Jag satt här i mitt vardagsrum och kände mig alldeles omöjlig. Kanske för att det är hemskt tidigt på morgonen, kanske för att det är mörkt ute, kanske för att livet känns lite som ett rullband (och kanske orkar jag inte förklara det där).

Men så kastade jag en blick på min kalender och insåg att det är faktiskt bara 21 dagar till jag tar flygplanet till Ungern med tre små människorna som jag tycker så hemskt mycket om.

Och jag vet att jag låter sådär fånigt gullegulle-jag-använder-pikanta-adjektiv-och-langar-bilder-som-jag-inte-ens-har-tagit-själv. Men ni får leva med det. Jag lever med det.

Nu ska jag gå till skolan. Ni får lyssna på den här i väntan på att jag kommer tillbaka.

Etiketter:Budapest, fint, opepp, resa, trött

Det här är en sån där vecka då man undrar varför man inte valde florist på St Eriks (ja, jag är fördomsfull. Jag är sån. Ni får leva med det). Klasskamraterna, ett av de finaste orden som finns för övrigt, bryter ihop en efter en och jag måste erkänna att jag började gråta över min uppsats imorse. Och då är det illa!

Jag hann inte helga vilodagen igår heller… Jag satt istället och pluggade och pluggade och pluggade, förlåt Gud. Lyckades klämma in en mycket kort promenad med Oskar och en miniliten kopp kaffe med Max dock, men det räknas knappt. Sova hann jag inte heller göra ordentligt, så det det har blivit att leva på kaffe hela dagen.

Och nu kände jag att jag gjorde hemskt dålig reklam för min skola… Och det är ju inte bra. Min skola är fin, något annat får ni inte tro! Mest av allt är det ju trots allt ett hemskt stort hus som rymmer nästan alla människor jag tycker mest om och jag skulle inte byta för allt smör i Småland. Det är bara ibland, som den här veckan, som man måste ha en verklighetsdistans av guds nåde. Jag vet inte om verklighetsdistans är ett ord… Men det borde vara det.

Jag ska nog överleva. Det är inte så farligt, vi gråter inte bara, vi skrattar mycket också, bara så att ni vet.

Nu ska jag göra mig en kopp te och sätta mig och plugga historia. Fest.

Etiketter:plugg, Södra Latin, skola, trött

Förlåt för att jag har uppdaterat så dåligt de senaste dagarna.

Men i torsdags så kom jag bara hem och ramlade iprincip ner i sängen och somnade klockan nio. Men det var kul att åka skidor! Faktiskt. Jag hade alldeles glömt hur kul… Och jag ramlade bara en gång!

Så trötta var vi när vi åkte hem i den stora bussen… Bilden är stulen av Tina.

I fredags satt jag först hemma och knåpade på min uppsats (som jag egentligen borde skriva på nu… Men jag tar en paus.) innan jag gick till skolan klockan halv ett och bara hade jumpa. Jag slutade klockan två men stannade kvar i skolan till fyra, separationsångest inför helgen kan hända.
I alla fall så åkte jag och Max och Oskar sen hem till Oskar och sen följde en ganska förvirrad fredagskväll som man kanske egentligen hade klarat sig utan.

Sen så blev det lördag och jag lyckades klämma in hela tre födelsedagsfiranden och uppfann en egen soppa som var så god så att jag dog lite (med tanke på att jag hade kommit på receptet alltså, men jag berättar mer noggrant om det en annan dag.)

Och nu är det söndag och jag sitter här i mitt kök och är trött.
Men jag ska skriva den förbannade uppsatsen, jag ska. Nu. Jag lovar.

Hej svej.

Etiketter:Födelsedag, helg, mat, plugg, vinter

Okej, de superseriösa matsäcksmackorna är tillrädda (glutenfritt bröd, stekt ägg och falukorv), varmkläderna är framlagda och väckarklockan är ställd på 04:40 (jag förmådde mig inte att ställa den på 04:30. Det gjorde för ont.)

För ni förstår att i morgon så bär det av till Romme. Jajamensan, Allis Lindqvist ska för första gången på 5 (4?) år ställa sig på ett par skidor, det kommer att bli en syn för gudar.

Annars så frågade min käre far mig nu ikväll om jag ville följa med honom på bloggalan. Och jag sa nej. “Nej, jag måste gå upp kvart i fem imorron.” När blev jag så tråkigt mogen?
Nu är jag avundsjuk istället… Jag vill också gå på bloggalan!

Men nej, istället sitter jag hemma och tittar på Super size me. Fest.

