lite som att den där uppsatsen blev klar och med den var allt skolarbete som måste göras den här terminen klart och allt engagemang bara rann ur mig. Som en liten flod av brunt äckelvatten sipprade hela plugg-inställningen bort och lämnade bara alldeles klart, lugnt, blått vatten vars enda vilja är att få ligga alldeles alldeles stilla.

Och det är mindre än tre veckor till sommarlovet och jag är så väldigt sams med livet.

Etiketter:glad, plugg, sömn, skola

Ja alltså, nä… Ingen vidare update här inte.

Men jag har haft så mycket viktigt för mig förstår ni. Som att stirra apatiskt på min uppsats som ska vara inlämnad i morgon. Och som att pussas på Djurgården (och på kungsholmen, och i hammarby sjöstad, och lite över överallt i den här staden) och jag tror ändå att ni tycker att det är viktigare.
Kanske inte att jag stirrar apatiskt på min uppsats istället för att skriva på den, sånt beteende behöver ni inte uppmuntra! Men det andra, att jag råkade snubbla över en människa som är lika lång som min pappa (inga Freud-kommentarer på det, tack.) och som inte dricker kaffe men oboy och har hår som luktar godis, det tycker jag att ni kan ställa er positivt till.

Och gud vad jag har gått och blivit töntig på gamla dar. Men jag får. Det är okej.

Nu: uppsats.

Etiketter:André, fint, glad, kärlek, plugg

Att lyssna på olyckligt-kär-spellistan när man inte är olyckligt kär är bland det mest deprimerande man kan göra en onsdagskväll. Nästan lika illa som att sätta på glad musik och sen demonstrativt sänka.

Jag ägnar mig i alla fall åt det förstnämnda och blir alldeles förvirrad i hela mig. Jag tror att jag borde sova… För ni vet, mina små vänner, att människor är precis som datorer, om det blir knas så är det helt enkelt bara att starta om. Ta en paus och börja om från början.

Men jag kan inte stänga av varken mig eller datorn. Ligger bara här och är sådär nostalgisk så att någon borde komma hit och slå till mig (eller lägga sig bredvid mig, det skulle också funka.) hårt så att jag kommer till sans igen. Jag skulle också bara kunna byta musik och sluta göra tidsresor som gör ont i precis hela kroppen. Men icke, här ligger jag och lurar mig själv till olycka.

Eller så är det bara den alldeles vanliga slängen av vår-mani som övergår i lite välbehövlig vår-apati. Uppladdning inför en ny dag av solsting och hägg-doft som slår än i ansiktet. Helt enkelt bara en liten paus från all himlen-är-blå-hysteri.*

Och nu ska jag faktiskt sova.

*snälla uppmärksamma att jag rimmade på mani, apati och hysteri. Jag blev så till mig.

Etiketter:känslor, musik, nostalgi, tänk, tid, vår

Jag har nationella i matte B nu. Om jag klarar det så behöver jag aldrig mer läsa matte i hela mitt liv.

Skräckblandad förtjusning.

Etiketter:glad, plugg, rädd, skola

Jag såg precis vårens allra första luftballong och igår behövde man inte ens ha på sig sin kofta. Det blir visst sommar i år också.

förresten så ber jag om ursäkt för den keffa uppdateringen, jag förstår att ni måste vara i upplösningstillstånd.
Men jag skyller på den hemskt fina långhelgen, jag har helt enkelt haft mycket bättre saker för mig. Som att gosa och sova och äta pizza och sitta i parker lyssna på regnet på balkonger. Och sånt där, som man inte har tid med annars. Som måste hinnas med någon gång. Även om det innebär bortprioritering av matte b.
Fast jag tror ändå att det är viktigare att ligga i en säng en hel dag och säga att man ska gå upp snart, om ett tag… Men man ligger där till halv fem, eftersom det inte riktigt är någon vits med att lämna den där sängen. Eftersom allt man behöver finns ju liksom ändå precis där.

Och plugga kan jag hur som helst göra i morgon.

Annars så har jag fått jobb! Hela långa juni kommer att spenderas på förskolan Spårvagnen. Känns alldeles eminent faktiskt. Miljoner gånger bättre än ett tråkigt sitta-inne-jobb.

Nu ska jag tröstäta. Puss på er.

Etiketter:fint, glad, helg, jobb, plugg, sommar

Igår fyllde Assar år! Hann inte påpeka det, så det blir en försenad gratulation, men det klarar du väl?

I alla fall så är det här Assar Jansson och han är 17 år och en dag idag! Yeeeey Grattis!

Han är bra (dock tyckte jag demonstrativt illa om honom tills i Januari då han en kväll vann över mig i både schack, vänd tia och finns i sjön… Det är tydligt så jag väljer mina vänner.) och säger tj istället för ch och dricker inte kaffe och är vegetarian

Vi åt pizza i gräset och åkte sen hem till en pojke med hatt. Helt okej.

Sen åkte jag en tvärbana som var nästan alldeles tom och jag blev hemskt förvirrad men kom tillslut på att det var tisdag och att det bara var jag (och resten av Södra Latin) som skulle vara lediga dagen efter. Det var lite läskigt och lite spännande, men jag klarade mig. Jag överlevde till och med den farofyllda tvåminuters-promenaden genom Hammarby sjöstad… Jag tänker inte låta mig luras av den oskyldiga fasaden av vita hus och stora fönster, jag vet nog, det är en livsfarlig plats! Men jag klarade mig alltså, jag nådde mitt mål och kände mig som en riktig äventyrare.