Etiketter:bloggosfären, pappa, träning, vinter

Jag tänkte att man skulle kunna skriva en lista på saker som underlättar tillvaron när allting är såhär kallt och besvärligt. Saker som gör än, eller i alla fall mig, lite gladare. Så att jag ska komma ihåg dem… Jag glömmer så lätt att allting inte alls bara är jobbigt, utan att ganska mycket är rätt så bra.

Så, kanske inte så mycket för er skull som för min

Laga soppor

Så många som möjligt så ofta som möjligt. Idag så lagade jag till exempel den här supertomatsoppan, dock la jag till solrosfrön, koriander, basilika och lite kanel (när jag blir en misslyckad skådespelare med ett matlagningsprogram på tv400 och folk frågar  hur jag gör det, så kommer svaret alltid att vara kanel, jag har det i allt.) sen bjuder du någon som du tycker om också så blir det ännu bättre.

Läs böcker som får dig att tänka på något annat.

För tillfället läser jag den här;

Fågeln som vrider upp världen  av Haruki Murakami (samma författar som skrev Norwegian wood). Jag började egentligen att läsa den i Egypten men valde istället att läsa om Norwegian wood (vilka förhoppningar ni får nu va?), i alla fall asocierar jag nu hela känslan i boken med Egypten, och värmen och det är allmänt bra.

Temafester.

Jag behöver väl inte säga så mycket mer? Förutom att ge en eloge till Oskar, Lovi och Ester som firar sina födelsedagar på lördag med det eminenta temat ist, alltså ord som slutar på ist. Fiffigt där! Jag är just nu i full färd med att försöka övertala någon att klä ut sig till Allis Lindqvist men det går sådär…

Res bort.

Idag är det prick en månad till Budapest (en stad som enligt myten ser ut ungefär såhär)! Jag är taggad till tusen, mer än tusen till och med. Men om man nu inte har råd eller tid att åka till Budapest, eller Berlin eller London eller Paris… så kan man ju alltid bara åka till Värmdö eller så, då behöver du bara ett sl kort! Att det inte är särskilt kul på Värmdö spelar inte så stor roll. Hagaparken kan man åka till också! Det är långt bort, och fint med snön dessutom.

Lyssna på Kings of convenience.

Bara för att de är lite som gjorda för februaridagar när man inte riktigt orkar vara med.

Tänk inte så jävla mycket.

Jag vet att det låter klyschigt och så, men ärligt talat, kan vi inte bara försöka leva i nuet? Det räcker väl med att tänka på att man har hemskt fina vänner och att flytande honung är godare än sån där som man måste gräva i. Allt annat löser sig ju så småningom, det är ingen vits att stressa upp sig! Det är så mycket smidigare att skratta sig igenom vintern, ellerhur? Jag tror dessutom att den kommer att gå över fortare då.

Sov.

Här ligger vi minsann i sängen klockan nio! (Och så håller vi tummarna för att ingen orkar kolla när det här inlägget är publicerat…) Jag lovar att man blir lyckligare. Och klokare, jag kommer aldrig på så många smarta saker som när jag sover.

Lär dig vicka på alla tår var och en för sig.

Japp, jag kan vicka på storton, tån bredvid stortån och lilltån, utan att några andra tår rör på sig.
Jag har visst ett liv…

Till sist hade jag tänkt säga: Fall i kärlek -

- men sen kom jag på att det är ju så himla läskigt så det vet jag inte om jag ska uppmuntra er till. Men det är ju fint också, så om ni nu är riktigt modiga så känns det ju som ett riktigt vilt sätt att lysa upp vintern på…
Jag tror att det vore bra om man var riktigt modig.

Jag ska sova nu. God natt.

Etiketter:böcker, bilder, kärlek, livet, mat, musik, recept, vinter

God eftermiddag!

Jag skall strax kila iväg på provfilmningen, och hoppas på att jag hittar dit… Ärligt talat, jag förstår inte hur jag klarade mig innan jag fick iphonen och med den även gps:en. Det finns nog inte en människa i hela vida världen med sämre lokalsinne. Vilket är lite extra kul eftersom jag provfilmar för en scout. Sicken twist sicken twist.

Jag har i alla fall lärt mig texten nu. Bra jobbat!

Och för att vara mainstream och sommarnostalgisk

Sommaren 08. Tunisien

Jag saknar fräknarna! Och kolla håret, herre jesus.

Men, vi är snart där igen ska ni se… För ni förstår att februari är bara 28 dagar och det är ingen tid alls! Och sen så blir det mars och då åker jag till Budapest och när jag kommer hem så kommer det snart att vara vår. Det blir fint.

Etiketter:Budapest, pepp, provspelning, sommar

Jag borde skriva på min uppsats om medeltida sexualitet (fråga inte.)

Jag borde lära mig text inför provfilmning i morgon.

Jag borde städa mitt rum.

Jag borde plugga matte.

Jag borde börja tänka på mitt engelska-arbete

Jag borde i alla fall kika lite i min historiabok.

Men kan ni tänka er va att ändå så sitter jag här i min säng, i mysekläderna, och växlar mellan Vänner och facebook. Jag är så härligt produktiv…
Men vafan, det är ingen idé att stressa upp sig över saker och ting, det gör än bara olycklig. Och idag är det dessutom söndag och säga vad man vill om kristendomen, men det här med att helga vilodagen anser jag vara mycket väsentligt.

Jag kan göra allt det där en annan dag. Texten lär jag mig på de två timmar som jag har att slå ihjäl från att jag slutar till själva provfilmningen. Och nu hoppas vi att ingen från filmbolaget läser det här (om ni gör det så lovar jag att jag är engagerad egentligen, jag vill bara verka tuff! Jag är bara en ensam flicka maktlös inför grupptryckets murar! Jag överdriver den här parentesen! Det är inte kul längre!). Det är för övrigt ett kriminaldrama vid namn Den Fördömde som regisseras av Daniél Espinosa och jag ska provfilma för en mycket mycket liten roll. Men kul ändå. Såklart!

Nu tänkte jag göra mig lite juice. Och sen får vi se vad som händer.

Etiketter:film, plugg, provspelning, skola, trött

Idag har jag försökt spendera pengar tillsammans med den här mannen

Det har inte gått bra. Det har gått dåligt. Mycket tråkigt, fast ganska bra för min plånbok, i och för sig.

Igår förresten så lagade jag världens godaste panbiffar till pojken ovan (även kallad Max för er som av någon anledning inte visste det), Oskar och mig. Jag börjar få in matlagarsnitsen alltså. Fast pannbiffar är i och för sig ungefär det lättaste som finns att laga… Man rör iprincip bara ihop olika goda saker (igår var det soja, hönsbuljong, dijonsenap, salt, peppar, kanel och fetaost. Och ströbröd och ägg såklart) och sen så tjongar man bara ner köttfärsen och gosar ihop hela härligheten. Och det var dagens husmorstips.

Nu sitter jag i min säng, lyssnar på Efterklang och tänker på att jag borde städa. Som vanligt alltså.

Etiketter:köpt, Max, Oskar, pengar, recept

Kom hem från skolan för sisådär en timme sedan (21:00). Vi hade ju som sagt öppet hus.

Det var så roligt så! Och jag kände mig så stor… Och duktig. Jag vet inte riktigt, men helt plötsligt var jag bara sådär oerhört stolt över mig själv, det var fint, det var en fin känsla.
Och nej, det här kommer inte att urarta i ett känslomässigt inferno (mycket fräckt ord som vid närmare eftertanke kanske inte passade in sådär helt klockrent… Men det går om man vill.), sån tur har ni minsann inte. Inte idag.

Men det var roligt, intensivt, mycket folk, lite luft. Jag är mycket mycket trött.

Och därför orkar jag inte formulera ordentliga meningar. Ni får leva med det.

Nu ska jag duscha. Sen ska jag läsa ut Breakfast at Tiffany’. Sådeså.

Hej svej

(Ni kan klicka på bilden om ni vill. Puss)

Etiketter:böcker, fint, Södra Latin, skola

Och så ett meddelande till alla älskade 94:or

Ni glömmer väl inte Södra Latins öppna hus i morgon? 17 – 20. Nej det gör ni inte!

Kom förbi teaterkorridoren och säg hej också så kan jag få känna mig stor.

Ni andra, som inte är 94:or, får såklart också komma. Om ni vill.

Etiketter:gymnasieval, Södra Latin

GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Jag tror inte att jag behöver säga så mycket mer, du vet redan.

Pussar och kärlek! Snart är det sommar igen.

Etiketter:Födelsedag, fint, Freja, glad, Vänner

Nu har jag gjort min plikt som bästevän och hängt i skolan till klockan åtta för att lyssna på Oskar när han spelar gitarr.