Eller bara den jobbiga tjejen som åker hem och våldgästar små oskyldiga pojkar mitt i natten, när de egentligen borde plugga matte. Men vad kan jag säga, det är så jag kör.

Fick i alla fall mitt straff på morgonen när André valde att spela slagsmålsklubben och skrika att vi måste åka om EN KVART!! För han hade minsann matte a nationella och jag trodde att jag hade hamnat i ett tevespel som jag inte förstod vad det gick ut på. Inte ett okej sätt att vakna på.

Nu är jag i alla fall hemma och ska antingen plugga eller göra ingenting tills Freja har slutat skolan. För jag är ledig! Och det är det bästa jag vet.

Puss

Etiketter:André, Assar, äventyr, Födelsedag, kollektivtrafiken, lov

Varför i hela fridens namn har jag blivit lurad att tro att koalor är söta djur?

Etiketter:bilder, djur, utseende

Om tre veckor fyller jag sjutton. Det känns lite märkligt. Sexton har varit en sån hemskt förträfflig ålder, jag har varit så bra på att vara sexton…

Fast jag har ju faktiskt tre veckor på mig. Och jag tror att jag kommer att bli en prima sjuttonåring också, egentligen. Det är lite konstigt bara. Med tid och sånt… Hur fort det går. Det känns som om det var alldeles nyss som jag såg ut såhär:

14 år sen ett par månader tillbaka. Hemskt arg mest hela tiden, fast kanske mest bara vansinnigt rädd.

Det var när vi spelade Fördold, jag tror att det var oktober eller november, och när klockan blev tio – halv elva om kvällarna och det var dags att gå hem så var himlen alltid alldeles mörk. Min egentliga barnansvariga (en sån där människa som säger åt än vad man ska göra och hjälper än med läxorna och ger än choklad när man har blodsockerfall) var på annan ort ett par kvällar och en kvinna, vars namn jag pinsamt nog har förträngt, hade tagit hennes plats tills hon kom tillbaka.

Jag och den här kvinnan, tjejen, flickan hon var väl kanske 20 – 25, var på väg till tunnelbanan som skulle ta oss hem. Jag pratade om hur allting var meningslöst, hur jag inte ville gå i högstadiet en sekund till och att det bara var slöseri med tid och energi och att jag skulle kvävas om det inte tog slut NU! Jag tror att hon skrattade lite åt mig och sa “Men Allis, det är ju bara ett och ett halvt år kvar!”

Jag tänkte att hon var dum i huvudet och att ett och ett halvt år minsann var en halv evighet och att jag verkligen inte hade tid att slösa bort den evigheten på Eriksdalsskolan.

Nu har det gått två och ett halvt år sen den där kvällen och jag undrar lite vart den där evigheten egentligen tog vägen? För jag kvävdes inte, inte ens lite grann. Istället sprang åren bara förbi, jag fyllde 15, jag fyllde 16 och om tre veckor fyller jag alltså 17. Och tänk va att jag slutade att vara sådär arg. Och jag slutade att vara rädd för precis allting. Och högstadiet tog faktiskt slut, innan jag hann blinka. Det tog slut och jag började gymnasiet och jag insåg att de inte alls hade ljugit när de sa att “det blir bättre med tiden”. De hade haft alldeles rätt och jag hade haft alldeles fel.

Fjorton år är en hemsk hemsk hemsk ålder. Hjärnan har liksom inte växt ikapp hjärtat än. Ingenting fungerar riktigt och ändå är man övertygad om att man vet precis allting, att det är klart nu och att det inte kommer att bli mer än såhär. Så man blir arg och man blir rädd och kanske vill man mest av allt bara få spola tillbaka tiden och bli liten igen.
Egentligen borde man få gå i ide under den här perioden av sitt liv. Bara få sövas ner när man är sissådär tretton och ett halvt, koppla upp hjärnan till en dator som förser än med all information som man behöver och slutligen vakna igen nån gång i mitten av nian. När allt har lugnat ner sig lite grann.

Fast jag vet inte. Kanske måste man ta sig igenom helvetet för att klara sig sen. Eftersom man lär sig av sina misstag, hur klyschigt det än låter.

Jag vet inte riktigt vad jag ville komma fram till med det här överflödet av ord. Men jag antar att det jag försöker säga är att om 3 veckor fyller jag sjutton och allting blev bättre, till och med bra, till och med jättebra. För det blir nog oftast det, bra alltså, eller till och med jättebra. Om man bara överlever ett par år av att vilja spränga hela universum i så små bitar att ingen någosnin hittar bevisen på att det någonsin funnits något där… Det löser sig. Man blir lite större, lite klokare.

Och man kvävs inte. Trot eller ej.

Etiketter:ord, tänk, tid, tonår

Jag har äntligen lyckats. Jag har den blåa tröjan.

Ja jag ser ut som en ledsen bebis…

Den är ultimat. Jag tänker aldrig ta av mig den.

(Fast säg inget till André, för han tror att han kommer att få tillbaka den…)

Etiketter:André, fint, kläder

Jag är sjuk. Det är så synd om mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Sen så undrar jag varför man aldrig ser sådär romantiskt feber-skör ut som de alltid gör i filmer, i verkligheten?

Albinohamster utan hals blir det istället.

Och jag har inte riktigt tid att vara sjuk… Jag måste ju plugga matte b (jag har lärt mig att lösa andragradsekvationer nu förresten! I förrgår! Sissådär 2 veckor innan nationella, känns bra alltså.), skriva en uppsats om Sovjets fall, gå på Tomtits imorron… Det här funkar ju inte alls

Etiketter:fråga, plugg, sjuk, stackars