Okej… En så stor uppoffring var det kanske inte, och han är duktigt, jätteduktig till och med, men det är lite svårt att sitta och titta på alla de andra som spelar och inte skratta åt deras roliga miner. Men jag tycker ändå att jag klarade det riktigt bra, för att vara jag alltså.
Och förlåt för att vi kom för sent… Och blablabla. Det är faktiskt mycket svårt att ta sig fram i all den här snön!

Sen så har Oskar klagat på att han nämns för lite i den här bloggen (och jag förklarar det med att han inte läser den, eller i alla fall påstår att han inte läser den. Så är du för tuff för att läsa bloggen så är du väl för tuff för att stå omnämnd?) så jag tänkte att jag kunde berätta för er att han är en förträfflig människa. En förträfflig människa som jag har känt sen 2007, och ni vet, det är ett tag… Och vem som helst som jag har stått ut med, och kanske en ännu större bedrift; som har stått ut med mig så länge, måste ju vara något i en klass för sig.

Även om vi i och för sig slutade att umgås en längre period för ett tag sedan… Det var dumt, jag saknade honom, såklart. Och jag kommer inte riktigt ihåg varför vi slutade att umgås, men jag antar att det blir så ibland. I alla fall så vet jag inte riktigt hur, men på något vänster så dök han upp igen i höstas, och nu kan jag inte riktigt tänka mig en tillvaro utan honom. För det finns inte särskilt många människor på den här planeten som jag kan vara så helt och hållet avslappnad med. Och jag tror att man behöver såna människor, jag tror att man exploderar annars.

Så tack för att jag inte behöver explodera.

Och nu blev ju det här sådär hemskt blödigt som det alltid blir när jag skriver om att jag tycker om människor. Men jag antar att det får vara blödigt.

Puss

Etiketter:fint, Oskar, tid, Vänner

Min kamera har gått sönder.

Eller nej, lögn, mitt objektiv har gått sönder.
Det hela började nog redan i fredags, eller lördags morse. Jag upptäckte det i alla fall någon gång på lördagen, att zoomen helt plötsligt inte funkade, den hade fastnat. Men jag tänkte att den kanske behövde vila… Så jag lät den helt enkelt bara vara.

Men så i dag så skulle jag vara sådär festlig igen och fota när jag lagade mat, naturligtvis hade jag glömt allt om zoomen och blev allmänt irriterad av att bli påmind. Så jag tänkte att om jag nu bara drar tillräckligt hårt så borde den nog lossna.

Så jag drog.

Och den lossnade.

Nu hör man något som liksom skramlar omkring när man skakar på objektivet…
Så himla sorgligt! Jag har haft den där kameran sen augusti 2007! Det är längesen! Och nej, den har kanske inte blivit använd så mycket på sistone, men jag tänkte att det ju skulle komma bättre tider. Att vi skulle komma varandra lika nära som förut igen… Att det bara var en dålig fas. Men nej, den är dödens död.

Och nu ljuger jag igen, inte kameran, objektivet. Men ändå!

Etiketter:bilder, depp, foto, saker

En hemskt kär vän till mig var aningens ur gängorna i dag.
Och det är ju inte bra, det tycker vi ju inte om.
Så jag gjorde den här (och nej, du behöver inte tycka om den, men den är gjord med mycket kärlek och omtanke!)

Sånger för irritabla indianer

Den hade också kunnat heta Hej Baba jag tycker om dig. Men halva nöjet med spellistor är ju liksom de roliga namnen.

Hur som helst så tycker jag hemskt mycket om dig, bara så att du vet.
Och vi ska börja dansa isdans och vi ska göra en film med bara dvärgar (Här kan jag passa på att säga att ungefär det första Baba någonsin sa till mig var “Jag undrar hur en normalstor dvärg ser ut… Alltså en dvärg som är lika lång som en vanlig människa, fast ändå en dvärg”) och vi ska komma fram till varför handelshögskolan egentligen har så jävla stora dörrar.

Puss

Etiketter:Baba, fint, musik, Vänner

Jag vaknade, som vanligt, av min telefonväckarklocka i morse (eller för 72 minuter sedan) enda skillnaden mot alla andra dagar var att jag idag hade råkat stänga av ljudet på telefonen. Inte för att det var några problem eller så. Den vibrerade ju mot bordet, det låter ju! Typ… Nästan.

Jag vaknade av en ljudlös telefon.

Tycke att det var lite spännande. Nu ska jag kila till skolan.

Puss på er.

Etiketter:fånen, sömn

Jag sov tre timmar i natt. Tre timmar. Och nej, jag var inte uppe och gjorde roliga saker… Jag gick och la mig klockan elva, supertaggad på min favoritsysselsättning; sömn. Men nej, det ville sig inte, jag låg och tittade upp i taket till klockan halv fyra. Halv fyra! Det är ju inte klokt någonstans, jag brukar kunna sova var som helst, var som helst. Nemos problemos! Jag bara blundar och så somnar jag. Men icke, inte igår inte, ingen sömn för Allis. Jag känner mig lurad, bedragen, snuvad.

Dagen har alltså varit någon sorts halvdvala. Jag har gått runt med en hinna för ögonen, omvärlden har varit som ett sånt där pretentiöst överredigerat foto, ni vet, sådär blurrigt liksom. Och naturligtvis var det här dagen då jag hade både ett miniprov på matten och seriös presentation på historian… Tjivigt läge.

Nu är jag dock hemma och försöker att hålla mig vaken, för om jag somnar nu så kommer jag ju inte att kunna sova i natt och det hela kommer bara att bli till en ond cirkel… Så det blir väl till att somna framför guldbaggegalan (jag kan förresten skryta med att jag känner någon i varje film som är nominerad till Bästa film. Cool tjej alltså.)

Annars så har jag kommit på en smart hitta-jobb-plan. Jag tänkte att jag väljer en riktigt lång gata och en dag då jag har mycket tid och så vandrar jag helt enkelt hela den långa gatan fram och går in på alla caféer och affärer och frågar ifall de behöver någon. När jag ändå är i farten så kan jag ju passa på att fråga alla som jag passerar på vägen också… Kanske dela ut lite flygblad “Hejsan svejsan jag heter Allis och kan göra i stort sett vad som helst!” Ett vinnande koncept.

Vi avslutar dagens osammanhängande blogginlägg med en osammanhängande bild på mig från 2008

Kolla, blond!

Nu ska jag underhålla min bror medan han lagar köttfärssås.

Puss

Etiketter:jobb, sömn, skola, trött

Jag var aningens sned och kände att jag behövde titta på någonting som var sådär vackert att man nästan går av på mitten.

Fast jag kände mig mest bara ensam.

.

Och det var dagens dos av känslosam Allis.

Puss

Etiketter:ensam, film, känslor, vackert

Och idag så fyller Mumin 65!

Grattis grattis

Etiketter:böcker, Födelsedag, mumintroll, sagor

God morgon vänner!

Det är söndag. Nu igen. Men det är rätt okej.

Helgen har varit fin, i fredags firades finaste Julias födelsedag med pompa och ståt. Mycket lyckad kväll. Förutom att jag tyckte att det var en bra idé att sätta båda fötterna bakom huvudet (bara för att jag kan liksom) och André tyckte att det var en bra idé att lyfta upp mig medan jag hade båda fötterna bakom huvudet och sen släppa ner mig… Tack gode gud på mjukt underlag, men min rygg är ändå inte vad den en gång var. Men men, det är väl smällar man får ta om man prompt ska visa sen brist på leder, eller sitt överflöd av leder eller vad det nu är som gör att jag får upp fossingarna i nacken.
Men i alla fall, det var en prima kväll, och jag hade tänkt vara den jobbiga tjejen med kameran, men det misslyckades totalt, så ni får tyvärr inga bilder.

Och igår så var det lördag och jag var så trött att jag inte visste vad… Så det blev först superfrukost med Max och sedan slötittande på vänner fram till niotiden. Då fick jag dock sån panik på mitt hem (som var fullt med pojkar i åldrarna 11 – 14) att jag flydda hem till Moa och spenderade resten av kvällen med henne och Ellie, te och godis. Himla mysigt och precis lagom ansträngande.

Och nu är det alltså söndag och jag funderar lite på om man kanske borde klä på sig, eller om man kanske slipper det på söndagarna.

Etiketter:André, Ellie, Födelsedag, helg, Max, Moa

Den här eftermiddagen har jag bränt vid en marängbotten (seriöst, jag har aldrig sett något så intensivt svart i hela mitt liv, och då går jag ändå på Södra Latin.) tillsammans med Max och lyssnat på den här låten ungefär en miljon gånger.

Enastående man det där… Frank alltså, inte Max, fast han är inte helt fy skam han heller.

Varför klär sig inte folk sådär längre? Med hatt och kavaj och slips! Det vore så hemskt mycket trevligare.

Till och med en pinky ring har han fått dit, bra där Frank, bra där.

Etiketter:baka, kläder, Max, musik